Behovet av vetenskaplig rådgivning för det internationella samarbetet kring biologisk mångfald har blivit allt mer uttalat. CBD fick från början ett särskilt organ för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgivning, SBSTTA. Här skulle viktigare frågor diskuteras utifrån framför allt vetenskapliga och tekniska perspektiv innan de togs upp för beslut i partskonferenserna.
Behov av vetenskaplig rådgivning finns också nationellt. Efter Sveriges anslutning till CBD bildades 1994 Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. I praktiken har två uppgifter kommit att betonas särskilt, nämligen att företräda Sverige i SBSTTA och att skapa en bro mellan forskning och förvaltning i frågor relaterade till biologisk mångfald.
Otillräckligt rådgivningsorgan
SBSTTA blev aldrig det forum för vetenskapliga diskussioner som man från svensk sida hoppats på. Sverige blev det enda land som i huvudsak representerades av forskare. Redan från början kom politiska aspekter att få stor tyngd och detta blev allt mer uttalat med tiden. SBSTTA blev i mångt och mycket ett slags förberedande kommitté till COP. Denna utveckling uppmärksammades tidigt, men propåer om att ge ökad tyngd åt vetenskapliga aspekter vann inte gehör. Den politiska viljan saknades.
I diskussionen om SBSTTA:s roll gjordes ofta jämförelser med UNFCCC och IPCC. IPCC sågs av många som ett föredöme genom sin vetenskapliga kompetens, sin representativitet och sitt oberoende.
Ett nytt organ bildas
Efter hand framstod det som allt mer uppenbart att någon form av vetenskaplig rådgivning till CBD behövdes vid sidan av SBSTTA. Därför startade 2005 den globala konsultativa förhandlingsprocessen IMoSEB, med syfte att utveckla formerna för en sådan rådgivning. Efter tre års arbete presenterades ett antal principförslag som grund för en fortsatt utredning under ledning av UNEP, med syfte att få till stånd IPBES.
IPBES-förhandlingarna genomfördes i tre steg med mellanliggande rapporteringar i olika internationella fora. Vid det tredje mötet i Korea enades världens länder om att IPBES skulle etableras. Efter att COP10 i Nagoya ställt sig bakom resultatet av mötet i Korea gjorde FN:s generalförsamling detsamma och beslutade i december 2010 att inrätta IPBES med UNEP som huvudansvarig.
Främjar forskningen
IPBES kommer att likna IPCC i fråga om organisation och arbetssätt. Vetenskaplig kvalitet och trovärdighet, oberoende, relevans och bred delaktighet i arbetet blir viktiga ledstjärnor. En huvuduppgift blir att sammanställa och utvärdera vetenskapliga data om status och trender för biologisk mångfald och ekosystemtjänster – på olika nivåer och med olika inriktning – liksom att analysera tänkbara politiska åtgärder för att förbättra dagens på de flesta håll otillfredsställande situation.
IPBES kommer inte bara att främja syntetisering, utvärdering och användning av forskningsresultat relaterade till biologisk mångfald utan sannolikt även forskningen som sådan. Sverige har många institutioner och enskilda forskare som kommer att kunna ge värdefulla bidrag till arbetet inom IPBES. Omvänt kommer IPBES att öka möjligheterna för svenska forskningsresultat att nå ut och bidra till det globala arbetet för slå vakt om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Mycket återstår att göra innan IPBES blir operativt. En huvudfråga är hur sekretariatet ska organiseras. Mycket talar för att det blir decentraliserat med olika funktioner i olika länder. En annan viktig fråga är hur forskare och andra experter ska involveras i arbetet. Sannolikt följer man här IPCC-modellen; allt oftare talas det nu om IPBES som en lillasyster till IPCC. En tredje fråga är ekonomi, beslutsformer och relation till andra internationella organ som CBD och SBSTTA.