Två personer i förgrunden, sitter i en stor sal med datorer framför sig vid bordet. Foto.
Naturvårdsverkets Malte Timpte och Clarisse Kehler Siebert bemannar Sveriges plats i plenarsalen.
Foto: Mette Svejgaard
TEMA: EN GLOBAL RÄDDNINGSPLAN FÖR BIOLOGISK MÅNGFALDMÅL B+9-12: Ramverkets andra långsiktiga mål fokuserar på att människans användning av den biologiska mångfalden måste ske på ett hållbart sätt. Det kommer från insikten att det inte bara går att bevara natur för att vi ska kunna stoppa förlust av viktiga värden. Minst lika viktigt är att jord- och skogsbruk, fiske, infrastruktur och annat inte utarmar ekosystemen.

När utvecklingen av det globala ramverket för biologisk mångfald startade efter COP14 i Sharm El-Sheikh i Egypten år 2018, efterfrågade fle­ra parter, särskilt från den afrikanska och latinamerikanska gruppen, ett mer balanserat tillvägagångssätt, som reflekterar konventionens alla tre syften och inte bara fokuserar på bevarande. Tillståndsmål B och relaterade åtgärdsmål 9–12 ska ta itu med CBD:s andra syfte, att biologisk mångfald och dess komponenter ska användas hållbart. Vad ”hållbar användning” betyder definieras i CBD:s artikel 2 (se fakta nedan).

Rubriken i ramverket för tillstånds­mål B och relaterade åtgärdsmål 9-13 är ”att möta människors behov genom hållbar användning och delning av nyttor”. Sista delen (delning av nyttor) hänvisar till åtgärdsmål 13 och CBD:s tredje syfte (läs mer i artikeln Rättvis nyttodelning en del av hörnstenarna). Tidiga utkast till mål B fokuserade mest på att naturen skulle möta människors behov och tillhandahålla resurser, till exempel att bidra med mat och rent vatten till en växande befolkning, och genom att förbättra motståndskraft mot naturka­tastrofer och klimatförändringar. Alla dessa grundläggande behov adresseras också av olika hållbarhetsmål i Agenda 2030, exempelvis mål 2, 6, 11 och 13. Forskning har dock visat att ökad an­vändning av naturresurser har bidragit till minskad biologisk mångfald och utarmade ekosystemstjänster.

Hållbar användning för nuvarande och framtida generationer

Den slutliga versionen av tillståndsmål B har nu fyra nyckelelement som ska uppnås till 2050: 1) att använda biolo­gisk mångfald och ekosystemtjänster på ett hållbart sätt, 2) att erkänna deras värde, vilket betyder att beakta natu­rens monetära såväl som icke-monetära värde i beslutsprocesser, (något som också tas upp i åtgärdsmål 14), 3) att ekosystemtjänster som har utarmats ska återställas till 2050 och 4) att målet ska stödja uppnåendet av hållbar utveckling till nytta för nuvarande och framtida generationer.

Ett element som ingår i definitionen av hållbar användning, och som parter­na kom överens om 1992, återspeglas dock inte uttryckligen i mål B, näm­ligen att den hållbara användningen ska ske på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till en långsiktig minsk­ning av biologisk mångfald. Aichimål 4, som antogs 2010, krävde att parterna skulle ta nödvändiga steg för att påver­kan av användningen av naturresurser skulle reduceras till nivåer inom säkra ekologiska gränser. Utkastet till mål B inkluderade etappmålet att minska det ekologiska fotavtrycket till 2030 och att hålla det inom planetära gränser från 2050, men dessa element stöddes inte av alla parter. Åtgärdsmål 16 uppma­nar dock fortfarande till att minska konsumtionens globala fotavtryck på ett rättvist sätt och att avsevärt minska överkonsumtionen till 2030.

Hållbar användning av vilda arter

Åtgärdsmål 9 är kopplat till åtgärdsmål 5, som syftar till att undvika överex­ploatering av vilda arter orsakad av ohållbar och olaglig användning, skörd och handel. Mål 9 fokuserar mer på den hållbara användningen och förvaltningen av vilda arter. Användningen ska ge sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar för människor, särskilt dem i utsatta situationer och dem som är mest beroende av biologisk mångfald. Sedvanligt hållbart nyttjande av urfolk och lokalsamhällen ska skyddas och uppmuntras. Målet öppnar dock också upp för en bredare användning, till exempel inom medicin, kosmetik eller turism genom hållbara biodiversitetsbaserade aktivite­ter, produkter och tjänster.

