Strandremsans betade strandängar är värde- fulla för biologisk mång- fald, bland annat sjöfågel, men även ur ett landskapsbildsperspektiv.
Foto: cc/www.flickr.com/Stefan Jansson
TEMA: SKYDDAD NATUR Naturvärden och rekreationspotential bör säkras för att göra strandskyddslagstiftningen tydlig. Det skriver Erik Sjödin, som tagit fram en ny metod för att jämföra strandavsnitt.

Sommaren 2009 anställdes jag av Enköpings kommun för att inventera kommunens Mälarstränder. Kommunen ville aktualisera kunskapsläget om strändernas natur- och rekreationsvärden, men även graden av exploatering.

Inventeringen är även tänkt att kunna användas i en diskussion med länsstyrelsen angående översyn av strandskyddsförordnandet, det vill säga var strandskydd (100 meter) respektive utökat strandskydd (till exempel 300 meter) ska råda.

Å ena sidan finns det i Enköping, liksom i många andra kommuner, ett intresse att kunna erbjuda attraktivt boende nära vatten. Å andra sidan kan länsstyrelsen besluta om utökat strandskydd för att säkerställa att naturvärden och rekreation långsiktigt tryggas.

Naturvärden och rekreation

För att göra lagstiftningen tydlig bör enligt min mening naturvärden och rekreationspotential säkras där sådana kvaliteter finns att tillgå. I detta syfte har jag tagit fram en GIS-baserad metod att jämföra strandavsnitt med avseende på stränders exploateringsgrad, naturkvaliteter och rekreation.

Initialt måste några hanteringsmässiga problem lösas. I dag finns det nämligen ingen digitaliserad lagstadgad strandlinje att jobba med och den pappersbaserade är både inexakt och föråldrad. I mitt arbete har jag därför valt att använda terrängkartans strandlinje som bas utifrån vilken en 300 meter bred analyszon på vardera sidan skapats. Stranden har sedan delats upp med hjälp av så kallade nyckelkodsområden (NYKO), på vilken Statistiska centralbyrån grundar sin statistik.

Enköping har 17,5 mil Mälarstrand, vilket utgör cirka 12,4 procent av Mälarens hela strand. Exploateringsgraden har uppskattats med hjälp av några mått på påverkan, det vill säga ett område eller verksamhet som indikerar påverkan på omgivningen som är betydligt större än vad som kan motiveras av den rumsliga utbredningen.

Några indikatorer som använts avser att spegla hur strandlinjen utnyttjas (bryggtäthet, brygglängd och privatgjord strand), hur stranden exploateras (hus-, boende- och vägtäthet) och hur stranden används för näringsbelastande verksamhet (åkrar, högexploaterade områden och hyggen). Totalt bor 1209 personer inom strandremsan, medan antalet byggnader är 1 717, till vilka 14,7 mil väg leder. Ingen egentlig tätort ligger invid Enköpings kommuns stränder, däremot har många fritidshus omvandlats till permanentbostäder. Längs Enköpings stränder ligger även 578 bryggor.

Naturvärden har uppskattats dels från befintliga inventeringar och naturbedömningar, dels inventerats där de tidigare inte var bedömda. Den största delen av Enköpings kommuns stränder är skogsklädda (cirka 70 procent). Inom denna kategori ligger flera spännande naturtyper såsom hällmarkstallskog, ek/hassellundar och sumpskogar.

Värdefulla strandängar

Några av de egenskaper som karaktäriserar strandnära skogsmiljöer med höga naturkvaliteter är geologiska förutsättningar, orördhet från konventionellt skogsbruk, den höga luftfuktigheten, skogens ålder och processer som bidrar till skapandet av död ved, exempelvis exponeringen för vind och brand, översvämningsrisken, svamp- och insektsangrepp och bäver.

Strandremsans få betade strandängar är värdefulla för biologisk mångfald, bland annat sjöfågel, men även ur ett landskapsbildsperspektiv. För den del av strandremsan som ligger utåt vattnet saknas helt inventeringsunderlag, och tyvärr har denna av tidsbrist utelämnats även denna gång. Det är angeläget att man med naturvårdsmedel prioriterar inventeringar av strandens limniska mångfald.

Vad gäller rekreation kommer intressegrupper att definieras och strandnära områdens kvaliteter att kartläggas, till exempel tillgänglighet, avstånd, lämpliga strandhugg och strövområden. Jag tror att strandzonen är ett mycket lämpligt ämne för rekreationsforskning där exempelvis intervjumetodik utnyttjas.

Förändringarna i strandskyddslagen

Den 1 juli 2009 trädde den nya strandskyddslagstiftningen i kraft i Sverige. Några av de viktigaste förändringarna:

• Kommuner har fått ökat inflytande över strandskyddet: Hela tillsynen är nu ett kommunalt ansvar där misstanke om brott måste anmälas. Kommunerna har också fått utökade befogenheter att ge strandskyddsdispenser. De ”särskilda skäl” som varit praxis har nu tydligt skrivits in i miljöbalken.

• Naturvårdsverkets ansvar som överprövande instans har nu lagts på länsstyrelsen.

• För att stimulera inflyttning i avfolkningsbygder med oexploaterad strand ges kommunerna rätten att peka ut särskilda områden i översiktsplanen för landsbygdsutveckling i strandnära områden.

• Förutom naturvårdsorganisationer har nu även friluftsorganisationer fått möjlighet att överklaga beslut rörande strandskydd.

• Den strandremsa som avses ligga inom lagstiftningens ram följer tidigare lagstiftning. I Enköping har länsstyrelsen förordnat utökat strandskydd för i stort sett hela Mälaren (det vill säga 300 meter inåt land och 300 meter utåt vattnet). Länsstyrelsen kan göra en översyn av strandskyddets omfattning före 2014, annars kommer strandskyddet att omfatta 100 meter inåt land och ut i vattnet.

Naturvårdsverket har tagit fram en handbok för vägledning för planering och prövning av strandskyddet. Dessutom måste varje beslut nu följa en checklista som upprättats av verket och länsstyrelsen. Så långt verkar lagstiftning och råd innebära en tydlig kvalitetsförbättring av beslutsunderlagen. Varje beslut måste åtföljas av ett lagstadgat dispensskäl, något som det ofta slarvades med i den gamla lagstiftningen. För de kommuner som avser att utnyttja möjligheten att peka ut landsbygdsutvecklingsområden krävs en aktualisering av översiktsplanerna.