Exotiska vilda djur har förevisats i fångenskap allt sedan antiken. Sensationslystnad var länge det primära behov som närde denna verksamhet och i Sverige blev kringresande menagerier med allehanda ”vidunderliga odjur” en vanlig företeelse under 1800-talet. Så småningom började permanenta anläggningar att etableras och samtidigt väcktes en diskussion om djurparkernas högre syften och berättigande, ofta utifrån olika miljöetiska och sedermera mer darwinistiska perspektiv. Det var dock först under 1900-talets andra hälft som en radikal förändring började skönjas. Omvärldens ökade medvetenhet, inte minst genom miljörörelsens och djurskyddsrörelsens framväxt, reste krav på en bättre djurhållning och insikten att vilda djur inte var en oändlig naturresurs ledde till vad som nu är en systematisk och väl koordinerad avel i djurparker.

Gemensam strategi

Få attraktioner kan jämföras med levande djur när det gäller att väcka intresse, förmedla kunskap och skapa engagemang för den biologiska mångfalden. En välskött djurpark har en enorm potential att erbjuda stimulerande och lärorika upplevelser utifrån sin kombinerade roll som folkbildare och miljöambassadör. Världens djurparker har tillsammans mer än 600 miljoner besökare varje år och utgör därmed ett av de största globala nätverken för naturvård. Man har genom en gemensam bevarandestrategi, World Zoo Conservation Strategy, i samarbete med den internationella naturvårdsunionen (IUCN) enats om ett handlingsprogram som syftar till att integrera arbetet i parkerna med åtgärder för att bevara eller återskapa värdefulla naturmiljöer. En tydlig koppling mellan aktiviteter i naturen och i djurparken (ex situ) har därmed blivit alltmer angelägen. Grundläggande för arbetet är undervisning och opinionsbildning och just konceptet lärande underhållning har blivit ett av de viktigaste pedagogiska redskapen, inte minst för Kolmårdens Djurpark.

Kollektionsplanering

Djurparkers verksamhet regleras idag av en rad myndighetskrav. Det så kallade zoo-direktivet från EU implementeras på nationell nivå genom artskyddsförordningen och syftar till att generellt höja kvalitén och i viss mån likrikta de övergripande syftena för Europas djurparker. För att få tillstånd för offentlig förevisning av djur, i enlighet djurskyddsförordningen, måste djurparken även delta i forskning och utbildning som främjar bevarande, samt garantera kompetensutveckling och informationsutbyte som genererar relevanta kunskaper om bevarandet av hotade arter. Till stöd för sin verksamhet, och i enlighet med direktiv från såväl Svenska Djurparksföreningen (SDF) som European Association of Zoos and Aquaria (EAZA), håller Kolmården på att utarbeta en djurförvaltningsplan där bevarandevärdet är ett av de viktigaste kriterierna för arturvalet. Den sammanvägda bedömningen av artens attraktionsvärde, pedagogiska och biologiska värden, samt praktiska kriterier för hållandet utgör bedömningsgrund för förvaltningsplanen. Den är ett mycket värdefullt verktyg med avseende på parkens kontinuerliga strävan att utvecklas och ambition att erbjuda god livskvalitet för såväl djur som människor.

Utbildning på olika nivåer

Djurparksmiljön erbjuder goda förutsättningar för studier av olika beteende- och bevarandeproblem. Sedan 1995 finns också en egen forsknings- och utbildningsavdelning i Kolmården, som idag har flera disputerade biologer i olika roller. Medverkan i ett nystartat internationellt magisterprogram vid Linköpings universitet innebär att ett trettiotal studenter kommer att utföra sina enskilda ettåriga forskningsprojekt i djurparken. Detta ställer stora krav på parken, men innebär också ökade värdefulla kunskaper om djurbeståndet. Även ett utökat samarbete med CBM och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är på planeringsstadiet. Ytterligare exempel på samarbetet med universitet och högskolor är de enskilda examensprojekt inom grundutbildningen som regelbundet utförs i djurparken.

Kolmårdens mer grundläggande utbildningsverksamhet är en resurs för Sveriges skolor och har till uppgift att sprida kunskap om djur i allmänhet och de utrotningshotade i synnerhet. Verksamhetens omfattning har sedan starten 1995 ökat från 2 100 till ca 12 000 besökande elever per år. Populärast är lägerskolan som vänder sig till barn i årskurs 3–7. Barn som får chansen att uppleva ”vilda djur på riktigt” utrustas förhoppningsvis med en bredare och bättre förståelse för sammanhangen i naturen. Kolmårdens utbildningar skall ses som ett komplement till skolan och vänder sig till alla, från förskoleklass till universitet men även till andra vuxengrupper. Parken erbjuder program med olika teman som med hjälp av zoolärare, djurvårdare, zoologer och veterinärer, förmedlar kunskap under en till flera dagars studiebesök i djurparken. På köpet får man en oförglömlig upplevelse. Ett mål är att alla lämnar djurparken med beundran och respekt för djurriket.

Andra exempel på pedagogiska aktiviteter är guidade turer och pedagogiska visningar för förbokade grupper, studiebesök, temadagar, konferenser och andra företagsevenemang. I Kolmården kan vi även på ett lite mer okonventionellt sätt erbjuda stimulerande och lärorika upplevelser. Vi har en avsevärd och unik potential att svara upp mot ett ökande kundbehov av spännande, men samtidigt pedagogiska, interaktiva verksamheter. Lärande underhållning står för en ökande del av parkens verksamhet, med vargvisningar och det nya programmet Närkontakt delfin som några av de starkaste komponenterna.

I Kolmårdens Djurpark tillämpar vi en antropocentrisk miljöetik, vilken ger människan rätt att på ett ansvarsfullt sätt förvalta naturens resurser och därmed ger seriöst arbetande djurparker ett klart existensberättigande. För att gå ett steg längre, djurparker har ett tydligt mandat att entusiasmera och utbilda kommande generationer så att dessa blir bättre rustade att förvalta den biologiska mångfalden. Detta betyder dock inte att vi försvarar all form av djurhållning i förevisningssyfte. De lagar och förordningar som reglerar verksamheten beskriver endast de minimikrav som måste uppfyllas. Det är varje djurparks skyldighet att eftersträva en djurhållning som med råge uppfyller lagstadgade krav och att i varje moment av verksamheten vara självkritisk och tillämpa ett djuretiskt tänkande.