Vilken funktion fyller dagens skyddade områden i ett framtida förändrat klimat, och hur kan vi redan nu börja planera naturvårdsinsatser som är anpassade till klimatförändringar? Det var utgångspunkten för diskussionerna inom temat Reservat i nytt klimat, som sammanfattades med en exkursion till Båtforsen i norra Uppland.

Här vid Nedre Dalälven går den biologiska Norrlandsgränsen där många sydliga arter når gränsen för sin utbredning, medan landskapet norr om älven övergår i mer norrländsk karaktär. Att gränsen syns så tydligt vid Båtforsen beror delvis på att älvens oregelbundna flöde har konkurrerat ut den översvämningskänsliga granen. De bestånd av ek och asp som i stället fått utrymme växer mycket otillgängligt och har undgått avverkningar. I landskapet finns också spår av slåtterängar som vuxit igen både på grund av ändrad vattenföring och upphörd hävd.

Det för oss in på en diskussion om att markanvändning och olika former av nyttjande i många fall har betydligt större påverkan på den biologiska mångfalden än klimatet. Vi måste vara medvetna om att när vi förändrar vårt resursutnyttjande för att anpassa det till klimatförändringar, kan anpassningarna många gånger få större konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemtjänster än klimatförändringarna i sig.

Ökad risk – men våra val påverkar

Ökad risk för skogsbränder i torra områden, högre stormfrekvens och mer regn är förväntade konsekvenser av ett varmare klimat. Men hur hanterar vi detta? Väljer vi att låta det brinna mer eller ska vi i stället brandbekämpa mer? Ska vi tillåta mer död ved i skogen, eller göra ett större uttag av död ved? Ska vi bekämpa granbarkborren med främmande trädslag eller med större inslag av lövskog? Ska vi tillåta ökade regnmängder att skapa nya våtmarker eller sumpskog eller kommer vi i stället att dika ut fler områden? Klimatförändringarnas effekt på biologisk mångfald kommer i stor utsträckning att bero på de val vi gör.