I början av 1900-talet var orördhet nyckelordet och ett antal stora fjällområden avsattes som nationalparker.

Foto: Johnny de Jong

Hur vi värderar naturen har varierat avsevärt under naturvårdens drygt 100-åriga historia. Lite grovt kan man dock dela in naturvårdstanken i två olika kategorier. Den första handlar om att bevara natu­ren för sin egen skull. Alla arter har ett egenvärden och bör bevaras oberoende av vad de ger män­niskan. Detta synsätt kan benämnas biocentriskt. I den andra kategorin handlar det om att bevara naturen för människans överlevnad och välbefin­nande. Här ryms bland annat idén om ekosystem­tjänster. Det vill säga tjänster som naturen ger oss, och som bör bevaras för vårt välbefinnande. Detta kan vi kalla antropocentriskt, eftersom det sätter människan i centrum. Var och en av dessa kan delas in i ytterligare undergrupper. Den biocen­triska kan till exempel delas in i artinriktad, ekosys­teminriktad och processinriktad naturvård.

Naturvärdesbegreppet i praktiken

Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har pro­ducerat ett stort antal rapporter som baseras på naturvärdesbedömningar. Ofta delas värdena upp i olika klasser efter vilka naturvärden man anser att området hyser. Vid lite närmare genomläsning av rapporterna visar det sig snart att ordet natur­värde definierats på många olika sätt, om det över huvud taget definierats. Vi sökte igenom sam­manlagt 632 rapporter som under åren 2008 till 2012 publicerats av länsstyrelsernas miljöenheter (eller motsvarande). I drygt hälften av rapporterna (334 stycken)användes begreppet naturvärde. I mer än hälften av de rapporter där begreppet användes valde man att inte definiera vad man menar med naturvärde (188 rapporter). Ibland är det kanske inte heller så viktigt att definiera, men av dessa 188 rapporter bedömde vi att i åtmins­tone 79 rapporter var begreppet av fundamental betydelse, till exempel där man delar in områden i olika naturvärdesklasser, utan att specificera vad man faktiskt menar med naturvärde. Hur ser det då ut bland de rapporter där man har definierat begreppet? Jo, det visar sig vara mycket stor varia­tion. Ibland används en ganska smal definition, exempelvis förekomst av rödlistade arter, ibland en betydligt bredare, eller en kombination av många olika faktorer. Vi kan också konstatera att det tycks finnas lite olika traditioner inom olika näringar. Inom skogssektorn är ofta rödlistade arter tungt vägande. Inom marina området är ofta ekosystemets funktion viktigare, såsom förekomst av lämpliga lekbottnar för fisk, och det finns också en produktionsaspekt med i definitionen. Inom våtmarkssektorn väger orördhet tungt. Något som givetvis inte alls är viktigt inom jordbrukssektorn där istället olika typer av mänsklig påverkan värde­ras på olika sätt.

Är definitionsförvirringen ett problem?

Det kommer aldrig vara möjligt att fastställa en enda definition av vad som är ett naturvärde. Man kan inte forska sig till vad ett naturvärde är, utan det handlar i hög grad om en värdering. Ordet kan betyda så många olika saker för olika människor. Höga naturvärden kan vara en skog där man hittar sällsynta arter, men det kan också vara en skog där man får vara ifred, där man kan koppla av och lyssna på tystnaden, eller det kan vara en vacker ekhage. Problemet uppstår när begreppet används vid myndighetsutövning, utan att definieras, som om det verkligen fanns en allmänt vedertagen definition. Problemet blir tydligt till exempel när miljökonsekvensbedömningar ska göras där natur­värdena måste inventeras och beskrivas. Det händer då ganska ofta att myndigheterna och verksam­hetsutövaren har olika syn på vad som avses med naturvärden, vilket leder till förvirring, försening och fördyring av olika projekt. Förmodligen bidrar definitionsförvirringen till en ineffektiv naturvård.

Redan de gamla grekerna…

Diskussionen av vad som bör värderas högt i natu­ren är inte direkt ny. Detta diskuterades redan för mer än två tusen år sedan av bland annat Aristote­les. Det är inte så sannolikt att vi idag skulle kunna hitta en enkel lösning på ett så gammalt problem, men kanske borde vi bli lite tydligare med vad vi menar istället för att ta för givet att alla vet. Dess­utom bör vi kanske bli mer ödmjuka inför att ordet kan ha så olika betydelse för olika människor.