TEMA: NATURSYNVilken roll spelar synen på vad som är naturligt för de etiska aspekterna på natursyn och naturvård? Naturligt är ett centralt begrepp i den miljöfilosofiska diskussionen, där man tittar på hur vi värderar biologisk mångfald, och vilka principer som bör vägleda arbetet med att bevara den.

värdet av variation_bild fr 2_18Biologisk mångfald brukar beskrivas som den genetiska variationen hos individerna inom en art, variationen mellan olika arter och mellan olika naturtyper och landskap. Men hur bör denna variation värderas, och vilka principer kan vägleda de moraliska kraven att bevara biologisk mångfald?

I den miljöetiska debatten refereras ibland till biologen Paul L. Angermeier. Han menar, exempelvis i texten Does biodiversity include artificial diversity?, att biologisk mångfald bör vara ”naturlig”, det vill säga utan alltför omfattande mänsklig påverkan, även om denna påverkan skulle innebära ökad variation av ekosystem, arter, eller genetisk mångfald. Påverkan skulle i detta fall kunna vara aktiv inverkan på ett ekosystem för att öka dess artantal. Att lägga till arter eller andra biotiska element till vilda system skapar en form av artificiell mångfald, menar han. Angermeier menar alltså att biologisk mångfald är mer än att endast räkna arter, och det finns en farhåga att utan begrepp som naturlighet begränsas biologisk mångfald till att enbart öka artvariation, vilket utelämnar många andra skäl till varför vi tycker att natur är värdefullt. Ett alltför stort fokus på just variation riskerar att inkludera ”artificiell mångfald”.

Angermeiers farhåga delas till viss del av de som definierar värdet av natur som avhängigt förekomsten av mänsklig påverkan eller dominans. Miljöfilosofen Ronald Sandler definierar exempelvis naturvärde som ”värdet av kontinuiteten av ekologiska processer och dessa processers produkter i den mån de är fria från mänsklig påverkan och design”. Nog finns det också, kan vi tycka, en värdeskillnad mellan en artrik urskog, relativt en planterad produktionsskog, en värdeskillnad som till viss del står att finna i att urskogens kontinuerliga utveckling, och den artrikedom som är produkten av denna utveckling, skett utan mänsklig påverkan eller avsikt.

Värdet av restaurering

Två miljöfilosofer som framhävs när det gäller naturvärde är Robert Elliot och Eric Katz. Redan på 1980-talet diskuterade de etiska aspekter av restaurering av naturområden, en diskussion som idag blir allt mer vanlig. I de talande titlarna Faking nature: the ethics of environmental restoration och The big lie: human restoration of nature, menar Robert Elliot i sin bok respektive Eric Katz i sin artikel att det finns såväl praktiska som principiella skäl att undvika restaurering, och istället fokusera allt starkare på en robust policy för bevarandet av existerande artrika naturområden. Det är ofta praktiskt omöjligt att återskapa ett naturområde, på grund av den komplexa dynamik mellan olika arter som gett upphov till ett ekosystem. Men utöver det är det svårt att välja vilken tidigare version av ett naturområde man egentligen ska återskapa. Det finns en risk att valet blir slumpmässigt. Vidare menar de att även om vi skulle lyckas, skulle området förlora i värde om vi vet att det är skapat av människor. Det vore, menar de, som att se på en vacker målning, bara för att få veta att det är en förfalskning. Även om varje penseldrag och färgnyans är detsamma som originalet, så är det ändå inte lika värdefullt som originalet. Det finns även en risk, menar de, att återskapande av naturområden blir en falsk försäkring, som inte påverkar orsaken till förlust av biologisk mångfald.

Naturlig, naturligare, naturligast

Det kan finnas skäl att ha en mer nyanserad bild av naturlighet, och att tillåta att naturlighet och naturvärde inte är avhängigt mänsklig påverkan eller dominans. Den finska filosofen Helena Siipi har kategoriserat olika typer av naturlighet relaterat till biologisk mångfald, och delat upp dessa i två kategorier: historiebaserad naturlighet, och egenskapsbaserad. En historisk naturlighet är en naturlighet som är baserad på kontinuitet och långvarig frånvaro av mänsklig påverkan och dominans. Egenskapsbaserade definitioner av naturlighet baseras mer på funktioner och likhet. Det vill säga att exempelvis ett ekosystem utför samma funktion, och har samma egenskaper, som det skulle haft om inte mänsklig påverkan hade varit påfallande, och kan vara naturligt även om det uppstått via mänsklig påverkan. Siipi skapar ytterligare kategorier av de två, som kan läsas om i rutan bredvid:

Vilken roll naturlighet, förstått som ”frånvaro av mänsklig påverkan och design”, spelar idag för att ge normativ och etisk vägledning är en central fråga. Intuitivt känner många att ett naturområde som är alltför påverkat av människor förlorar de egenskaper som vi associerar med naturområden – att det uppstått ur sig självt, utan mänskligt syfte, genom långvarig dynamisk kontinuitet och utveckling mellan arter. Men under antropocen blir mänsklig påverkan en fråga om grad. En egenskapsbaserad syn på naturlighet kan motivera en omsorgsfull naturvård, även om historisk kontinuitet till viss del bryts, en omsorg som är förenlig med mänsklig påverkan.

Läs mer

Siipi, H. 2017. Unnatural kinds: Biodiversity and human-modified entities’ sid 125-138 i: Garson, J., Pluntsky, A., och Sarkar, S. (red.) The Routledge handbook of philosophy of biodiversity, London: Routledge