TEMA: LINNÉStåndare, pistiller och en massa latin. Det är vad de flesta associerar med Sveriges genom tiderna mest kände vetenskapsman. Då kan det vara nyttigt att höra vilka uppfattningar som finns hosdem som har en närmare relation till Linné.

”Snygg peruk” lyder omdömet från eleverna på en mellanstadieskola i Uppsala om Sveriges genom tiderna mest kände vetenskapsman. Porträttet vi tittar på är Henrik Scheffels målning av Linné från 1739, som visar en av dåtidens typiska avbildningar av överheten. För skolbarn i nioårsåldern skiljer sig inte just denna bild från dussintals andra dukar av historiska gubbar. Och vem kan klandra dem? Att Linnés attraktionskraft inte riktigt nått ända ner i lågskoleåldern kanske säger mer om intresset för vetenskap generellt, än om Linnés faktiska status hos våra yngre medborgare. Vi är många som hoppas att Linnéjubileumsåret 2007 ska ändra på detta. I skrivande stund säger sig tre av tio svenskar vara helt okunniga om Linné, enligt en undersökning som det nationella jubileumssekretariatet presenterade i januari. Målsättningen att 19 av 20 ska känna till Linné vid årets slut.

Mångsidigheten fascinerar

Frågan är vad man ska känna till om denne renässansmänniska. En som har den allra grundaste kunskapen om Linné brukar mumla något om blommor. Den som var lite mera vaken under biologiundervisningen kanske kan rabbla klassificering, sexualsystem och binomialnamn. Men när man frågar de riktigt lärde om Linnés mest betydande gärning, kan svarens mångformighet förvåna.

Ulf Gärdenfors är professor i naturvårdsbiologi vid ArtDatabanken. För honom är det Linnés breda naturintresse som fascinerar.

– Jag ser i Linne en polyhistor som intresserade sig för allt, och i det avseendet har han blivit något av en ledstjärna för mig. Det ligger något sympatiskt och attraktivt i att vara intresserad av mycket, tycker jag. Han var också en framsynt kommunikatör som verkligen kunde entusiasmera sina åhörare och ansträngde sig för att uttrycka vetenskap med metaforer. Även Strindberg ansåg ju att Linné verkligen hade förmågan att hantera språket.

Göran Nilson, professor i zoologi vid Göteborgs naturhistoriska museum, vill gärna lyfta fram Linnés insatser för zoologin som han tycker hamnar något i skuggan av alla växter.

– Linné lade ju grunden till vår moderna djurnamnsättning med den tionde upplagan av Systema Naturae 1758. Det var startpunkten för den zoologiska nomenklatur som används än idag. Linné är auktor för mängder med arter, men han var var inte ofelbar. Han beskrev hela tre arter av huggorm: äsping, som visade sig vara en röd hona, svart huggorm och normal. Idag vet vi att alla dessa är samma art.

Linne-malning

Carl von Linné. Oljemålning av Jens Haagen, kopia efter orginal av Johan Henrik Scheffel, 1739 © KVA

Stor pedagog

Svenska Linnésällskapets ordförande heter Carl-Olof Jacobsson. Han nämner genast binomialsystemet som det självklart tyngsta bidraget. Men han fortsätter och tar upp Linnés enorma noggranhet när det gäller att namnge djur och växter.

– I första upplagan av Systema Naturae från 1735 listar han 28 punkter för namnsättning av djur och växter. Det vittnar om en pionjärartad vetenskaplig noggrannhet för tiden. Att han skrev på svenska hade enorm betydelse för folkbildningen och hans innovativa undervisning med att ta ut studenter i naturen på exkursioner hade inte använts förut. Den traditionen lever ju kvar än idag.

Linnés pedagogiska gärning är något som nämns från flera håll, bland annat Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik.

– Linné är en källa till inspiration för alla oss som arbetar med skolan, säger Christina Polgren som är föreståndare för resurscentret. Hon ser i Linné en stor möjlighet till att inspirera elever inom flera olika ämnen.

