Naturvetenskapen är förstås bäst på att beskriva hur natur­värden påverkas när ekologisk kompensa­tion sker vid exploateringsprojekt, men i grunden handlar detta naturvårds­verktyg om värdefrågor och därmed om etik. I lagstiftning går det sedan i bästa fall att säkra naturvärden och att säkerställa sociala hänsyn. I denna triangel mellan etik, juridik och det sociala har jag och några kollegor på KTH, Uppsala universitet och konsult­företaget Ekologigruppen fått förmå­nen att bedriva forskning med stöd av Naturvårdsverket. Jag tänker här lyfta fram en inledande studie i projektet, som jag har gjort tillsammans med Karin Edvardsson Björnberg på KTH. Utgångspunkten är frågan om vilka etiska invändningar mot ekologisk kompensation som finns i den veten­skapliga litteraturen.

Etiska begrepp till hjälp

Som grund för att reflektera över sådana invändningar går det att använda olika etiska begrepp. En viktig aspekt är vad som uppfattas ha ett värde och varför. Då är det bra att skilja på om exempelvis en organism eller en miljö har ett inneboende värde i sig, eller ett instrumentellt värde, det vill säga är av värde för något annat ändamål. Ibland kan båda finna samtidigt. Med en antropocentrisk utgångspunkt är enbart människan, och hennes väl och ve, av värde i sig och därmed moraliskt relevant. Om inneboende värde däre­mot tillskrivs även vissa andra orga­nismer, är ansatsen biocentrisk. Frågan om vad som är rätt eller fel att göra i förhållande till det som anses moraliskt relevant är möjlig att avgöra på olika sätt. Med ett konsekvensetiskt tänkande är det nettoeffekten, av exempelvis lycka eller nytta, som vägs och räknas. Detta är troligen ekokompensationens bästa etiska vän, oavsett om synen är biocentrisk eller antropocentrisk. En pliktetisk ansats sätter käppar i konse­kvenshjulet; vissa handlingar kan då aldrig rättfärdigas, även om konsekven­serna överlag är dramatiskt positiva. Vid sidan av dessa vanliga synsätt finns även det dygdetiska, som lägger fokus på beteendet eller karaktären hos en aktör.

Det riskerar medföra regelverk som styr fel, och i förlängningen att andra värden värnas än de som egentligen är de mest värdefulla.

Moraliska invändningar

När vi mot denna bakgrund går igenom den vetenskapliga litteraturen ser vi fem moraliska invändningar mot ekologisk kompensation. Här redovisar jag framförallt tre av dessa.

En grundläggande kritik som framförs är att ekologisk kompensation kränker naturens inneboende värden. Naturvärden är inte varor som det ska handlas med för att skapa nytta åt människor. Förlust av naturvärden kan inte kompenseras med andra nyttor ens om de är avsevärt större. Den fyrahundraåriga eken ska inte huggas ner. Ansatsen är pliktetisk biocentrism. Men mot denna uppfattning går det kanske ändå att förespråka ekologisk kompensation, om det visar sig skydda inneboende värden bättre än att inget göra, om fyrahundraåringen trots allt huggs ner. Det är även möjligt att i lag begränsa de tillfällen när kompensa­tionsverktyget får användas.

En annan typ av invändning bygger på att kompensation motverkar respekt av naturvärden. Om kompensation är möjlig finns risken att det inte anses problematiskt att orsaka skada, vil­ket inte minst påverkar inneboende naturvärden. Det blir acceptabelt att avverka gamla ekar bara tillräckligt många nya planteras. Det blir även svårare att upprätthålla naturvårdande attityder, utifrån ett dygdetiskt perspek­tiv. Men även denna bedömning möter motargument, exempelvis att krav på kompensation skapar en ökad medve­tenhet. Det är även möjligt att lagstadga att skador i första hand ska undvikas och därefter dämpas, innan ekologisk kompensation tillåts.

Ytterligare en kritik som framförs är att ekokompensation kan få konse­kvenser som är orättvisa ur ett socialt perspektiv. Även om ett sådant system accepteras utifrån ett konsekvensetiskt tänkande på biocentrisk eller antropo­centrisk grund, riskerar det medföra vinnare och förlorare i tid och rum. De ekar som planteras är inte likvärdiga med fyrahundraåringen förrän långt i framtiden och den naturyta som ska kompensera gräsplätten vid förskolan kanske ligger för långt bort. Dessa so­cialt baserade etiska invändningar mot kompensation riskerar bli särskilt stora vid ojämlika förhållanden, såväl inom länder som i ett globalt perspektiv. I dessa sammanhang kan långt större kompensation krävas i regelverk för att söka motverka negativa rättviseeffekter.

Två andra etiskt relevanta invänd­ningar som förekommer i den veten­skapliga litteraturen rör människans begränsade förmåga att skapa natur­värden och de kunskapsbegränsningar som därutöver ofta finns. Kort sagt att människan tror sig kunna för mycket, medan hon egentligen vet för lite. Även i de fallen finns relevanta motargument.

Vilka värden sätts på spel?

En slutsats av litteraturgenomgången är att det är viktigt att identifiera vilka värden som sätts på spel vid ekologisk kompensation. Frågan är inte sär­skilt väl utvecklad i vare sig forskning eller politik och praktik. Det riskerar medföra regelverk som styr fel, och i förlängningen att andra värden vär­nas än de som egentligen är de mest värdefulla.

I projektet fortsätter vi arbeta med sikte på att dels bättre förstå de etiska aspekterna på ekologisk kompensation, dels skapa verktyg för politiker och praktiker för att kunna identifiera och diskutera de värden som står på spel. Det gör det enklare att svara på frågor­na om den fyrahundraåriga eken och gräsplätten vid förskolan. Det gynnar både människan och naturen.