För att följa upp hur parternas genomförande framskrider mot målen i det nya ramverket behöver övervakning löpande ske, till exem­pel likt den miljöövervakning som utförs i Sverige, och periodvis avstämningar göras där resultaten sammanställs globalt och bedöms.

Övervakningsramverket består av ett antal indikatorer på olika nivåer för att mäta måluppfyllelsen: huvudindikatorer som täcker ett urval av de viktigaste komponenterna i tillståndsmål och åtgärdsmål, komponentindi­katorer för övriga komponenter, samt komple­mentindikatorer för mer detaljerade analyser. Alla parter förväntas använda huvudindika­torerna i sin rapportering. För att täcka vissa delar av målen som inte kan mätas kvantitativt föreslogs att parterna istället ska svara ja eller nej på frågor, exempelvis om ett visst instru­ment införts. Några av de beslutade indikato­rerna var sådana som redan finns och används, exempelvis IUCN:s rödlisteindex, medan nya tillkom, till exempel en indikator för genetisk diversitet som bland annat svenska forskare tagit fram och Sverige med flera förespråkat i förhandlingarna.

Ambitionen var att anta ett system där alla mål och åtgärdsmål har en huvudindikator, men det fanns dessvärre inte tillräckligt med färdigutvecklade indikatorer för att uppfylla detta. Därför inrättades en expertgrupp, Ad Hoc Technical Expert Group, som ska arbeta vidare med indikatorerna till COP16 för att färdigställa systemet.

Parterna ska uppdatera sina nationella strate­gier och åtgärdsplaner (NBSAP), och genom en standardiserad mall redovisa bland annat na­tionella mål och användning av indikatorer, så att de svarar mot målen i ramverket, och skicka in dessa till CBD-sekretariatet innan COP16. Beslutet framhäver bland annat det viktiga i att nationella strategier och planer säkerställer ett samhällsövergripande engagemang för att nå målen.

Nationell rapportering baserat på främst övervakningsdata från indikatorerna ska ske enligt en standardiserad mall senast i februari 2026, och i juni 2029. Rapportering är sedan tidigare en skyldighet, men nu har nya mallar utvecklats med bland annat indikatorredovis­ningen och andra krav som följer av de nya besluten.

Parternas inskickade NBSAP/nationella mål ska ingå i en global analys vid COP16 (och efterföljande COP-möten) för att utvärdera de nationella målens bidrag till de globala målen, vilket ger möjlighet för parter att revidera sina mål vid behov.

En utvärdering av tillståndet för biologiska mångfalden och hur implementeringen av ramverket fortskrider mot målen ska ske vid COP17 (2026) och COP19 (2030). Detta ba­seras på de nationella rapporterna samt annan relevant information, till exempel bedömning­ar från IPBES, vetenskapliga publikationer, med mera. Baserat på dessa granskningar kan parterna vidta ytterligare åtgärder vid behov för att stärka genomförandet.

Uppföljningsmekanismen blev svagare än vad Sverige och EU argumenterat för. För­väntningarna var att beslutet skulle ge klarare direktiv till parterna att skruva upp åtgärdsar­betet om analyserna pekar på brister. Att ett ’paket’ med huvudkomponenterna för över­vakning och uppföljning beslutades är ändå en framgång och en klar förbättring jämfört med tidigare. Vissa delar kvarstår dock att slutföra till COP16, till exempel några rapporteringsmallar, och att utveckla fler huvudindikatorer.

TEXT: Thomas Lyrholm, Naturvårdsverket