Det är Nordiskt Genresurs-center (NordGen) som är ansvarigt för den nordiska frösamlingen som innehåller omkring 33 000 fröpro­ver, eller accessioner som det heter på gen­banksspråk. Här finns norska förädlingslinjer av sallat, danska kålsorter, foderväxter från Island, finskt kummin och den svenska växtförädlaren Stig Blixts hela ärtsamling. Varje frö i samlingen innehåller en enorm genetisk variation – till­sammans är de en förutsättning för att fram­tidsanpassa det nordiska jordbruket.

Fröprover i forskningen

Varje år skickar NordGen ut tusentals fröpro­ver till forskare och växtförädlare som beställer materialet till sitt arbete med att ta fram nya växtsorter som kan stå emot nya sjukdomar, skadedjur eller extremväder – något som kommer bli allt vanligare med klimatföränd­ringarna. I de allra flesta fall används frö-proverna i korsningsarbetet med att ta fram nya växtsorter. Men det händer också att en gammal accession blir en succé direkt, utan att korsas med mer moderna varianter först. Två sådana exempel hämtar vi från Öland respek­tive Dorotea.

I det här sammanhanget kan det vara värt att nämna att Nordiska Genbanken (som senare blev NordGen) bildades 1979. Vid den tiden hade vi redan förlorat mycket genetisk mång­fald, i samband med det moderna jordbrukets utveckling på 1950-talet. Med växtförädling­ens intåg utvecklades grödor som gav större avkastning, vilket gjorde att bönderna övergav de spannmålssorter som de förlitat sig på under århundraden – grödor och som gått i arv från generation till generation och blivit specifika för området de odlats i.

Så var det exempelvis på J. Gustafsons gård utanför Dorotea. Här odlades i början av 1900-talet en kornsort som mognade väldigt tidigt, en förutsättning för växtodling så här långt norrut. När första världskriget rasade i Europa, 1915, donerade Johan Mannerheim, direktör för skogsbolaget Kramfors, frön av kornsorten till USA:s jordbruksdepartement som bevarade dem i sin samling. Här låg de sedan orörda i decennier, tills Birgitte Lund hörde av sig i slutet av 1990-talet. Hon jobbade då på Nordiska genbanken med ett projekt om repatriering av nordiska kornsorter som fanns bevarade runt om i världens olika genbanker. När den nordiska genbanken inledde sitt arbete var samarbetet med de tidigt etablerade genbankerna avgörande för att bygga upp frösamlingarna.

Kornsorten från Dorotea, som ame­rikanarna döpt till ’Acanthus’, är bara en av närmare 300 olika sorters korn som kom hem till Norden igen genom Birgitte Lunds projekt.

Tog svängen över Atlanten

Idag odlas ’Acanthus’ återigen i norra Sverige. Tack vare sin tidiga mognad fungerar den väl under den korta växt­säsongen på de nordliga breddgraderna. Förhoppningen är att Acanthus i fram­tiden återigen ska används användas för att laga kams, en paltliknande maträtt som var vanlig i Jämtland förr i tiden.

Det finns flera exempel på hur fröer som bevarats utomlands under många kommit hem till Norden och Nord­Gen igen. En norsk böna som följde med norska emigranter till USA på 1800-talet återfördes till NordGen 2018, när Seed Savers Exchange, motsvarigheten till svenska fröbytar­föreningen Sesam, gav NordGen frön i samband med Svalbard Global Seed Vaults 10-årsjubileum. Och bruna bönor som svenska emigranter tog med sig till Stockholm i Maine, återfördes till NordGen av trädgårdsjournalisten Lena Israelsson som besökt Hartley Jepson vars familj odlat bönorna i flera generationer.

Återupptäckt vete

Men det kanske allra mest kända exem­plet på historiska fröer från NordGen är Ölandsvetet. I dag ett hyllat kul­turspannmål med god smak och fina bakegenskaper som det bakas med även utanför Sveriges gränser. Men fram till 1990-talet var det en bortglömd sort.

Ölandsvetet samlades in och done­rades till danska Kongelige Veterinær-og Landbohøjskole (KVL) av en Fru Boken, något oklart när. KVL skickade sedan vidare veteprovet till Nordiska genbanken som 1984 tog in det i frösamlingen. 1995 beställde växtföräd­laren Hans Larsson fröprov av Ölands­vete som en del i ett projekt som skulle evaluera gamla kulturspannmål. Resten är historia. Först blev Ölandsvetet populärt i Danmark. Sedan bakade en TV-kock med det i Sverige och då blev det pådrag även här. Idag säljs Ölands­vete dyrt och används av de finaste bagerierna. Bland annat kan man köpa Ölandsbullar på New York Central. Det har även exporterats till Tyskland. Inte illa för en vetesort som för inte så länge sedan var helt bortglömd och bara fanns hos oss på NordGen.

Samarbete om genetiska resurser

Den här sortens historier är såklart fina och nostalgiska. Men faktum är att det idag finns ett brett internationellt sam­arbete om utbyte av genetiska resurser för mat och jordbruk med syfte att främja ett hållbart nyttjande av dem. Även om Konventionen för biolo­gisk mångfald fastställer att genetiska resurser tillhör landet de finns i, sker ett ständigt flöde och utbyte av fröer över nationsgränserna. Genom det inter­nationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, som skrivits på av 153 länder och EU, finns ett globalt system som syftar till att ge bönder, forskare och växtföräd­lare tillgång till växtgenetiska resurser för att kunna säkra världens livsmedels-tillgång. Systemet omfattar 64 växter som tillsammans står för omkring 80 procent av världens kaloriintag från växter. De nordiska länderna har dock gått ett steg längre och tillsammans bestämt att hela den nordiska frösam­lingen, oavsett art, ska vara tillgänglig för forskare och växtförädlare. Detta för att även framtida generationer ska kunna äta sig mätta och odla mat med mindre påverkan på miljö.

Vem vet vilket värdefullt material som finns i rummet som inhyser Nord­Gens frösamling på Alnarp? Sökandet efter ”ny-gammalt” odlingsmaterial pågår, och i år togs två hundra äldre havresorter och lantsorter ut från den nordiska frösamlingen för testodling i Sverige, Danmark och Skottland (se bilden). Vem vet vilka nya upptäckter som kan göras på alla de tiotusentals fröprover som finns i samlingen på Alnarp?

Inte undra på att vi som jobbar här kallar det Nordens viktigaste rum.

Sara Landqvist, kommunikationsansvarig på NordGen

Jan T. Svensson, seniorforskare på NordGen, ansvarig för samlingen av stråsäd