Vårt land är inte unikt när det gäller att hålla tamdjur i områden med varg. I Asiens och Europas bergstrakter har tamdjur och varg samexisterat i tusentals år.

Ofta följs fårhjordarna i Europa och Asien av herdar med en speciell typ av vakthundar. De vaktar fåren mot rovdjur. Hundarna präglas från valpstadiet på får, och är stora och robusta med kraftig päls. Huvudet är runt och valplikt med ganska kort nos och hängöron. Hundens utseende får inte vara varglikt och den får inte jaga eller hota fåren. Hundarna är avvisande och ointresserade av människor. Detta skiljer dem från vallhundar som border collie och schäfer som används för att på order av herden driva, samla och sortera ut olika individer ur fårflocken.

I Italien används hundrasen maremmas, i Balkan sarplaninacs och i Kaukasus ovtjarkas. Ursprunget finns i de molosserhundar som användes som fruktade stridshundar av romare och greker.

Vargattacker avbryts

När vargen närmar sig fårhjorden möts den av vakthundarna. Flera stora hundar med ett, ur vargens synpunkt, främmande beteende och utseende. Bara med sin närvaro gör de att vargens jaktintresse störs och upphör. Hundarna reagerar inte som får som flyr, och vargen blir osäker. Fåren hinner sätta sig i säkerhet, jaktförsöket avbryts och vargen avviker i regel utan bråk.

I USA har man provat att använda dessa hundar i områden där coyote, vargar och förvildade hundar har dödat många får. Resultatet blev en markant nedgång i dödade får.

Aldrig använt i Sverige

Sverige har ingen känd erfarenhet av dessa hundar. Vår renskötsel har bara några hundra år på nacken, och sådana här system har inte hunnit utvecklas.

Det är värt att prova att använda vakthundar för att undvika får- och renförluster till rovdjur. Det finns tusenåriga erfarenheter och lämpligt hundmaterial i Europa och Asien samt lyckade försök i USA att hämta lärdom från. Kostnaden för denna typ av rovdjursskydd är sannolikt låg i förhållande till de resurser som sätts in för att jaga rovdjur och ersätta skador.