Historiska förklaringar
Våra preferenser för vad som är och bör vara del av vår omgivning är i ständig förändring. Idag är kortklippta gräsmattor ett lika självklara inslag i stadsbilden som i villaträdgårdarna. Så har det dock inte alltid sett ut. På 1800-talet, innan gräsklipparen blev allmängods, var klippta gräsmattor något exklusivt och ett sätt att visa sin status. Något som kan ha lett till att det blivit den vanligaste grönytan i såväl privata som offentliga miljöer.
Kortklippt är normen
I Lawn-projektet har vi sett att de flesta människor har både specifika och starka uppfattningar om hur en gräsyta ska utformas och skötas. Enligt den rådande normen är en kortklippt gräsmatta och skötseln av densamma antitesen till förfall. Trycket att regelbundet klippa gräsmattan i villaträdgården kan upplevas som stark. Att avvika från normen innebär också en risk att betraktas som slarvig och kan till och med ses som ett problem för hela området. Samma typ av mönster och värderingar återkommer också när det gäller parkmiljö eller för allmänna grönytor i bostadsområde. I parker och bostadsområden är grönytor som avviker från den kortklippta normen (som till exempel blommande ängsvegetation) därför mycket ovanligt. De farliga djur som tros finnas i den höga vegetationen, till exempel ormar, fästingar och andra insekter är också argument som tas upp i klagomål rörande högvuxna allmänna ängsytor i städer.
Vår forskning visar att trots de starka åsikter och normer som kretsar kring skötseln, är kunskaper om alternativa skötselmetoder mycket begränsade, inte bara hos allmänheten utan också i den vetenskapliga litteraturen. Detsamma gäller även kunskapen om hur gräsmattor påverkar förgröningen av stadsmiljön. Av förklarliga skäl blandar många ihop begreppen och ser gräsmattor som ett ensidigt positivt inslag när det gäller förgröning eftersom de, de facto, är gröna.
Även om många uppskattar blommande ängsvegetation ses den av många som ett ”onaturligt” inslag i en villa-trädgård, på allmänna ytor i ett bostadsområde eller i parkmiljö. Den höga vegetationen kan skapa oordning och känslan av övergivenhet och förfall.
Foto: Jörgen Wissman
Alternativ skötsel ger fördelar
I själva verket kan klippta gräsmattor ha negativ inverkan på vår omgivning, när man jämför dem med de olika alternativa skötseltyper som finns. Gräsklippare kräver mycket energi och släpper ut stora mängder avgaser. Den vanligaste typen av gräsmattor som klipps ofta har generellt få växtarter och kan ses som ”gröna öknar”, alltså områden med begränsade resurser för många djur och insekter, vilket inverkar negativt på den biologiska mångfalden.
Vår forskning har visat att fördelarna med en alternativ skötsel – till exempel mindre regelbunden klippning – är många. Bland annat medför det en minskad energianvändning eftersom klippningen sker mer sällan. Andra fördelar är den ökade mångfalden av växter och djur som får chans att breda ut sig. Tillåts gräsmattan att växa ostört under en period är det vanligt att arter som till exempel vitklöver, kärringtand, humlelusern och brunört kan börja blomma. Genom att växter tillåts att blomma gynnar gräsmattan även andra arter som exempelvis pollinerande och fröätande insekter.
Utmagring av mark ovanligt
Slåtterytor har större potential att bidra till biologisk mångfald än andra typer av gräsytor i stadsmiljö eftersom de oftast tillåts blomma. De är också i regel placerade i stadens utkanter, där det finns en mer naturlig koppling till det omgivande landskapet. Tyvärr har vi sett att slåtterytorna i staden i många fall är slagna vid fel tidpunkter, vilket missgynnar blomningen. Dessutom är det vanligt att vegetationen lämnas på platsen i form av en finfördelad massa, vilket lägger sig som ett lock ovanpå den slagna ytan som riskerar att kväva lågvuxna och konkurrenssvaga arter – alltså tvärt emot vad som är tanken med ängsskötsel för naturvårdsändamål. Dessutom behålls näringen inom slåtterytan genom denna skötsel, vilket i praktiken innebär en gödsling av ytan. Dessa marker är problematiska eftersom att de uppfattas som ”skräpiga” och ”övergivna” redan tidigt på säsongen. För att omvandla dessa slåtterytor i stadsmiljö till mer estetiskt tilltalade, mer blomrika ängsmarker krävs många års arbete med att magra ut marken, ett arbete som dock få kommuner ägnar sig åt i större skala.
Den rådande normen får alltså en rad negativa följder. Bland annat blir kostnaderna för skötseln höga, utsläppen stora och den konventionella bruksgräsmattan ger dåliga livsförutsättningar för många djur och insekter, trots en stor potential för det omvända. Vi vill visa att det finns ny kunskap och andra perspektiv att ta del av och inkorporera i företag och kommuner, och på så sätt ifrågasätta de rådande normerna i större utsträckning. Förhoppningsvis kan skötseln därmed förnyas och förändras till fördel för oss människor och den biologiska mångfalden. Genom fler alternativa skötselytor och etablerandet av alternativa gräsytor kan man troligen lindra vissa av stadens negativa effekter på den biologiska mångfalden.