Påsklilja (Narcissus pseudonarcissus) odlades i Sverige redan på medeltiden. Släktnamnet kommer av det grekiska ordet ”narke”, som understryker blommornas bedövande doft. Narkissos var namnet på en yngling i den grekiska mytologin. Han förälskade sig i sin egen bild som avspeglade sig i vattnet. I förtvivlan över att inte kunna vidröra sitt andra jag, tynade han bort och dog. Efter döden blev han en blomma – en narciss.
Foto: Karin Persson
TEMA: CBMDet är bråttom. Gamla grönsakssorter försvinner och med dem en del av vårt kulturarv. Programmet för odlad mångfald (POM) jobbar för att rädda frömaterial av våra kulturväxter in i framtiden.

Under mer än 10 000 år har människan odlat växter på åkern och i trädgården. Människan valde ut växter med de egenskaper som de hade mest nytta av och växterna anpassades successivt till människans behov – så kallade kulturväxter uppstod.

Odlingen av kulturväxter har en lång historia i vårt land. En mångfald av arter och sorter har anpassats till våra förhållanden. Deras genetiska mångfald är ett viktigt arv att förvalta. Vi har alla – som forskare, växtförädlare, trädgårdsodlare eller konsumenter – ett ansvar för att bevara dessa resurser. Programmet för odlad mångfald (POM) samordnar arbetet med svenska kulturväxter. Programmet koordineras av CBM.

Inventering av kulturväxter

Till en början ska alla kulturväxter i Sverige inventeras. POM:s nätverk har arbetat fram en handlingsplan för en landsomfattande inventering av våra kulturväxter och dess släktingar. Det finns många frågor att ta ställning till i handlingsplanen. I vilken ände ska man börja? Vad är egentligen viktigast: vete, krusbär, rosor, hjärtstilla, eller…? Och i vilken del av landet bör man sätta igång?

Finns det tillräckligt med kompetenta inventerare? Hur organiserar man egentligen en insamling? Vad ska registreras och hur gör vi med tillgängligheten? För att inte tala om behovet av att finansiera ett så omfattande arbete…

Narcisser, rosor och rovor

Under 2000 har narcisser, rosor och rovor provinventerats. För de kommande tre åren (2002–2004) föreslår handlingsplanen fyra huvudsakliga arbetsuppgifter:

  1. Vi behöver många fler duktiga inventerare än vad som finns idag. Därför måste vi utbilda personer dels i inventeringsmetodik, dels i att känna igen de olika kulturväxtgrupperna.
  2. Vi behöver ”dammsuga” Sverige på återstoden av äldre frömaterial som ännu kan vara livskraftigt. Kanske är situationen mest akut för grönsaker, men också prydnadsväxter måste ingå.
  3. Vi måste snarast sätta igång med att inventera – och i förekommande fall samla in – bärväxter och fleråriga prydnadsväxter som riskerar att försvinna i takt med att äldre trädgårdar byter ägare och innehåll.
  4. Vi behöver utveckla ett rationellt system för att kunna registrera alla de uppgifter som inventeringen kommer att ge, samt upprätta data-baser för informationen.

I ett senare skede ska andra växtgrupper också inventeras, till exempel prydnadsträd och buskar, fruktträd och nötter samt vissa landskapsväxter. Krydd- och medicinalväxter, grönytegräs och rumsväxter är visserligen lågt prioriterade, men kan komma att inventeras om bara finansieringen kan säkras.

Glapp i finansieringen

För närvarande bidrar Jordbruksverket, CBM och SLU gemensamt till POM:s samordningsfunktion. Från regeringen kommer programmet att få medel först från 2004 vilket innebär ett glapp i finansieringen under 2003. Stora ansträngningar görs nu för att säkra verksamheten under hela perioden så att programmet kan hålla styrfart och genomföra de planerade aktiviteterna. Om inte, är risken stor att initiativkraften rinner ur det stora nätverket av entusiastiska parter.

Genresurser samordnas

Programmet för odlad mångfald (POM) är Sveriges verktyg för att förverkliga FN:s globala aktionsplan för att bevara och hållbart nyttja våra växtgenetiska resurser. Den 7 december 2000 beslutade regeringen att genomföra programmet i sin helhet. POM ingår som ett delmål under miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap”, och ska vara fullt utbyggt till år 2010. Jordbruksverket är övervakande myndighet och CBM fungerar som samordnare. Mer information finner du på webben (www.genresurs.nu).