Byborna från Storön, Nyborg och Ryssbält som organiserat sig i den ideella föreningen Kustringen, arrangerade i vintras en kurs om kommunikation mellan aktörer i naturresursförvaltning. De bjöd på personliga historier om sitt arbete under åtta år för att få lokal förvaltning av Likskärs naturreservat.
Kustringen har jobbat med två parallella spår. Dels lokalt med folklig förankring och dels utåtriktade kontakter med andra grupper och nätverk – både nationellt och internationellt, samt lobbying på alla nivåer. Nu använder LRF, Sveaskog, SCA och LKAB Kustringen som bollplank i olika sakfrågor.
– Vi har insett och fått kvitton på att vi är en resurs, både till regeringen och till världsledande företag, konstaterade en av Kustringens medlemmar.
Byråkrater kan ha rätt
I alla sammanhang där människor försöker ta gemensamma initiativ förekommer konflikter. Hur vi hanterar relationer med andra människor är grundläggande kunskap som alla har med sig från barnsben. Alla är experter på att vara i konflikt och klara ut den. Men ibland kan det behövas hjälp utifrån.
En lokal aktör som före kursen känt ett stort avstånd till myndigheter avslutade med kommentaren ”efter tre dagar måste jag erkänna att byråkraten har lite rätt!”
”Byråkraten” var kommunal tjänsteman från en helt annan del av Sverige som till en början fick klä skott för allt vad myndighetsutövare tidigare gjort och inte gjort. Denne konstaterade å sin sida att det inte är ens fel när två träter, utan krävs två parter för att misslyckas eller lyckas med kommunikation.
Senare tillstod den lokale aktören att det nog hade blivit ”livat på mötena” om de själva skulle bestämma – det har på ett sätt varit enkelt att bara skälla på länsstyrelsen.
Olika perspektiv
De två perspektiven – centralt och lokalt, samt dialogen mellan myndigheter och lokala aktörer framhölls på kursen som den kanske mest centrala frågan för att lyckas med lokal förvaltning. Länsstyrelsens representant påtalade sitt ansvar:
– Det är Länsstyrelsen som har det övergripande ansvaret för reservatsföreskrifter.
De lokala aktörerna å sin sida hävdade att de är mest lämpade att förvalta reservaten och sköter dem både billigare och bättre, eftersom de har bättre kunskaper om lokala förhållanden. Dessutom är samhället sektoriserat, men lokalsamhället holistiskt.
– I byn finns inga avdelningar – samma person fiskar, jagar och sköter marken.
Målet för de lokala aktörerna är att åstadkomma bygdeutveckling med allt vad det innebär av biologisk mångfald, produktiva ekosystem, ekoturism, entreprenörskap och stärkta byaorganisationer – helt enkelt en hållbar livsmiljö för både människor, djur och natur.
Rädd att göra fel
Från myndigheten erkändes att tjänstemannen har en knivig roll.
– Som myndighetsperson är man alldeles för rädd att göra fel. Segheten kommer sig av att man inte vågar satsa på nya lösningar. För mycket tid och kraft läggs på att helgardera besluten. Annars kan man få världens skit av både media och kollegor.
En forskare från SLU framhöll att det inte är fråga om antingen lokal förvaltning eller inte.
– Jag vill nyansera och hellre se det som en integrerad förvaltning med ett antal frågor där den ena eller den andra parten tar större ansvar. Annars finns risk att skapa barriärer.