TEMA: GAMLA SORTER ÅTER PÅ TAPETENDetta nummer av Biodiverse handlar om kulturarvsväxter, ett koncept som sannolikt inte förekommer på allas läppar. Termen kan ses som en precisering av ordet kulturväxter som är lite mer spritt; ordet omfattar alla växtarter som vi människor odlar för allehanda ändamål.

Kulturarvsväxter preciserar och fördjupar ämnet genom att fokusera på inomartsvariation i kulturväxterna, samtidigt som det begränsas till lantsorter och äldre förädlade sorter. Med tanke på samhällsdebatten så kanske vi borde ta fram en kulturväxtkanon med de 100 kulturellt viktigaste växtsorterna? (Ge oss ett mindre anslag så tar vi gärna fram en lista…)

I naturvårdssammanhang förbises ofta våra domesticerade växter och deras genetiska mångfald till förmån för den vilda mångfalden. De är självklart en del av den biologiska mångfalden och en del av vår kulturhistoria, men gan­ska ofta anses de inte riktigt lika mycket värda. Ofta kommer den vilda mot­svarigheten till de odlade växterna från ett ekosystem i någon annan del av världen. Trots det är interaktionen mellan det odlade och det vilda idag ofta en förutsättning för det ekologiska samspelet lokalt. Via näringskedjan kan man säga att det odlade rent ekologiskt når långt bortom åkern eller trädgår­den. När vi inom naturvården pratar om grön infrastruktur och gröna kilar i tätortsområden så inkluderas nästan alltid det odlade som en integrerad del. Ofta på en mer övergripande nivå, men art- och sortmångfald har betydelse. Vad och hur vi odlar på åkrarna i trädgårdarna påverkar också hur det går för det vilda i landskapet.

Dagens åkrar utgörs mestadels av monokulturer och ekologiska öknar. I Ipbes globala utvärdering över biologisk mångfald från 2019 utpekades just förändrad markanvändning som en av de viktigaste orsakerna till förlust av biologisk mångfald. Sättet vi odlar på och de sorter vi odlar kan dock bidra till att motverka förlusten. Dessutom har kulturarvsväxterna en större gene­tisk bredd och kan därmed bidra till att upprätthålla odlingssäkerhet och således i förlängningen livsmedelssäkerhet, vilket är ett mycket hett ämne i samhällsdebatten. Det är dock inget som lyfts fram i utredningen Livsmedels­beredskap för en ny tid (SOU 2024:8).

Inom parentes kan vi dessutom konstatera att det är det hundrade numret av Biodiverse som du nu håller i din hand. Det sammanfaller med att det i år är det 30 år sedan CBM:s verksamhet på allvar påbörjades, mycket har hänt under resans gång och vill man veta mer om det kan man läsa vår jubileums­skrift – läs mer på baksidan av detta nummer!

 

Håkan Tunón,

föreståndare, SLU Centrum för biologisk mångfald