– Många lärare jobbar med ämnesöverspännande teman. Här är Linné tacksam eftersom han kan tas med i så många sammanhang. Han letade nyttoväxter för olika ändamål som färgning och mediciner, och hans lärjungar reste över hela jorden. Det här går att tillämpa inte bara i biologiundervisningen utan också slöjd, geografi och samhällsämnen. Han var själv en stor pedagog som iakttog, skrev ner och lärde ut. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik ansvarar för Skolprojekt Linné – den nationella Linnésatsningen i skolan. Projektet ska bidra med tvärvetenskapliga arbetssätt i skolan, med Linné som utgångspunkt.

– En person med Linnés bredd fungerar i nästan alla sammanhang. Det svåra kan vara att begränsa sig, berättar Christina Polgren och minns ett lärarlag som gjorde research inför ett temaarbete om Linné.

– Associationerna ville inte ta slut. Deras tankekarta flöt ut åt alla håll och hade förgreningar i geografi, historia, språk och teknik. Det är svårt att hitta någon annan person som är relevant inom så många ämnen.

Vetenskap till nytta …

Linnés person fortsätter att fascinera. Han arbetade outtröttligt, stod i ständig kontakt med sina utsända över hela världen och fortsatte att driva på utvecklingen på hemmaplan. Han hade ofta ett tydligt utilistiskt perspektiv i sitt arbete och såg alltid på naturtillgångarna med nyttjandeögon. Detta synsätt medförde en del revolutionerande naturvårdsinsatser. Han uppmärksammade att det blev nödvändigt att återskoga efter avverkning.

– Landskapet var ju bart efter tidens kolning, kommenterar Carl-Olof Jacobsson på Linnésällskapet.

– Han var en föregångsman även som nationalekonom, fortsätter Jacobsson. Han startade ju Vetenskapsakademien för att få forskningen som bas för näringen.

Linnés intresse för nyttan med växterna går inte att ta miste på, och kommer till uttryck i många av hans dissertationer om livsmedel. En som har haft anledning att läsa på dessa är läkaren och näringsfysiologen Åke Bruce på Livsmedelsverket.

– Många dissertationer handlar om livsmedel och i flera reseskildringar förekommer iakttagelser om livsmedel, till exempel mesost och barkbröd under Dalaresan. Det som förvånar är hur lite av detta som har sammanfattats sedan Linnés tid. Vill man veta något om hans syn på livsmedel, är man oftast hänvisad till källorna, berättar Åke Bruce.

… och nöje

Han tillägger att Linnés förklaringar mellan orsak och verkan ibland blir lite lustiga med våra ögon. Mikrobiologin som vetenskap var ju praktiskt taget okänd på den tiden.

– Men man ska vara försiktig med att tillskriva Linné alla stolligheter i dissertationerna. Det var ju hans lärjungar som skrev dem under varierande överinseende från Linné. Han påpekar att Linnés bidrag bör ses som en del i en vetenskaplig utveckling. Ännu finns mycket kvar att vaska fram från hans korrespondens och reseberättelser.

– Det är ett helt forskningsområde. Många av hans citat är obetalbara och kan utgöra en utmärkt inledning på ett vetenskapligt föredrag. Eller ett middagstal, tillägger han.

Global storhet

På Läkemedelsverket arbetar några av dagens Linnélärjungar. För dem är en enhetlig internationell namnstandard en förutsättning för att arbetet ska fungera.

– Vi använder Linnés nomenklatur dagligen, berättar Per Claeson som är docent i farmakognosi. Stefan Berggren på Läkemedelsverkets enhet för växtbaserade läkemedel fyller i:

– Linnés verk är mycket större i världen än i Sverige. Jag tror inte vi riktigt förstår vilken genomslagskraft han hade ute i världen genom sina apostlar. Han satte Sverige på kartan för all framtid.