Bland de 47 stora och mindre beslut som togs vid mötet i Nagoya finns det två som har fått extra mycket uppmärksamhet. Vid sidan av Nagoyaprotokollet (som du kan läsa mer om på s. 7) framstår beslutet om en förnyad strategisk plan för biologisk mångfald som en epokgörande framgång för internationell miljöpolitik. Den politiska och mediala positiva uppmärksamheten runt Nagoya späddes troligen på av den allmänna pessimism och ifrågasättandet av multilaterala lösningar som präglade året efter klimatmötet i Köpenhamn. Nu, när lättnadskänslorna efter urladdningen i Nagoya har lagt sig och den viktiga diskussionen om hur resultatet ska omsättas drar igång, är det hög tid att ytterligare understryka att CBD:s strategiska plan verkligen ger anledning att se mer ljust på framtiden.
Planen anger världssamfundets ambitioner, och ska ses som ett flexibelt ramverk för nationella och regionala mål. Den är alltså inte ett avtal i den meningen att alla CBD:s parter är förbundna att nå dess mål. Det har diskuterats i förhandlingen under 2010 om för- och nackdelar med denna flexibilitet. I Nagoya var det uppenbart att bindande åtaganden med planens höga ambitionsnivå aldrig skulle ha accepterats. Samtidigt hade det varit svårt att rent sakligt försvara en lägre ambitionsnivå. Den flexibla ansatsen passar ovanligt bra i CBD, en konvention som måste genomföras i skiftande lokala sammanhang.
Ekonomisk ansats
Planens långsiktiga vision om att säkra och fördela nödvändiga ekosystemtjänster, liksom dess 2020-mål om att säkerställa resilienta ekosystem genom åtgärder som hejdar förlusten av biologisk mångfald, anger tydligare än förut den biologiska mångfaldens betydelse för hållbar utveckling. De 20 så kallade Aichi-målen är tänkta att ge mer konkreta hållpunkter för arbetet. Även om de i många fall präglas av juridiska spetsfundigheter eller kompromissformuleringar, innehåller de ändå tillräckligt tydliga budskap för att sätta press på världens länder, internationella organisationer och privata aktörer att börja ta hushållningen med levande naturresurser på det allvar som situationen kräver.
Planen är inriktad både på åtgärder för biologisk mångfald, och på att se till att nyttan med åtgärderna kommer dem som berörs till del. De ekonomiska konsekvenserna av ekosystemförstörelse fick stor uppmärksamhet, och arbetet för att införliva värdet av biologisk mångfald i olika ekonomiska räkenskaper lyftes fram som en nyckel för framgång. Med detta upplägg kan planen uppfattas som relevant, och motivera ökade ansträngningar på olika nivåer, även utanför traditionella naturvårdskretsar. Förhoppningen är att denna globala plan faktiskt ska medföra reella resultat i de lokala sammanhang där ödet för biologisk mångfald i slutändan avgörs.
Trots den stora uppslutningen kommer CBD:s mål knappast att gå i uppfyllelse av sig självt. Planen är ganska utförlig i fråga om vilka stödjande åtgärder som behövs. Den största utmaningen i det internationella arbetet framöver kommer att bli att enas om vem som ska stå för de ökade kostnaderna. Det blir också komplicerat att organisera omhändertagandet av Nagoyabesluten i olika internationella organ och stödja fungerande lokala, nationella och regionala förvaltningsorganisationer. Det är viktigt att fortsätta konkretisera hur investeringar i biologisk mångfald kan gynna ekonomisk och social utveckling.
In i svenska miljömål
För Sveriges del handlar det nu om att införliva resultatet i den nationella politiken. Miljöminister Andreas Carlgren bekräftade i samband med Nagoya att den strategiska planen innebär en ambitionshöjning för biologisk mångfald. De övergripande målen från Nagoya återspeglar huvuddragen i de redan fastlagda svenska målsättningarna, men de behöver konkretiseras, utvecklas och kommuniceras, och här blir Nagoya en stor hjälp.
De svenska miljökvalitetsmålen utgör ramverket för den svenska strategin för biologisk mångfald. Regeringen har i miljömålspropositionen 2010 hållit öppet för att internationella mål och åtaganden införlivas i miljömålssystemet. En parlamentariskt sammansatt miljömålsberedning har tillsatts med uppgift att utveckla strategier och etappmål. Naturvårdsverket har i uppdrag att se över miljömålens preciseringar, som kommer att spela en mer framträdande roll i det fortsatta miljömålsarbetet.
Samtidigt intensifieras nu samarbetet inom EU, i och med att miljöministrarna senare i år väntas enas om en EU-gemensam strategi för biologisk mångfald. Denna strategi förväntas inriktas på att förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster ska upphöra senast 2020, samtidigt som EU:s bidrag till att förhindra global förlust av biologisk mångfald påskyndas, samt att naturkapitalet skyddas, värderas och återställs till 2050. Behovet av samverkan med närliggande länder och de krav gemensam lagstiftning ställer påverkar givetvis hur Sverige genomför Nagoyabesluten.
Den strategiska planen identifierar problem och möjligheter som är viktiga i ett globalt perspektiv, och den hjälper oss att lyfta fram strategiskt viktiga åtgärder och delmål på vägen mot ett liv i harmoni med naturen.