TEMA: SÖTVATTENAmatörentomologen Göran Ek hittar allt vad han kan önska sig av en fälthandbok i den nyutgivna trollsländeguiden.

Författarna till Trollsländor i Sverige – en fälthandbok förtjänar en eloge nu när andra upplagan av deras guide utkommit. Sveriges första fälthandbok om denna både gåtfulla och lättstuderade ordning har alla förutsättningar att göra för entomologin vad Lars Jonssons Fåglar i Europa blev för fågelskådandet i Sverige (och världen), ett ”benchmark” som framtida handböcker i genren kommer att jämföras med.

Författarna har på ett föredömligt sätt använt modern grafisk teknik för att presentera Sveriges 61 trollslände­arter. Knivskarpa digitalfoton av sländorna i sina naturliga miljöer kombineras med extremt detaljrika illustrationer där minsta vingribba framträder klart. Dessutom slänger de ett köttben åt oss taxonomiska nördar med en inspirerande nyckel av synthorax hos hanar av mosaiksländor. Är du ute och håvar med familjen har du säkert också nytta av det uppslag som presenterar trollsländelarvers morfologi och levnadssätt.

På klassiskt fälthandboksvis finns artbeskrivningar på samma uppslag som illustrationerna – något jag ofta saknat i andra fälthandböcker om insekter. Text kompletterar bild med relevant information om förväxlingsarter, utbredning och flygtid. Som om inte det skulle räcka finns också utbredningskartor á la fågelbok – en användarvänlig innovation i entomologiska handböcker.

Artbeskrivningarna kompletteras med en inledningstext om trollsländornas ekologi och morfologi som fungerar både som en repetitionskurs för dig som glömt grundkursens faunistik och vill svara på din vetgiriga 11-årings frågor, och en introduktion för dem som just håller på att upptäcka sländornas fascinerande värld. Dessa läsare har också extra stor nytta av de skådartips författarna förmedlar.

Det enda på minuskontot är att honorna genom­gående är underrepresenterade i boken. Detta gäller inte minst gruppen flicksländor, där honorna behandlas väl styvmoderligt. Eftersom de ofta skiljer sig utseendemässigt från hanarna gör avsaknaden av bilder det betydligt svårare att identifiera honorna i fält.

Jag tycker författarna har gjort ett fantastiskt jobb både vetenskapligt, pedagogiskt och inte minst för den biologiska mångfalden – det är denna typ av handböcker vi behöver för att den naturintresserade svensken ska förstå och fascineras av artrikedomen i landet.

Trollsländor i Sverige – en fälthandbok.

Erland Dannelid & Göran Sahlén 2008; Länsstyrelsen i Södermanlans län i samarbete med Entomologiska föreningen i Stockholm, Naturhistoriska Riksmuseet och Naturvårdsverket.