Cirka 23 miljarder kronor delades ut till det svenska lantbruket och landsbygden under åren 2000 till 2006 inom ramen för Miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU). En del av medlen har tillskjutits nationellt. Alla EU-länder har motsvarande stöd men hur medlen används ser ganska olika ut i respektive medlemsland. Stöden syftar dels till att bättre miljöanpassa jordbruksdriften (Insatsområde I) men också till att bibehålla och utveckla landsbygdens livskraft (Insatsområde II). Länderna på kontinenten ger främst stöd till att just främja landsbygdsföretagandet och landsbygdsutvecklingen. I Sverige har ca 80 procent av resurserna däremot gått till miljöförbättrande åtgärder inom Insatsområde I och bara ca 20 procent till Insatsområde II i form av stöd till investeringar, startstöd till unga företagare, förädlingsstöd och projektstöd. Miljöstöden till jordbruket har avsett åtgärder som bevarar odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden, vidmakthåller ett öppet och varierat landskap samt åtgärder som leder till ett minskat läckage av kväve och bekämpningsmedelsrester.
Varje land åläggs att utvärdera och till Bryssel redovisa hur medlen använts. Per Wramner, nu professor på Södertörns Högskola, var utredare vid den halvtidsutvärdering som gjordes 2003. Den utredningen är ett viktigt avstamp för den nu inledda slututvärderingen som startade vid årsskiftet. Uppdraget är mer precist att utvärdera vad vi fick för pengarna i form av ökad ekologisk, ekonomisk och social uthållighet i det svenska lantbruket och landsbygden. I uppdraget ligger också att komma med förslag till förbättringar av det nya LBU som löper fram till 2013.
Jordbruksverket har ansvarat för utformning av riktlinjer för stödens användande och för fortlöpande insamling av statistik om utfallet. Länsstyrelserna är den regionala instans som prövar ansökningar om stöd och beslutar om medelstilldelningen och är därmed Jordbruksverkets förlängda arm. Länsstyrelserna administrerar även den nationella kontrollen av att medlen används på avsett sätt.
Fyra delupprag inom SLU
Jordbruksverkets databaser liksom länsstyrelsernas erfarenheter utgör alltså ett mycket viktigt underlag för den nu inledda utvärderingen. Men SLU som universitet bör naturligtvis dra nytta av de forskare och de utvärderingsmodeller som här finns. Vi har därför valt att lägga ut fyra deluppdrag inom SLU: ett har lagts på Institutionen för ekonomi och avser analys av de ekonomiska effekterna av stöden inom Insatsområde II (projektstöd, investeringsstöd mm); ett annat, och kanske det svåraste, handlar om att analysera de sociala effekterna, vilket Institutionen för stad och land åtagit sig; ytterligare ett uppdrag handlar om vad stöden till fånggrödor, kantzoner och våtmarker och till ekologiskt lantbruk betytt för att minska miljöproblemen med växtnäring och bekämpningsmedel samt vilken kostnadseffektivitet respektive åtgärd haft.
Slutligen utvärderar Centrum för biologisk mångfald (CBM) effekterna av bl a stöden till betesmarker och slåtterängar och till ekologisk odling. Här kommer resultaten frånHagmarksMistra att komma väl till pass, såväl när det gäller kunskap om effekter av olika skötselåtgärder som när det gäller att kunna bistå med nydisputerad forskarkompetens.
Ännu är det för tidigt att delge några mer precisa resultat men mycket talar för att måluppfyllelsen är högre för mer riktade stöd som till exempel stöden till betesmarker och fånggrödor jämfört med mer allmänt verkande stöd av typen miljövänlig vallodling och ekologiska produktionsformer.
Rune Andersson, LBU-utredare