Sjögull
Sjögull introducerades i Sverige första gången på 1800-talet. I de sjöar och vattendrag där sjögull etablerat kraftiga bestånd påverkas det akvatiska livet bl.a. genom förändringar i ljusklimatet. Det problem som upplevs som störst är dock att arten utgör ett hinder vid bad, fiske och båtfart vilket leder till att kostsamma rensningar måste utföras.
Foto: Daniel Larson. Available from www.nobanis.org. Data of access 2016-06-13
TEMA: OÖNSKAD BIOLOGISK MÅNGFALDHur vasst är egentligen verktyget som EU tagit fram mot invasiva främmande arter? Med vilka bevekelsegrunder har listans 37 arter tagits fram? Biodiverse ställde frågan till Mora Aronsson vid Artdatabanken.

EU:s förordning om invasiva främmande arter gäller från 1 januari i år, 2015. Enligt denna ska medlemsstaterna förebygga, mildra och förhindra vidare negativa effekter av de arter som ingår i unionsförteckningen, det vill säga den nu beslutade listan. För dessa arter måste medlemsländerna bland annat ta fram ha fungerande övervakningssystem, kontroller, kartlägga hur arterna sprids och ta fram åtgärder för hur spridning stoppas och begränsas. Mora Aronsson vid Artdatabanken arbetar med nationella och internationella naturvårdsfrågor och miljöövervakning. Han är en av de ansvariga för arbetet med invasiva arter.

På frågan vad som egentligen är en invasiv art har Mora Aronsson ett problematiserande svar. Det finns grader i detta, säger han, och fortsätter:
– Generellt sett kan man säga att invasiva är de arter som åstadkommer skada på något sätt. Man kan räkna på hälsoaspekter och ekonomiska aspekter till exempel. Påverkan på biologisk mångfald är också ett kriterium, men det är inte alltid lätt att säga vad som är ett problem och inte.

Han hänvisar till häggmispel och oxbär, som trivs bra på olika ställen och lätt förvildar sig, men som inte utgör något hot egentligen vare sig mot biologisk mångfald eller några andra värden i naturen.
– Teoretiskt sett skulle EU:s förordning om invasiva främmande arter kunna bli ett användbart redskap på EU-nivå framför allt. Men den första listan som förhandlades fram av EU:s medlemsländer saknar flera av de arter som vi har problem med i Sverige, till exempel vresros, säger Mora Aronsson.

Idag finns 37 arter med på EU-listan. Det förslag som först utarbetades innehöll ett 50-tal arter, men under processen förhandlades många arter bort från listan, däribland jätteloka, en art som i Sverige fortfarande skulle kunna utrotas om samordnade insatser sattes in. Att den, och andra, föll från listan har enligt Mora politiska och ekonomiska orsaker: med de förpliktelser som är konsekvensen av en EU-listning skulle det bli för kostsamt för de medlemsländer där jättelokan har fått ordentligt fäste.
– Det här visar på en svaghet med EU-listan, att den inte bygger på strikt vetenskapligt underlag utan tillåts innehålla politiska och ekonomiska hänsyn. Vad innebär det att en art finns med eller inte på EU-listan?
– Det finns tre ben som förordningen handlar om. För det första ska den stoppa invasiva arter som inte finns i landet. För det andra utrota invasiva arter där det är möjligt, det vill säga där de finns i så litet antal att det är praktiskt möjligt. För det tredje begränsa fortsatt spridning av arter som är etablerade och där det bedöms som för kostsamt att utrota dem.

En utmaning i arbetet med utformningen av listan är att vissa arter som är problematiska i Sverige är vanliga, oproblematiska eller till och med rödlistade i andra länder. Ett exempel är sjögull, en vattenväxt som planterades in som prydnad i Sverige redan under 1800-talet. Den kan lätt förvildas och sprida sig, och är nu en invasiv art i svenska vattendrag, och som man därför försöker bekämpa här. I Litauen, där den närmast förekommer naturligt, är den däremot rödlistad.

EU-förordningen innehåller också en möjlighet för enskilda länder att upprätta en regional lista. Kommer inte det att kunna vässa verktyget i kampen mot de arter vi har problem med i Sverige?
– Det arbetet ligger lite på framtiden just nu. EU vill gärna ha alla processer i hamn först. Arbetet med de regionala och nationella undantagen måste godkännas av EU eftersom de kan inverka på frihandeln inom unionen. Det kommer att ta tid med detta arbete, säger Mora Aronsson.

Förbudet

För en invasiv främmande art av unionsbetydelse är
det enligt förordningen att vara förbjudet att föra
in arten till EU och mellan medlemsstater, transportera
den, släppa ut den på marknaden, sälja, byta,
använda, odla, föda upp eller hålla, tillåta att den
reproducerar sig eller släppa ut den i miljön.

Nobanis

Artdatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket
utvecklat en webbportal åt Nobanis – European
Network on Invasive Alien Species. Arbetet har rönt
stort intresse och flera länder har anmält intresse för
att bli medlemmar. Nobanis är en portal med information
om invasiva främmande arter i norra Europa.
Portalen uppdateras kontinuerligt av representanter
för deltagande länder (i Sveriges fall av personal på
Naturvårdsverket).

Definitioner i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014

Främmande art: Levande exemplar av en art, underart eller lägre taxonomisk enhet av djur, växter, svampar eller mikroorganismer som introduceras utanför sitt naturliga utbredningsområde, inbegripet alla delar, gameter, frön, ägg och förökningskroppar av dessa arter samt hybrider, sorter eller raser som kan överleva och sedan reproducera sig.
Invasiv främmande art: Främmande art vars introduktion eller spridning har konstaterats hota eller negativt inverka på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster.
Invasiv främmande art av unionsbetydelse: En invasiv främmande art vars negativa effekter anses vara sådana att de kräver samordnade åtgärder på unionsnivå enligt artikel 4.3.
Invasiv främmande art av medlemsstatsbetydelse: En invasiv främmande art, som inte är en invasiv främmande art av unionsbetydelse, avseende vilken en medlemsstat på grundval av vetenskapliga belägg anser att de negativa effekterna av dess utsättning och spridning, även om dessa effekter inte är fullt bekräftade, är av betydelse för dess territorium eller en del av det, och kräver åtgärder på medlemsstatsnivå.