Fjällräven (Alopex lagopus) är Europas minsta och mest sällsynta hunddjur. Arten är dock inte hotad globalt utan förekommer i de flesta arktiska områden. Utbredningen i Sverige omfattar hela kalfjällsområdet, men är numera koncentrerad till Västerbottens och Jämtlands län. På 1800-talet var fjällräven vanlig, men antalet varierade i förhållande till förekomsten av smågnagare. Under goda år kunde stammen troligen nå toppar om närmare 5000 individer. En mycket intensiv pälsjakt vid förra sekelskiftet, kombinerad med utläggning av gift mot de stora rovdjuren, drev dock snabbt ner antalet och på 1920-talet var fjällräven försvunnen från stora delar av fjällkedjan. Arten fridlystes redan 1927 men har ännu inte återhämtat sig.

Idag är det framför allt två faktorer som hotar fjällrävens existens; dels en minskad tillgång på föda i och med att lämmeltopparna av okänd orsak har uteblivit under de senaste 19 åren, dels en ökning av rödrävens utbredningsområde. Rödräven är nämligen en dominant konkurrent som tar över lyor och dödar fjällrävens valpar. En ökad medeltemperatur på grund av växthuseffekten kommer troligen att förvärra dessa problem. I bakgrunden finns också problem såsom minskad möjlighet att hitta en partner och risken för inavel.

Sommaren 1998 startades ett svensk-finskt bevarandeprojekt, Projekt Fjällräv SEFALO, som drivs av Stockholms universitet i samarbete med Finland och länsstyrelsernas fjällenheter. Projektet pågår under fyra år och finansieras bland annat av EU:s fond ”Life-Nature”. Inom projektet stödutfodrar vi fjällräv för att öka antalet kullar och valpöverlevnaden. Vi håller också undan rödräv från de viktigaste yngelplatserna genom jakt, samt genomför mycket omfattande inventeringar av fjällrävslyor sommar och vinter. Vi studerar också släktskapsförhållanden, exempelvis om svenska fjällrävar är genetiskt isolerade från sibiriska.

Hur många fjällrävar finns det då? Vi uppskattar att det för närvarande finns cirka 15 vuxna fjällrävar i Norrbotten, 20 i Västerbotten och 10 i Jämtlands län. Det betyder totalt cirka 45 fjällrävar i Sverige. Ytterligare 10-15 finns i Finland och kring 50 i Norge. Siffrorna har en viss osäkerhet, men bygger ändå på systematiska, storskaliga inventeringar över hela fjällkedjan. Sommaren 2000 föddes totalt tre kullar, varav två i Sverige och en i Finland. På kalfjället fann vi samtidigt tolv rödrävskullar i före detta fjällrävslyor. Allt tyder alltså på att läget för fjällräven är mer allvarligt än tidigare befarat. Trenden är dessutom nedåtgående, varför man bör överväga att byta hotkategori för den svenska fjällrävsstammen från Starkt hotad till Akut hotad. Under sommaren stödutfodrade vi fjällrävsvalparna i Sverige för att öka deras överlevnad och ännu i september var valparna vid god vigör. Det är nu bara i de områden där vi utfodrar fjällräv och bedriver rödrävsjakt som det finns överlevande fjällrävsvalpar. I Norge har man istället för att stödja den befintliga stammen beslutat om ett avelsprogram, som dock inte kommit igång eftersom man inte har några valpar att börja med. Våra nuvarande insatser får anses vara livsuppe hållande åtgärder i väntan på en rejäl lämmeltopp. Utan en förbättrad naturlig födotillgång, är det tyvärr tveksamt om fjällräven kommer att finnas kvar i Sverige.