I Sverige och stora delar av Västeuropa har hamling och skottskogsbruk kommit att nästan helt försvinna under 1900-talet. För att få en sinnebild av det traditionellt brukade, rika landskapet får man idag istället vända blicken österut. I flera länder i Sydosteuropa finns fortfarande stora områden som brukas på detta sätt.
Foto: J-O Helldin
TEMA: ENERGIKanske är tiden mogen för att återuppta bruket av hamling och lövtäkt i stor skala? Ett ökat uttnyttjande av lövskogar på detta vis skulle kunna bli ett värdefullt tillskott till vårt behov av biobränsle, samtidigt som det ger möjlighet att skapa långsiktigt hållbara system med en rik biologisk mångfald.

För att minska oljeberoendet och nettotillskottet av växthusgaser kommer behovet av biobränsle öka radikalt. Omställningen av samhället behöver göras på många nivåer och flera nya lösningar måste komplettera varandra. I debatten har det hörts bekymrade röster om motstående miljömål – å ena sidan det akuta behovet att komma bort från oljeberoendet, å andra sidan markens övriga naturvärden och behovet av långsiktigt hållbara system. En väg ut ur detta dilemma kan vara att etablera system som både tillgodoser det växande behovet av biobränsle och samtidigt skapar nya naturvärden

Lövskogar istället för monokulturer

Ett av de alternativ som diskuteras i biobränsledebatten är storskalig omställning till biobränsleproduktion på jordbruksmark, genom plantering av snabbväxande gran, poppel eller salix. Flera värden kopplade till biologisk mångfald, rekreation och landskapsbilden riskerar att gå förlorade vid en sådan omställning. Med en satsning på monokulturer riskerar man också att skapa ekosystem med låg resiliens, till exempel låg motståndskraft mot stormar eller sjukdomsangrepp. Ett alternativ till sådana monokulturer skulle kunna vara att istället anlägga hamlings- och skottskogar, bestånd med inhemska snabbväxande lövträd där grenarna skördas regelbundet. Där skulle produktions- och naturvårdsintressen kunna gå hand i hand.

Detta brukande skulle både kunna utgå ifrån befintliga bestånd av uppväxande lövträd och från nyplanteringar av ett urval lövträdsarter. Biomassauttag kan ske genom skörd av skott på ett par meters höjd (hamling) eller vid basen (stubbskottsbruk), med skördeintervall på kanske fem till tio år. De flesta lövträdsarter lämpar sig väl för sådant bruk, särskilt ask, alm, lind, ek, rönn, bok, sälg, pil och al. Åtgärden skulle fungera utmärkt på nuvarande både jordbruks- och skogsmark. Brukandet skulle också kunna kombineras med annan markanvändning genom att lövträden anläggs i glesare bestånd på till exempel betesmark, eller i skogsdungar, på åkerholmar och i kantzoner.

Hamling skapar naturvärden

biodiv_08_1_alpbock

Alpbock, en art som trivs bland ihåliga träd. Alpbocken fanns tidigare i Sverige men anses nu försvunnen. Foto: Claes Hellsten

Hamling av lövträd skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald. Vid hamling tillåts träden bli gamla, och kan härbärgera en mångfald av lavar och mossor. Inuti stammarna skapas håligheter och död ved, som ger livsutrymme för insekter och svampar och bohålor för fåglar. Solinstrålningen på marken blir större än i en granskog, särskilt på våren, till förmån för blommor och insekter. Etablerandet av stora arealer hamlings- eller skottskogar skulle kunna innebära ett enormt uppsving för en rad arter som idag hotas av utrotning. Miljöerna som skapas skulle dessutom kunna bli uppskattade rekreationsområden, och även utgöra ett värdefullt inslag i landskapsbilden.

Äldre brukande i modern tappning

De flesta kulturbygder i Sverige och övriga Europa har under många hundra år formats av behovet av biomassa för bränsle och andra ändamål. I det äldre odlingslandskapet var stora områden bevuxna med träd som nyttjades genom hamling eller skottäkt. I samma marker förekom ofta bete eller slåtter. I åkrarnas kantzoner stod träd och buskar som nyttjades för lövtäkt. På så vis kunde biomassaproduktionen ske i ”två nivåer” – både i fältskiktet och i trädskiktet – och därigenom maximeras. Resultatet av denna produktionsmaximering blev ett park- eller savannliknande landskap som karaktäriserades av stor biologisk mångfald och ett för människan tilltalande utseende. Många av dagens naturvårdsträvanden inom odlingslandskapet syftar till att bevara eller återställa värden från detta intensivt brukade landskap.

biodiv_08_1_lind

Hamlade lindar. Hamling av lövträd skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald och ger livsutrymme för en mängd lavar, mossor, insekter, svampar och andra organismer. Foto: Urban Emanuelsson

Genom att ta tillvara och utveckla de värdefulla komponenterna i de gamla traditionerna skulle vi kunna skapa ett innovativt brukande för framtiden. Räknat på ren biomassaproduktion skulle hamlings- eller skottskogar sannolikt ligga något lägre än till exempel gran- eller salixodlingar, åtminstone på kort sikt. Men eftersom det finns stora vinster för andra viktiga samhällsmål, som naturvård, rekreation och landskapsbild, blir det samlade utfallet sannolikt till stor fördel för hamlingen.