Fågelsjön Tysslingen vid Örebro är nu en av Sveriges finaste fågelsjöar. De tidigare igenväxta strandängarna har röjts och hålls öppna av betande djur.
Foto: Torbjörn Arvidsson
TEMA: ENERGINy biogasanläggning i Örebro möjliggör användandet av våtmarksgräs i storskalig biogasproduktion.

Produktion av biogas sker idag på många håll i landet, men biogasanläggningarna är än så länge i första hand ett sätt att lösa avfallshanteringen. I takt med att klimatdebatten tar fart växer dock efterfrågan på biogas. Det skapar ett ekonomiskt utrymme som kan göra det möjligt att täcka kostnaderna för exempelvis skörd av våtmarksgräs.

I Örebro projekterar nu företaget Swedish Biogas International för en ny anläggning som ska producera biogas från gröna råvaror. Anläggningen ska kunna ta emot alla slags vegetabiliska råvaror, i första hand biprodukter från livsmedelsindustrin, men även grönmassa från lantbruket och gräs från regionens våtmarker.

– Våtmarksgräs är idealiskt för biogasproduktion, säger Jesper Gustafsson, projektledare på Swedish Biogas International. Vi utformar vår process utifrån den råvara vi har och ser en stor möjlighet att komplettera med gräs från våtmarker.

Biogasanläggningen kan liknas vid en ”stålkossa” där all slags biomassa kan stoppas in. Ut kommer biogas och biogödsel, som sprids som flytgödsel. Enda skillnaden mot en vanlig ko är att stålkossan är mindre kräsen och tolererar även till exempel rester av jord i ”fodret”.

–  Man får till ett väldigt fint kretsloppstänkande med biogas, genom att vi också tillför näringsämnen till jorden som en del i processen, säger Jesper Gustafsson. En ytterligare miljövinst är att vi intresserar oss för de grödor som kan berika en spannmålsodling, t.ex. klöver. På så vis kan vi ge lantbrukarna ett mervärde genom att göra omväxlingsgrödorna ekonomisk intressanta, vilket i sin tur kan bidra till att minska användingen av konstgödsel.

När anläggningen står klar år 2009 kommer den att vara den största biogasanläggningen i Sverige. Gasen som produceras är tänkt att användas som drivmedel för bussar i Örebro. Hälften av gasen räcker för att täcka busstrafikens behov. Resterande del säljs till Stockholmsregionen, i väntan på att den lokala marknaden byggs upp. På sikt är målet lokal produktion, lokal konsumtion och därefter lokal återföring av näringen.