De senaste åren har jag gjort en fördjupande resa i spannmålens värld – i mångfalden av gamla sorter, deras unika egenskaper och de produkter de kan ge upphov till. Spannmål är så mycket mer än det industriellt framställda mjölet i butikshyllan – det där anonyma vita pulvret med starkt gluten och ofta för lite fibrer. Nu ser vi äntligen lantsorter som Ölandsvete, Dalavete, emmer och svedjeråg komma åter, både till butiker, kunder och småskaliga odlingar runt om i landet. I gårdsbutiker kan man till och med hitta lokalt anpassade sorter – odlade i just den platsens jord, klimat och historia. Genbanker, både globala och lokala, spelar en avgörande roll för att bevara denna mångfald. Men fröer i frysar räcker inte. För att leva vidare behöver kulturarvsväxterna brukas, utvecklas och odlas i dagens jordbruk. I takt med att klimatet förändras allt snabbare behöver vi sorter som är resilienta, anpassningsbara – och som redan nu visar att de klarar torka bättre, växer på magrare jordar och kräver mindre insatsmedel som konstgödsel och bekämpningsmedel.
Visst, de gamla sorterna ger kanske inte alltid de högsta skördarna – men de ger annat. De ger mer än bara kärna. De producerar också mycket halm, en bristvara under torra somrar, som kan användas både som strö och foder. I ett hållbart jordbruk behövs hela plantan.
Med det här numret vill vi visa att kulturarvsväxterna inte hör hemma i museimontrar eller enbart i genbankerna – de hör hemma på våra åkrar, i våra livsmedel och i våra framtidsvisioner.
Välkommen att fördjupa dig i kulturarvsväxternas levande mångfald!
Karin Gerhardt,
forskare, SLU Centrum för biologisk mångfald
