Under det senaste decenniet har många tusen hektar våtmarker och småvatten anlagts eller restaurerats i jordbrukslandskapet. Det fastslagna miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker ligger som grund för det mesta av detta arbete. Målsättningarna med satsningen på våtmarker och småvatten är flera, men huvudsyftet är oftast ökad biologisk mångfald eller förbättrad vattenkvalitet.
Rimliga förväntningar
Till och från framkommer synpunkter om att det satsas för mycket på en viss typ av vattenmiljö, eller att de nya småvattnen inte passar in i landskapet. Här handlar det mycket om förväntningar och vilka olika typer av våtmarker vi har i åtanke när vi pratar om åtgärderna. Det handlar också om förståelse och kunskap – i många fall är det inte realistiskt att återskapa de vatten- och våtmarksmiljöer som en gång funnits. Att återskapa vattenmiljöer i exploaterade landskap med avsänkta grundvattennivåer innebär ofta att man får tänka nytt. Samtidigt finns det i många områden fortfarande möjligheter att restaurera större våtmarker, även om platserna blir allt färre.
Det är i allmänhet genom spontan etablering som anläggning/restaurering av våtmarker och småvatten i jordbrukslandskapet förväntas öka den biologiska mångfalden. Vi skapar förutsättningarna, naturen sköter resten.
Erfarenheter
1994 gjordes den första av en rad studier på biologisk mångfald i anlagda vatten i jordbrukslandskapet. Erfarenheterna visar bland annat att nyanlagda våtmarker hyser lika rikt biologiskt liv som äldre, naturliga vatten. Foton: Johan Hammar www.johanhammar.com
Med start 1994 har det genomförts en rad studier av fauna och flora i nyanlagda småvatten och dammar i sydvästra Skåne (se faktaruta). I de flesta av de undersökta objekten har huvudsyftet med anläggningen varit vattenrening. Fåglar, bottenfauna (vattenlevande evertebrater) och vegetation (huvudsakligen kärlväxter) är de grupper som undersökts mest, men även groddjur, fisk, växt- och djurplankton har ingått i mindre delstudier.
Erfarenheter från de skånska studierna visar att de nyskapade vattenmiljöerna snabbt koloniseras av växter och djur som förekommer i dessa miljöer naturligt. Men stora skillnader mellan olika vatten har naturligtvis också visat sig. De viktigaste faktorerna bakom skillnaderna är vattenmiljöns ålder och strandzonernas karaktär, där inte minst närvaro av betande djur har stor betydelse. Fiskfaunan i ett vatten är också en viktig faktor som i hög grad påverkar övriga vattenlevande djur. Ett viktigt resultat är också att det krävs många olika typer av vattenmiljöer för att erhålla stor biologisk mångfald inom ett område. Strävan efter en optimal miljö ska alltså ersättas av strävan efter en kombination av miljöer.
Intressant är att de unga anlagda vattenmiljöerna inte rymmer mindre biologisk mångfald, vare sig kvantitativt eller kvalitativt, jämfört med motsvarande naturliga vattenmiljöer. Här skiljer sig limniska ekosystem från exempelvis skogar, där det krävs lång kontinuitet för att etablera en stor artrikedom.
Fortsatt arbete
De våtmarksmiljöer och småvatten som anlagts med miljöstödsmedel har hittills inte omfattat miljöer för alla undanträngda djur och växter. Detta är i sig inget märkligt eftersom stödet från början vuxit fram utifrån behovet att förbättra vattenkvaliteten och begränsa vidaretransporten av näringsämnen till hav och sjöar. Behovet av fortsatta åtgärder för förbättrad vattenkvalitet kvarstår och är stort. För att gynna några av jordbrukslandskapets mest hotade arter, inte minst brushane, rödspov och sydlig kärrsnäppa, behövs ökade insatser för att restaurera stora hävdade våtmarker. Rikkärren är en annan miljö med många hotade arter och som det finns särskilda skäl att satsa på. Ytterligare en miljö som det gärna kan bli mer av är lågt belastade eller grundvattenförsörjda småvatten. Här trivs många växt- och djurarter som är missgynnade i jordbrukslandskapet på grund av stor tillförsel av näringsämnen och grumligt vatten.
För att förbättra nyttan med restaurering och anläggning vore det också önskvärt med mer aktiv etablering av hotade djur och växter. Inom åtgärdsarbetet för hotade groddjur har detta tillämpats i viss utsträckning sedan länge, medan motsvarande arbete med växter använts i mycket begränsad omfattning.
Förutsättningen för genomförandet av åtgärderna är att det finns tillräckliga ekonomiska resurser. Därtill behövs i flera fall ökad kunskap och erfarenhet om tillvägagångssätt för att arbetet ska bli framgångsrikt.