Under slutet av 1990-talet arbetade ett antal sektorsmyndigheter fram aktionsplaner för biologisk mångfald. Samtidigt tog regeringen fram förslag till Sveriges miljökvalitetsmål. Av aktionsplanerna framgick att arbetet med bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald skulle omfatta mer än den klassiska svenska naturvården. Naturvården var inte längre en verksamhet skild från övrig markanvändning; behovet att koppla
samman verksamheter i olika sektorer och näringar var tydligt. Det var således viktigt att arbeta mångvetenskapligt och sektorsövergripande för att åstadkomma en effektiv naturvård.
Läglig utlysning
År 2000 utlyste Naturvårdsverket stöd till miljöforskning med fokus på styrmedel, miljömål, indikatorer och övervakning. Syftet med stödet var att bygga upp kunskap för att kunna precisera och utveckla både dagens och framtidens miljömål. Ett tydligt budskap var att forskningen skulle vara tillämpad, med fokus på effekter och orsakssamband. Som nationellt centrum för forskning kring bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald lämnade Centrum för biologisk mångfald in en ansökan för finansiering av forskningsprogrammet Naturvårdskedjan. Konventionen om biologisk mångfald och sektorsmyndigheternas aktionsplaner var en självklar utgångspunkt. Liksom i aktionsplanerna var integreringen av biologisk mångfald inom olika samhällsområden central för forskningsprogrammet, som fick en tydlig mångvetenskaplig karaktär.

Fyra länkar

Ambitionen i forskningsprogrammet har varit att lyfta fram var och en av länkarna i naturvårdskedjan (se figur på nästa sida), men också att foga samman dem. Länkarna har var för sig studerats vetenskapligt, men i varje forskningsprojekt har även sammanlänkningen av kedjan diskuterats, liksom omsättningen av forskningsresultat i praktisk handling.

En schematisk modell som naturvårdskedjan kan lätt uppfattas som stel och hierarkisk, där processen sker stegvis med tydliga faser som inträffar efter varandra. Modellen skall dock inte tolkas som en realistisk bild av hur svensk naturvård faktiskt fungerar eller borde fungera. Tanken har varit att systematisera de processer som är viktiga inom naturvården för att tydliggöra de processer som är centrala för en effektivare naturvård. De projekt som ingick i Naturvårdskedjan illustrerar att naturvårdsprocessen inte är enkel eller enkelriktad. Naturvård i Sverige är snarare ett mångfacetterat område där många olika processer pågår samtidigt. Varje länk i sig är viktig, men även kopplingen mellan länkarna.

I november 2001 beviljade miljöforskningsnämnden CBM:s ansökan om finansiering för forskningsprogrammet Naturvårdskedjan länkas ihop: Forskning för naturvårdens mål, styrmedel, åtgärder och utvärdering. I programplanen identifierades 17 prioriterade forskningsområden. Dessa forskningsområden bildar fyra grupper som utgör de fyra grundläggande länkarna i den modell vi kallar naturvårdskedjan: mål, styrmedel, åtgärder och utvärdering.

Foto: Anders Rådén

Mål

En av de grundläggande länkarna i naturvårds­kedjan är formuleringen av mål, mer specifikt miljömål och mål för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Mål formuleras av många olika aktörer och på många olika nivåer, till exempel i aktionsplanerna för biologisk mångfald, Sveriges miljökvalitetsmål, sektorns mål och skogspolitiska mål.

Inom forskningsprogrammet Naturvårds­kedjan har fem forskningsområden pekats ut som grund­läggande för att formulera relevanta miljömål. Forskarna i Naturvårdskedjan har bland annat studerat historiska mönster, begränsande faktorer och tröskelvärden avseende död ved, samt vad samhället har för åsikter och värderingar när det gäller biologisk mångfald och naturvård.

Styrmedel

En andra grundläggande länk i naturvårds­kedjan är utvecklandet av effektiva styrmedel som kan bidra till att uppsatta mål nås. Sådana styrmedel ska vara väl anpassade till just naturvårdsinsatser och lätta att utvärdera. Det finns många olika typer av styrmedel – ibland talas det om piskor och morötter eller hårda respektive mjuka styrmedel. Styrmedel utformas inte bara på nationell nivå utan på många olika nivåer, från internationell till lokal nivå. Exempel på styrmedel är nationell lagstiftning, information och utbildning, internationella konventioner och överenskommelser såsom konventionen om biologisk mångfald och klimatkonventionen, EU-direktiv som till exempel art- och habitatdirektivet samt de av marknaden utformade miljöcertifieringarna såsom FSC och PEFC. Beroende på vilken typ av styrmedel det rör sig om är olika aktörer involverade.

