75% av den ved som produceras i dagens brukade skogslandskap är klen ved (inklusive grot). Stubbar svarar för 80 % av all grov död ved som produceras. Figuren visar tillförsel i m3/ha. Källor: de Jong, J. & Lönnberg, L. 2010. Konsekvenser av skogsbränsleuttag. En syntes av Energimyndighetens forskningsprogram inom skogsbränsle och miljö 2005–2010. Energimyndigheten, Eskilstuna. Dahlberg A., Thor G., Allmér J., Jonsell M., Jonsson M., och Ranius T. 2011. Modelled impact of Norway spruce logging residue extraction on biodiversity in Sweden. Can. J. For. Res. 41: 1220–1232.
TEMA: BIOBRÄNSLESjälvklart påverkar skogsbränsleuttag skogens biologiska mångfald, men effekterna går att minimera med god miljöhänsyn, landskapsperspektiv och någon form av styrmedel.

Förhållandevis få rödlistade arter påverkas direkt av skogsbränsleuttag. Skogsarter rödlistas främst för att skogar med höga naturvärden fortsatt avverkas och ersätts av produktionsskogar med lägre biologiskt innehåll.

Hyggesveden är människoskapad och aldrig har arterna haft så mycket och regelbunden tillgång till färsk ved. Evolutionärt sett har vedlevande arter främst utvecklats tack vare att träd gradvis åldrats, successivt koloniserats av svampar och insekter och slutligen har dött. Det råder idag brist på sådan naturligt skapad grov död ved, vilket är anledningen till att ca 1000 vedlevande arter är rödlistade i Sverige. Samtidigt utgör grenar, toppar och stubbar en betydande del av den död ved som skapas idag och har betydelse, regionalt och i ett landskapsperspektiv.

Med bra miljöhänsyn – grangrot ok

Mer än 500 arter utnyttjar grangrot, men bara ca 20 av dessa är rödlistade. Studier* visar att omfattande grotuttag minskar livsutrymmet för många vanliga arter, men det kritiska för rödlistade barrträdsarter är inte själva grotuttaget utan snarare att miljöhänsyn är bra och att lämnad grov död ved inte följer med när groten skördas. Man ska inte glömma att ökad skogsproduktion resulterat i att tillgången på klen barrträdsved i form av grenar ökat med närmare 80 % sedan 1930. Det kritiska för rödlistade barrträdsarter är därför inte själva grotuttaget utan snarare att miljöhänsyn är bra och att lämnad grov död ved inte följer med när groten skördas. Tyvärr visar dock forskning och Skogsstyrelsens polytax att alltför många avverkningar inte når fullgod miljöhänsyn.

Utan styrmedel tveksamt med lövträdsgrot …

Grothög. Idag skördas grot, grenar och toppar, från hälften av alla svenska hyggen. Stubbrytning sker ännu bara i liten omfattning. Det hävdas ofta att skogsbränsleuttag bara innebär en liten och ”acceptabel” påverkan på naturvärden. Är det så? Grot tas ut från ca 100 000 ha/år medan stubbrytning kanske är 2000 ha.

Foto: Johan Samuelsson

Grotuttag av lövträd, speciellt från ek och asp, kan ha stora effekter. Ekgrenar är huvudsubstrat för 30-talet rödlistade skalbaggar och aspgrenar för 10-talet rödlistade skalbaggar. Färsk lövved lockar till sig äggläggande skalbaggshonor. Skörd och borttransport av högarna bör därför ske under vinterhalvåret innan skalbaggarna svärmar och lägger ägg. Annars blir grothögar till enorma fångstfällor. Man bör dessutom undvika uttag nära värdefulla områden, till exempel i sydöstra Småland och runt nedre Dalälven. Grot från barrskogar med inslag av ädellövträd eller gamla aspar borde få ligga kvar utspritt. De är ofta kontinuitetsskogar med värdefull skalbaggsfauna.

…och stubbar i större skala

Stubbrytning är ännu i sin linda, FSC tillåter bara en försöksverksamhet, men här finns en stor energipotential och ett stort intresse. Även om stubbved inte är den lämpligaste veden för flertalet rödlistade vedlevande arter bedöms storskalig stubbrytning ge stora konsekvenser för dessa om den sker utan styrning eftersom stubbar idag svarar för nästan all grov död ved som skapas. I det vedrika Hälsingland har t ex insektsforskare visat att vissa skalbaggsarter kan ha över hälften av sina populationer i stubbved. Ur naturvårdssynpunkt är det därför viktigt att värdefulla skogslandskap helt undantas för stubbrytning och att andra ges förstärkt hänsyn. En intressant möjlighet är att på landskapsnivå ”byta” skörd av stubbar med lägre naturvårdsvärde mot att man sparar lite mer grov död ved som har betydligt större värde och på så sätt inte försämra förutsättningarna för rödlistade arter trots att mer ved tas ut.

Smal getingbock är en rödlistad (NT) skabagge som finns i sydöstra Sverige och som missgynnas av att grot från ek tas ut. Larvutvecklingen sker i nyligen döda, solexponerade grenar och klena stammar av ek.

Foto: Mats Jonsell

Landskapsperspektiv och styrmedel

Det går helt klart att ta ut mycket skogsbränsle, speciellt barrträdsgrot, med liten påverkan på rödlistade arter. Däremot behöver uttag av lövträdsgrot anpassas mer, begränsas och helt undvikas i värdefulla områden för att undvika negativa konsekvenser. Visserligen har Skogsstyrelsen rekommendationer kring detta, men i realiteten styr marknaden. Det måste därför till incitament, styrmedel och uppföljning för att rödlistade arters situation inte skall försämras ytterligare vid uttag av lövträdsgrot och stubbrytning i större skala. Det är en angelägen uppgift för skogsbränsle- och naturvårdsintressenter att lösa.