TEMA: PEDAGOGIK

Att informera om biologisk mångfald och dess nytta är ett i mångfaldskonventionen prioriterat område. Det finns flera olika artiklar i konventionen som behandlar spridning av information, men artikel 13 är av särskild vikt och framhåller vikten av allmänhetens kunskap om frågorna.

Att öka allmänhetens kunskaper om avsikten bakom olika naturvårdsinsatserna är nödvändigt för att långsiktigt kunna motivera hela miljöpolitiken. I regeringens skrivelse ”En samlad naturvårdspolitik” (Skr. 2001/02:173) finns ett särskilt avsnitt med titeln ”Utbildning och folkbildning”. Där framhålls bl.a. att om naturvården verkligen ska kunna lösa problemen i strävan mot en hållbar utveckling måste man både natur- och kulturvetare delta i processerna.

I ”En samlad naturvårdspolitik” framhålls också vikten att naturen i en ökad omfattning används som en pedagogisk resurs i såväl förskola som skola. Man menar att: En ekologiskt hållbar utveckling fordrar att människor har kunskap i meningen, fakta, färdighet, förtrogenhet och förståelse samt har vilja och förmåga att göra aktiva hållbara val. Denna färdighet måste vara en naturlig del i människors vardag. [ … ] Även skola och barnomsorg har en viktig roll när det gäller att nå nya generationer av samhällsmedborgare med kunskap och insikter om naturen och vårt förhållningssätt till denna.

Folkbildning om naturen

Att sprida kunskap om natur och naturvård är en folkbildningsuppgift som berör såväl de vanliga naturvårdsaktörerna som de vanliga folkbildarna, t.ex. skola, förskola, studieförbund och liknande organisationer. Tillsammans krävs en kraftsatsning för att motivera allmänheten om vikten av att bevara den omgivande naturen. På samma sätt som Agenda 21-kampanjen ledde till att medelsvensson förstod vikten av exempelvis återvinning av returpapper och tomglas, krävs det idag en förståelse varför en ändring av vår livsstil också spelar roll i bevarandet av den biologiska mångfalden. Biodiversitet måste därför vara något som man inte bara tar upp i biologin utan borde utgöra ett stående inslag även inom andra ämnen, t.ex. samhällskunskap och historia.