TEMA: MARIN MÅNGFALDVid Södertörns högskola bedrivs sedan knappt två år ett miljöhistoriskt forskningsprojekt, ”Pre-Modern Coastal Environment”, med inriktning på naturresurser, klimat och samhälle i Östersjöområdet före år 1800.

Ett antal kustområden runt Östersjön har valts ut för djupare studier om sambandet mellan mänsklig aktivitet och naturliga förändringar, särskilt vid kustsamhällen i Sverige och Estland. Projektet är mångvetenskapligt och sysselsätter historiker, arkeologer, kulturgeografer och naturgeografer. Intressant har varit samarbetet med forskare från European University of S:t Petersburg, vilket har lett till nya resultat rörande ryskt fiske i Finska viken och floden Neva under 1600-talet.

Gammalt data i ny bas

Under äldre tid förekom både saltsjö- och insjöfiske, även om fisket anses ha svarat för endast en liten del av livsmedelskonsumtionen. Exporten av fisk var obetydlig, förutom under den så kallade sillepoken under andra hälften av 1700-talet, då sillen gick till i enorma kvantiteter på Västkusten.

Åtskilligt material rörande svenskt fiske har de senaste åren tillförts en stor databas som finns vid University of Hull och som är åtkomlig via Internet. Där finns statistik rörande fångster av fisk över hela världen och en stor mängd data från Östersjön. Särskilt mycket material finns rörande strömming (Clupea harengus membras), torsk (Gadus morhua callarias), lax (Salmo spp.) flundra (Platichthys flesus), ål (Anguilla anguilla), sik (Coregonus lavaretus) och gädda (Esox lucius).

Fisket en stridsfråga

Rätten att fiska var ett stridsämne under äldre tid. Under senare hälften av medeltiden hävdades att detta var ett kungligt privilegium. Gustav Vasa etablerade flera statliga fiskerier och redan i början av 1600-talet fanns en generalinspektör över fisket i Sverige vars verksamhet omfattade även Finland och de baltiska provinserna.

Intressanta uppgifter om de statliga satsningarna under 1600- och 1700-talen finns när det gäller Malmöhus län som visar dåtidens strävan att reglera näringslivet centralt. Den tidigare landshövdingen Aschenberg hade under sin tid låtit anlägga många fiskelägen i Skåne. Varje kungsgård och nästan varje adlig sätesgård hade fått särskilda tomter för att bebygga med nya hus och förse dessa med personer som skulle ägna sig åt fiske. Dessa fiskelägen hade inte fått någon åker eller äng, utan fiskarna skulle livnära sig helt och hållet på fiske. Därigenom skulle den övriga befolkningen som var beroende av åkerbruk få tillgång till färsk fisk. Eftersom fiskelägena var belägna vid kusten blev de förstörda under Karl XII:s krig vid 1700-talets början. De kom inte igång under fredstiden därefter  och platserna var till stor del öde, dessutom var befolkningen mer sinnad att ägna sig åt åkerbruk än fiske. Ett förslag för att upphjälpa länets fiskare var att de skulle bli befriade från skatt, men detta hjälpe föga. Den lokala tullkammaren tvingade fiskarna att vid både ut- och inresa till sina fiskeplatser passera städerna för att låta visitera båtarna av tulltjänstemännen. Dessa långa resor gjorde att näringen närmast dog av sig själv. Liksom så många andra näringar var fisket föremål för otaliga statliga ingripande och försök till detaljstyrning – något som endast i några enstaka fall hade en positiv och utvecklande effekt.

Fiskstatistik

Exempel på siffror från Hulls fiskedatabas.

Figur 1.

Figur 1 visar fångad och till Sverige transporterad långa från Nordsjön och Shetlandsöarna vid mitten av 1700-talet i tunnor, där varje tunna rymda ca 125 liter.

Figur 2.

Figur 2 visar mängden fångad strömming i Gävleborgs län under några år under 1880-talet. Mängden angavs här i ”valar”, som är en äldre måttsenhet och avser 80 fiskar. Här finns också den mängd strömming som konsumerades av fiskarna själva.

 

Figur 3.

Figur 3 visar fångad torsk i Simrishamn och fördelad på årets månader 1942 och i kg.