Flera hundra kvadratmeter asfalt har brutits upp och nära 5 000 växter har planterats med hjälp av flera tusen barn på skolor runtom i Malmö i år. Förändringarna berör 5 000 barn på dessa skolor. Nu finns där nyanlagd naturmark med robusta växter, ängsmark och härliga kullar. Där det tidigare var asfalt eller klippt gräsmatta blir det kullar klädda med äng, planteringar som ska växa till tåliga lekbuskage eller skogar. I barnens värld upplevs även den minsta plantering som en skog.
Förvandlingen från asfalt till något som ska bli en äng eller en lekskog är påtaglig. Barnen har älskat att hjälpa till med plantering och ängsläggning, ju mer gegga desto bättre! Vädret har också varit gynnsamt för plantering in i november, milt och fuktigt.
Foto: Max Nordström
Asfalt blir grön
Naturen flyttar in på skolgårdarna, men det är inte en ersättning för att åka ut i naturen Tvärtom är det ett komplement och en möjlighet för pedagoger och elever att använda skolgården i vardagens undervisning och följa årstiderna. Gröna skolgårdar erbjuder en mer varierad miljö att leka i på raster och fritid där naturen runt knuten saknas.
En variation i artval bidrar också till den biologiska mångfalden. Fågelholkar, fjärilsholkar och nektarrika växter är inslag på några skolor, andra skolor har valt att fokusera på odling av frukt, bär och grönsaker. En befintlig damm har kompletterats med rinnande vatten från en nybyggd kulle. Tillgängligheten för barn med funktionshinder har beaktats, till exempel genom att anlägga en träspång genom en tät plantering.
Ängen kommer från en naturlig ängsmark i Käglinge utanför Malmö. Där skalas ängssvålen av och flyttas in på skolgårdarna. Väl på skolan delas ängssjoken i mindre tuvor som planteras på plats av eleverna. I Käglinge kommer fröreserven i marken få en chans att utvecklas och återkolonisera platsen, vilket studeras i ett pågående naturvårdsprojekt.
Skötseln av en skolgård har bland annat inneburit att städa bort skräp och löst material som löv och grenar. Men det är just detta lösa material som behövs i den fria leken. Det finns problem med skadegörelse och vandalisering, framförallt på kvällar och helger. Det är en svår balansgång att förhålla sig till för skolgårdarnas förvaltare, som hittills har totalförbjudit löst material på skolgården.
Delaktighet ger hållbarhet
Observationer av barnens lek och intervjuer med barnen på skolgårdarna har legat till grund för förändringarna. Under våren bildades skolgårdsgrupper med representanter från skolans personal, elever och i vissa fall föräldrar. Även naturpedagoger och skötselpersonal medverkade i grupperna. Framåt sommaren lämnades förslag in och under sommarlovet ritades skisser. Efter sommarlovet presenterades det som skulle genomföras på skolorna och den första asfalten bröts upp i september. Anläggningen har pågått hela hösten och barnen har varit delaktiga framförallt vid plantering.
Barnens delaktighet i genomförandet är viktig. Förhoppningen är att projektet ska sätta igång en process på skolorna och att nya förhållningssätt till gården får möjlighet att utvecklas. Därför hålls parallellt med de fysiska insatserna fortbildning för pedagoger och skötselpersonal i form av studieresor, kurser och föreläsningar. Skolgårdarna ska bli en plats som ständigt får lov att förändras så att det alltid finns nya projekt och idéer som får växa i mötet mellan förvaltare och användare.
Nu tittar vi vidare på hur de nya miljöerna på skolorna kan involveras i skolornas pedagogik och användas för lek och lärande. Lärarna får tips om hur de kan integrera utemiljön i undervisningen. De får även ta del av skötseln av utemiljön, som praktisk tillämpning av undervisningen. De som så önskar odlar kryddor, frukt och bär och annat ätbart, eller så används gårdarna för studier av kretslopp och arter. Det finns oanade möjligheter, även för undervisning i teoretiska ämnen, mattedidaktik ute är ett exempel. Nu blir den egna gården ett komplement till att åka ut i naturen, nu när den flyttat in på skolgården.