Förvaltning av brukade system

Åtgärdsmål 10 syftar till att säkerställa att områden med jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk förvaltas hållbart till 2030 genom att tillämpa metoder som är skonsamma för biologisk mångfald, exempelvis agroekologi eller andra innovativa metoder. Dessa tillväga­gångssätt ska bidra till produktionssystemens motståndskraft och långsiktiga effektivitet och produktivitet, och till livsmedelssäkerhet, beva­rande och återställande av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner och -tjänster. Under förhandlingarna diskuterades länge vilka håll­bara metoder som skulle lyftas fram och huru­vida ökad produktivitet är i linje med CBD:s syfte. Hållbar intensifiering till exempel syftar till att öka skörden på redan använd mark ge­nom effektivare teknik och resursanvändning, och samtidigt minska miljöpåverkan, men inte alla intensifieringsmetoder är okontroversiella.

Motståndskraftiga ekosystemtjänster

Åtgärdsmål 11 kräver att partsländerna ska återställa, upprätthålla och förstärka naturens bidrag till människor, inklusive ekosystem­funktioner och -tjänster, såsom reglering av luft, vatten och klimat, markhälsa, pollinering och minskning av sjukdomsrisk, samt skydd mot naturkatastrofer. Detta ska åstadkommas genom naturbaserade lösningar eller ekosys­tembaserade tillvägagångssätt. Målet är särskilt viktigt eftersom IPBES i sin globala rapport har kommit fram till att de flesta reglerande ekosystemstjänster minskar, medan utvinning av naturresurser för mat, material och energi har ökat.

Mer biologisk mångfald i städerna

Åtgärdsmål 12 var det enda mål som parterna kunde enas om innan förhandlingarna vid COP15 startade. Den biologiska mångfaldens roll i städer ingick inte i Aichimålen från 2010 och täcks endast indirekt i hållbarhetsmål 11 om hållbara städer och samhällen. På grund av den fortskridande urbaniseringen ansågs detta vara en viktig lucka att ta itu med i det nya ramverket. IPBES globala rapport och Glo­bal Biodiversity Outlook 5 uppmanar till en hållbar omställning av städer och infrastruktur och att främja gröna och blå områden för att säkerställa och öka ekosystemtjänster såsom buller- och temperaturreglering, rening av luft och vatten, skydd mot översvämningar, lokal matproduktion eller bidrag till människors livskvalitet. Så kallad grön eller blå infrastruk­tur som stadsträdgårdar, ökad vegetation i tätt bebyggda områden, gröna hustak eller natur­liga vattendrag anses vara en del av lösningen. Åtgärdsmål 12 kräver nu en avsevärd ökning av gröna och blå områdens area, kvalitet och kon­nektivitet i städer och tätbebyggda områden. En stadsplanering som tar hänsyn till biologisk mångfald och ekosystemfunktioner och -tjäns­ter bör säkerställas och tillgången till dessa områden bör ökas för att förbättra människors hälsa, välbefinnande och relation till naturen.

TEXT: Malte Timpte, handläggare för biologisk mångfald, EU-enheten, Naturvårdsverket

HÅLLBAR ANVÄNDNING

CBD artikel 2: “Hållbar användning” innebär nyttjande av komponenter av biologisk mångfald på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald, varigenom dess poten­tial att tillgodose nuvarande och kommande generationers behov och förväntningar bibehålls.

LÄS MER:

IPBES (2019). Summary for policymakers of the global assessment report on biodi­versity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. S. Díaz m. fl. (red.). IPBES-sekretariatet, Bonn, Tyskland.

Secretariat of the Convention on Biological Diversity (2020). Global Biodiversity Outlook 5. The Global Biodiversity Out­look 5. Montreal, Kanada. Finns att läsa på: www.cbd.int/GBO5

Agenda 2030: www.regeringen.se sök på ”Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling”.

Mer om ”sedvanligt hållbart nyttjande”: Naturvårdsverket & Sametinget (2018). Traditionell kunskap för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Förslag på åtgärder för implementering av artik­larna 8(j) och 10(c) i Konven­tionen om biologisk mångfald (CBD). www.sametinget.se/120034