När vi pratar om frön gör vi det ofta som om de var ting: små objekt att så, förvara, mäta, förbättra. Men fröet är också en berättelse om relationer och beroenden. Det bär på ett löfte, en passage mellan generationer, en knutpunkt i tid och rum. Fröet är arv och framtid i ett, men aldrig utan det sammanhang som omger det. För att bevara och utveckla den odlade mång­falden behöver vi förstå att den odlade mångfalden är relationell. Den växer ur samspelet mellan människor, platser och odlingspraktiker, och är beroende av de olika värdegemenskaper och normer som formar hur fröer väljs, sparas och utvecklas.

En gång i tiden var den odlade mång­falden inget som förvarades i bomb­säkra frövalv, utvecklades på labora­torier eller beslutades om på koncern­ledningskontor. Den levde i landskapet – på åkern, i byarnas och böndernas sädesmagasin, och i händerna på dem som sparade, bytte och förädlade fröer som en del av vardagen. Den odlade mångfalden fanns in situ – på plats – och utvecklades och bevarades genom en väv av relationer: mellan människor och marker, bruk och berättelser, och i relation till egenskaperna i fröet självt. Fröerna formades i lokala utsädes­gemenskaper – det vi idag kan förstå som fröallmänningar. Här byttes inte bara utsäde, utan också kunskap och odlingspraxis. Det handlade om att utveckla frösorter anpassade till både platsens biofysiska förutsättningar och till lokalsamhällets sedvänjor och bruk: smaken på brödet, stråets egen­skaper, färgen på kornet, traditioner kring högtider, och till de mikroklimat och jordtyper som präglar varje plats. Fröernas kvalitet mättes inte enbart i avkastning, utan i vad som värdesattes i olika socio-ekologiska sammanhang.

När den moderna fröselektionen tog fart i början av 1900-talet – och senare accelererade i samband med att den genetiska koden knäcktes – förändrades fröernas sociala och kulturella funktion i grunden. Från att vara levande uttryck för olika platsers unika förutsättningar och värdegemenskaper, blev det odlade fröet en standardiserad handelsvara, innesluten i regelverk anpassade för ett industriellt jordbruk, där avkastning och krav på konformitet utgjorde viktiga vägledande principer. I denna process flyttades makten över fröet – livet självt – till laboratorier och företagsledningar. Fröets tidigare platsbundna relationer till brukarna bröts, och därmed gick också dess fortlöpande anpassningsförmåga till olika odlingsbetingelser, dess historia och kulturella betydelser, delvis förlorade.

I Sverige – liksom på andra håll i världen – har det under de senaste decennierna vuxit fram initiativ som försöker återupprätta dessa plats­bundna relationer. Genom bland annat föreningen Allkorn, och genom regio­nala nätverk av odlare, byggs nya frö­gemenskaper upp, där såväl nya som äldre frösorter utvecklas och bevaras, som är anpassade efter olika odlings­betingelser. Här pågår ett arbete med att återknyta fröets relationella väv med människor, mark, mat och mikroklimat.

En väv som rymmer både materiella dimensioner – som jordarternas och fröernas egenskaper – och immate­riella dimensioner, såsom kunskap, erfarenhet, historia och framtidsför­hoppningar. Det är ett relationellt arbete som inte enbart handlar om att bevara och vidareutveckla genetiskt material, utan också om att utveckla kunskaper och nya marknader som bidrar till att öka den odlade mångfal­den i landskapet.

Om vi vill se en levande mångfald i landskapet behöver fröernas relatio­nella potential aktiveras. Vi behöver förstå odlad mångfald som en relatio­nell co-evolutionär process där vi åter­knyter relationen till fröet, till den jord där det gror, och till de människor som delar, bevarar och utvecklar dess möj­ligheter. Den är frukten av en mångfald av relationer och värdegemenskaper som tar form i olika platsers villkor och berättelser, vare sig det sker i växtför­ädlingsföretagens laboratorier eller genom olika fröallmänningars försorg.

Emil Sandström är docent och verksam som lektor i natursresursförvaltning och landsbygdsutveckling vid SLU. Han forskar bland annat om hur människor organiserar sig runt naturresurser i skär­ningspunkten mellan ekologi, ekonomi, politik och lokal praktik.