På 1800-talet fanns tusentals lokalt anpassade spannmåls­sorter. De flesta försvann på några årtionden när jord­bruket industrialiserades, och växtförädling och standardisering av spannmålssorter tog fart. Något som var viktigt då, för att få fram friska och högavkastande sorter för att mätta fler och mota hungersnöden. Men idag har en stor del av den mångfald som fanns då försvunnit som följd.

– Idag har kanske 75–95 % av sort­materialet försvunnit, jämfört med före jordbrukets industrialisering. Det säger Hans Larsson, grundare av fören­ingen Allkorn, och pensionerad men fortfa­rande högst aktiv SLU-forskare, och dedikerad odlare och växtförädlare.

Hans är bekymrad över hur mångfalden mins­kat och vad det betyder för naturens, jordens och människornas hälsa. Men han har också under sitt yrkesliv varit med om en stor för­ändring i hur man ser på odling av spannmål i Sverige.

Det var när intresset för ekologisk odling kom igång på allvar på 1980-talet, som allt fler började se sig omkring efter kulturspannmål. Men enligt utsädeslagen får man bara mark­nadsföra och sälja de sorter som finns på EU:s sortlista. Det handlar om krav på att allt utsäde ska registreras och uppfylla vissa kriterier på distinktion, stabilitet, likformighet och avkast­ning. Syftet är att säkerställa produktionen och användningen av utsäde av hög kvalitet. Dessa krav gör det i princip omöjligt att få in till exempel lokalt anpassade, traditionella sorter på listan – för att de innehåller en för stor genetisk mångfald. Det har gjorts försök inom EU att förändra denna lag men den har röstats ner i omgångar.

Det var så föreningen Allkorn startade år 2004. Myndigheterna i Sverige hade börjat tänka om i och med konventionen för bio­logisk mångfald som synliggjorde vikten av genetisk mångfald. Stöd fanns att söka för för­eningar som ville främja mångfalden i spann­målsodlingen. Och i en förening har medlem­marna rätt att byta utsäde med varandra.

– Intresset har ökat konstant. Den stora förändringen tror jag bland annat beror på att antalet småbagerier ökar i antal, och de vill ofta baka med ekologiskt mjöl av äldre sorter som smakar mer. Men det handlar även att intresset för ekologisk odling växer, säger Hans.

Moderna sorter passar inte i ekologisk odling, på grund av den långt drivna föräd­lingen. De ger fantastiskt god avkastning – om man samtidigt ger dem optimala förutsätt­ningar med hjälp av bekämpningsmedel och konstgödsel.

De äldre sorterna, lantsorterna som inte genomgått denna typ av växtförädling, är anpassade till ett jordbruk då det inte fanns vare sig konstgödsel eller bekämpningsmedel i samma utsträckning. Deras längre strån (upp till två meter är inte ovanligt) håller ogräsen i schack, som annars skulle ta över när man inte använder bekämpningsmedel. Sjukdomarna, som ofta finns i jorden, får också svårare att ta sig upp i axet. Längre strån motsvaras också av större och djupare rotsystem – något som tyder på att de klarar torka bättre. (Det är något av vad projektet ”Historiska sädesslag i framtidens mat” lett av Karin Gerhardt vid CBM, kommer undersöka i fältförsök. Se före­gående uppslag).

Hans fortsätter jobba aktivt med att åter­skapa mångfalden i evolutionär växtförädling, genom odling och selektering.

– Mångfalden är lösningen på allt. Det är den som gjort att vi finns till och vi måste kunna utnyttja den hållbart för att kunna fort­sätta existera.