Inom Naturvårdskedjan har fyra prioriterade forskningsområden pekats ut som grundläggande, med övervägande fokus på styrmedel inom skogs- och jordbruket. De adresserar frågor om vilka styrmedel som existerar, hur de fungerar och hur olika styrmedel förhåller sig till varandra. Forskarna i Naturvårds­kedjan har bland annat studerat miljöersättningar inom jordbruket, certifiering inom skogsbruket, samt styrmedel inom skogssektorn.

Åtgärder

Den tredje grundläggande länken i naturvårds­kedjan är utvecklandet av effektiva och naturvårdande skötsel- eller brukningsåtgärder som bevarar biologisk mångfald. Sådana åtgärder bör vara kopplade till brukaren som är den som ska sköta markerna och därmed också till brukarens egen verksamhet. De som genomför åtgärder av olika slag är inte alltid markägaren utan kan också vara myndigheter, föreningar och organisationer eller personer som arbetar för en myndighet som förvaltare.

De åtgärder som genomförs påverkas av många olika faktorer som inte självklart beaktar naturvårdens intressen. Vilken typ av åtgärd som genomförs kan påverkas till exempel via styrmedel och rådgivning. Kopplingen mellan åtgärd och resultat, det vill säga hur den biologiska mångfalden påverkas är oerhört central.

I forskningsprogrammet Naturvårdskedjan identifierades fyra prioriterade forskningsområden för att finna åtgärder för en effektivare naturvård. Forskarna har bland annat studerat hur den biologiska mångfalden påverkas av olika sätt att bedriva skogs- och jordbruk, hur våtmarker kan re­stau­reras, och hur skyddade områden ska skötas, och därmed bidragit till att hitta effektiva skötselformer.

Kräver mångdisciplin. I samband med en vägbyggnation måste effekterna på biologisk mångfald beaktas, såväl de negativa effekterna som de positiva – till exempel möjligheten att gynna spridning av vissa organismer via rätt skötsel av vägrenar. Vägkanter har blivit en viktig alternativ miljö för bland andra ängs­gentiana Gentianella amarella, som i det närmaste har försvunnit från sina ursprungliga slåtter- och betesmarker.

Foto: Roger Svensson

Utvärdering

Den fjärde grundläggande länken i naturvårds­kedjan fokuserar på utvärdering. Utvärdering kan ske vid utpekade tillfällen eller som en kontinuerlig övervakningsprocess som till exempel Riksskogstaxeringen, ståndortskarteringar, miljömålsuppföljningen, samhällsstatistik från Statistiska centralbyrån, skogsstatistisk årsbok samt arbetet med att bedöma tillståndet för enskilda arter. Det är inte bara tillståndet i naturen som behöver utvärderas, centralt är också att utvärdera styrmedel och åtgärder som redskap för att nå målen. Förståelsen för vad som fungerar och inte fungerar kan vara nyckeln till en effektiv naturvård.

I Naturvårdskedjans forskningsprojekt finns flera exempel på forskning som knyter an till utvärdering och indikatorer: prediktionsmodeller för att förutsäga effekter på biologisk mångfald av projekt och planer baserade på förekomst och icke-förekomst av arter, samt metoder för övervakning.

Synteser

En viktig del av Naturvårdskedjan har varit syntesprojektet, som omfattat ett antal separata syntesarbeten. Dessa syntesarbeten har baserats på kunskap som producerats inom programmets projekt, och integrerats med extern kunskap för att få fram svar på specifika frågor som programmets potentiella avnämare har. På projektnivå har de flesta forskningsprojekten samarbetat med myndigheter, företag och/eller frivilligorganisationer.

Informationsspridning har också varit en viktig del av forskningsprogrammet. Det främsta målet har varit att kontinuerligt nå ut till våra avnämare med resultat och produkter från programmet i syfte att påverka och förändra naturvårdsarbetet i praktiken. Hemsidan har givit information om programmets aktiviteter liksom resultat och produkter till avnämarna. De aktiviteter som samlat flest deltagare har dock varit avnämarkonferenserna, som anordnats inom programmet. De har gett oss möjligheten att nå ut till en bredare grupp naturvårdsintresserade.