Nummer fyra av Biodiverse 2017 hade temat ”Utrotningen”. I tolv artiklar gjordes en genomgång av bland annat hoten mot arterna, status och trender för Sveriges arter, och artutrotningens konsekvenser. Det var, som skrevs i början av det numret, ingen munter läsning. Men viktig. Det tycker vi, som arbetar med forskning om biologisk mångfald. Och det tyckte många av våra läsare också. Vi efterfrågade era reaktioner, och fick många svar, som speglade det engagemang som vi känner. Såhär skriver en läsare:
Oj vilket toppennummer!! Så himla bra att få allt detta samlat på ett ställe!! Vad som särskilt griper tag i mig är text om kaskadeffekter och rena biosfärseffekter. Vad jag möjligen saknar vore en uppriktig text om hur vår alldeles egen samhällssyn och livsstil allvarligt bidrar till denna illavarslande utveckling.
Det är en viktig iakttagelse, att samhällssyn och livsstil är intimt sammanbundet med tillståndet och trenderna för miljö, arter, ekosystem. Och att medvetenheten om de faktorer som påverkar biologisk mångfald måste genomsyra alla skikt i samhället. Det brukar omnämnas mainstreaming av biologisk mångfald, och är något som framhålls särskilt i de rapporter som IPBES lade fram i år (läs mer om dem på sidan 20).
Eva Lindberg i Helgefjäll, Vilhelmina, skriver: Jag prenumererar på Biodiverse och vill bara uttrycka min tacksamhet över nummer 4, 2017. Ett tankeväckande nummer som hjälper till med insikter och att vakna upp inför vad vi håller på med. Skriv mera med den tydligheten!
Den uppmaningen ska vi verkligen ta till oss och försöka följa! Det är Eva som lottades att motta boken Vid vägs ände av Ola Jennersten och Tom Svensson.
Tack Eva och alla ni andra som delade med er av era tankar! Fortsätt gärna med det, och fortsätt att söka och sprida kunskap om biologisk mångfald. Och så här mitt i den ljusnande våren, med hela långa sommaren framför oss vill jag också uppmana alla: gå ut och njut av all den myllrande mångfald av växter, fåglar, blommor, träd, svampar som finns därute. En läsare som hörde av sig är Nils-Erik Norrby på Gotland, som 2011 gjorde ett examensarbete vid Högskolan på Gotland om Igelkottarna i jordbrukslandskapet på Gotland.
Han skriver: ”Aktuell forskning om populationsstorlek och populationsutveckling hos igelkott på Gotland saknas. Ett stort antal personer på Gotland har uttryckt en närmast samstämmig uppfattning att antalet igelkottar på ön minskat under senare decennier. Det finns utan tvekan en utbredd omsorg om igelkotten på ön och en oro för artens framtid. Jag anser att de signaler från ideella krafter som arbetar med igelkott på Gotland om en minskande populationsstorlek bör tas på allvar.” Läs hela hans inlägg här.