Det är inte lätt att kommunicera om biologisk mångfald, det slås fast av Konventionen om biologisk mångfald (CBD) i ett partsmötesbeslut redan år 2002. Jämfört med klimat och koldioxid är biologisk mångfald svårdefinierat, komplext och mångtydigt. Trots det har CBD identifierat kom­munikation, undervisning och medvetandegörande om biologisk mångfald som avgörande för konven­tionens genomförande, och beslutat om ett globalt initiativ för detta (CEPA – Global initiative on communication, education and public awareness). Vid partsmötet 2006 togs ett beslut om prioriterad verksamhet för att genomföra CEPA, däribland upprättandet av nationella strategier för kommu­nikation, undervisning och medvetandegörande, kartläggning av kunskaps- och kommunika­tionsbehovet, formulering av lättillgängliga budskap om biologisk mångfald, engagerandet av medierna, och en översyn av utbildningen i skolor och universitet.

Genomförandet av CEPA i världens länder har dock gått trögt, och i stort sett varje CBD-partsmöte har upprepat behovet att få något gjort. Därför formulerade CBD sitt CEPA-relaterade mål om att människor ska vara medvetna om den biologiska mångfaldens värden, och om åtgärder de kan vidta för att bevara och nyttja mångfalden på ett hållbart sätt. Det är inte uttalat hur måluppfyllelsen ska mätas, men möjliga indikatorer skulle kunna vara graden av medvetande om, och attityder till biologisk mång­fald, uppmätt genom enkäter eller intervjuer.

Ett närmare studium av CBD:s beslut och mål om CEPA visar att det är en mycket komplex verk­samhet som efterlyses. Målgrupperna som nämns är högst varierande, från personen på gatan till barn och ungdom, företag, branscher och sektorer, intresseorganisationer, myndigheter, regeringen, den akademiska världen, och urfolk. Det handlar om att förmedla kunskap om biologisk mångfald och dess värden i bredaste bemärkelse, så att män­niskors, företags och myndigheters attityder och agerande förändras. Det handlar också om stödja det som tidigare kallades för sektorsintegrering och nu ofta benämns mainstreaming av biologisk mångfald. Frågor om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald ska föras in i alla samhällssektorer. Här finns alltså en mycket tydlig agenda om att förändra människors sätt att tänka, för deras eget bästa. Frågan är hur framgångsrik en sådan kampanj kan bli. Trots att frågor om kom­munikation ofta kopplas ihop med processer för lokalt deltagande och inflytande så är det påtagligt hur enkelriktad den kommunikation som före­språkas ter sig. Istället för att bygga på människors existerande kunskap om och värdering av biologisk mångfald tycks det som att budskapet ska komma ovanifrån. Det är säkerligen så att det behövs mer och bättre utnyttjad kunskap om biologisk mång­fald i samhället för att CBD:s mål ska kunna nås, men processen för att förmedla den kunskapen är nog inte så enkel som det kan se ut i CBD-besluten.

Situtionen i Sverige

Det finns ingen övergripande strategi för imple­menteringen av CEPA i Sverige, och flera kom­ponenter saknas helt, till exempel kartläggning av kunskaps- och kommunikationsbehovet, en översyn av utbildningen i skolor och universitet, och indikatorer för uppföljning av CBD-målet. Regeringens proposition om biologisk mångfald (prop. 2013/14:141) utgör Sveriges nationella strategi och aktionsplan för biologisk mångfald, inklusive CEPA. Kärnan i regeringens åtgärder är ett etapp­mål som säger att ”senast 2018 ska betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där så är relevant och skäligt”. Åtgärder för att nå målet inkluderar ett forsknings­program med sju projekt som analyserar värdet av ekosystemtjänster och en kommunikationssats­ning som leds av Naturvårdsverket. Bland annat har en guide för värdering av ekosystemtjänster producerats, och ett nätverk av samhällsaktörer har etablerats, för ”tvärsektoriella lärande- och deltagar­processer” och för att ”etablera ökad samsyn” om betydelsen av att ha fungerande ekosystemtjänster i samhället. Nätverkets runt 50 deltagare ska fungera som ”vidareförmedlare” av kunskap till kommuner, läns­styrelser, areella näringar, och bygg- och infrastruktursektorn. Naturvårdsverkets bedömning är att regeringens etappmål kommer att vara uppnått till år 2018, men nätverkets deltagare tror att det kommer att ta längre tid, även om de redan nu rapporterar att de inom sina respek­tive sektorer medverkat till en förändrad syn på ekosystemtjänster.

I flera andra processer har kommunikation och lärande om biologisk mångfald identifierats som framgångsfaktorer. Det gäller till exempel arbetet med regionala handlingsplaner för grön infra­struktur, och genomförandet av EU:s förordning om invasiva främmande arter. Naturvårdsverket gör en satsning på kommunikation och kunskaps­spridning om främmande arter, dels för att per­soner och företag som nu hanterar de främmande arter som EU vill förbjuda ska få veta vilka regler som nu gäller, och dels för att de ska få förståelse för de åtgärder som bedömts som nödvändiga för att skydda inhemska djur och växter. Risken är att EU-förordningen får motsatt effekt, om personer som idag har svartlistade djur och växter helt enkelt släpper ut dem, för att snabbt göra sig av med ett problem som EU skapat.

Etableringen av Centrum för biologisk mång­fald, långt innan CBD:s CEPA-strategi antogs, kan också ses som ett uppfyllande av CBD:s kom­munikationsbehov. CBM har sedan start arbetat med kunskap om biologisk mångfald, och pake­terat kunskapen för olika användare i samhället, och vi har drivit kommunikationsprocesser med en lång rad aktörer, vilket bidragit till mainstrea­ming av biologisk mångfald och ekosystemtjäns­ter. Även CNV har uppdrag som anknyter till kommunikation om biologisk mångfald och ekosystemtjänster. CNV samordnar också arbetet i nätverket Naturens år som samlar naturvårds-organisationer kring temat ekosystemtjänster.