TEMA: OÖNSKAD BIOLOGISK MÅNGFALDMånga är de djurarter som antingen åkt snålskjuts med människan och hennes transportmedel från sitt hemområde eller som avsiktligt inplanterats i nya trakter. Vissa av dessa inkomlingar ställer till med problem i sin nya omvärld, och sådana arter beskrivs som ”invasiva”...

Hur står det till med den saken i vårt land? Antagligen olika för olika organismgrupper. Men inom den grupp som är den i särklass noggrannast ”övervakade”, nämligen fåglarna, finns endast tre arter som smitit ur fångenskap och lever fria liv: kanadagås, fasan och tamduva. Och ingen av dem kan utpekas som invasiv, för de har inte haft någon märkbar negativ inverkan på vår naturliga fauna.

Men detta betyder inte att ”stillestånd” råder i den svenska fågelfaunan. Mångåriga inventeringar visar att den i allra högsta grad är ”dynamisk”. Låt oss använda oss av den för att kolla hur det går till i en fauna som förskonats från invasiva inplanteringar!

År 1980 publicerade Olli Järvinen och jag i tidskriften Oecologia (årg 46) en översikt över de förändringar som inträffat i den svenska häckfågelfaunan mellan åren 1850 och 1970. Vi fann att 27 arter hade tillkommit och 9 arter försvunnit under den perioden.

År 2014 dök det upp en artikel i Ornis Svecica (årg 24), där vårt resultat bekräftades och detta på ett mycket solidare dataunderlag än det vi haft till förfogande. Under perioden från 1850 till 2009 hade Sverige i genomsnitt vunnit 2,4 och förlorat 0,9 häckfågelarter per decennium.

Mängder av data om vår fågelfaunas struktur och dynamik finns i boken Fåglarna i Sverige (2012). I vårt land häckar cirka 70 miljoner fågelpar fördelade på cirka 250 arter. Åtta procent av arterna svarar för 70 procent av det totala häckfågelbeståndet, medan de 180 fåtaligaste arterna tillsammans endast bidrar med knappt fyra procent.

Allting tyder på att vår fågelfauna på det hela taget är frisk och frodig och klarar sig fint trots de ”miljöstörningar” som areella näringar och diverse andra faktorer orsakar. Utan tvivel kommer även i framtiden vissa arter i vår fågelfauna att öka och andra att minska. Den pågående klimatförändringen talar för att nordliga arter kommer att retirera och sydliga att avancera. Troligen kommer ”ekologiska mångkampare” att gynnas, medan ”specialister”, som är känsligare för förändringar, missgynnas.

Att den svenska fågelfaunans artantal (eller diversitet) kommer att fortsätta att öka verkar högst sannolikt.

Staffan Ulfstrand Staffan Ulfstrand

Foto: Anna Ulfstrand

Staffan Ulfstrand

var professor i zooekologi vid
Uppsala universitet 1978–1998.
Ornitologi är hans specialintresse.
Han har givit ut en rad
populärvetenskapliga böcker,
t.ex. Darwins idé (2008) och
Fågelgrannar (2015).