Det finns en uppdämd frustration bland naturvår­dare och andra naturintresserade över att politiker och planerare inte förstår hur fantastisk naturen är. Och att det verkligen är värt alla samhälleliga insat­ser att skydda ett visst område eller förbättra lev­nadsbetingelserna för en särskild art. Men perspek­tiven och utgångspunkterna i samhället är många, och det kan ibland upplevas som att det finns en klyfta, inte bara av klassiskt snitt mellan de två kulturerna (den mellan naturvetenskap och humaniora), utan mellan många olika kulturer, subkul­turer och grupperingar.

Vid CBM har vi sedan länge försökt att skapa förståelse för naturen, den biologiska mång­falden och ekosystemtjänster genom att just koppla an till det kulturella, humanistiska spåret. Naturen kan utgöra en inkörsport till kulturen, men samtidigt kan kulturen också koppla an till naturen och frågor om hållbar utveckling.

Det finns ett egenvärde att bevara biologisk mångfald och även i många fall ett nyttovärde, men därutöver finns också ett kulturellt värde. Vad säger landskapet och dess sammansättning om historien och vad kan vi i en målning utläsa om markens hävd och den befintliga floran? Ibland ing­enting, men ofta kan det väcka intressanta tankar och reflektioner som är utmärkta som ingång till en diskussion mellan natur- och kulturvårdare.

Folkligt vetande som intresseväckare

När man berättar för människor om naturen och dess innevånare är det få saker som väcker intresset mer än när man kommer in på äldre tiders nytt­jande. Att berätta om hur man förr använde land­skapet eller olika djur och växter, eller vad man hade för föreställ­ningar om dem, kan ofta få den minst naturintresserade att börja grubbla. Folkmedicinska husku­rer – mer eller mindre sannolika – väcker nyfikenheten, och kan man kombinera det med kunskap om kemiskt innehåll som kan ge möjliga förklaringar till faktiska effekter så ser man naturen och ekosystemtjänsterna i ett nytt ljus. Etnobiologin (kunskapen om den traditionella användningen av växter och djur) fungerar som en utmärkt dörröppnare, oavsett om det handlar om kulturhistoria för naturvetare eller naturfrågor för kulturmänniskor.

CBM i korsvägen mellan natur och kultur

Under perioden 1997–2007 genomförde CBM till­sammans med ett antal andra intressenter, främst friluftsmuseer, ett projekt kallat Människan, djuren och växterna: etnobiologi i Sverige. Idén var att skapa ett bokverk som visade på människans relation till naturen och dess innevånare i historia, samtid och framtid. Hur nyttjade människan den biologiska mångfalden förr? Vad gör vi idag och vad är aktuellt för morgondagen? Resultatet blev ett bokverk om tre volymer (Människan och naturen, Människan och floran och Människan och faunan) som samlade ungefär 140 författare – naturvetare och kulturve­tare – som beskrev olika aspekter på naturnyttjande och dess följder. Rikt illustrerad ur vår kulturskatt, med en mängd litterära citat och blandade reso­nemang inom såväl biologi som historia. Parallellt genomfördes också ett tiotal tvärvetenskapliga etnobiologisymposier som lyfte och genomlyste lika många teman kring den praktiskt kulturella sidan av den biologiska mångfalden. Det blev många tvärvetenskapliga och därmed tämligen prestigelösa möten inom ramen för projektet. Sedan dess har CBM inom många projekt försökt skapa en mötes­plats mellan natur och kultur.

Katalog till en utställning om kulturarv och hållbar utveckling som turnerade på museer i Sverige, Frankrike, Bulgarien och Ungern 2009.

Paraplyprojektet Naptek (Nationellt program för lokal och traditionell kunskap relaterad till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald), drevs av CBM under perioden 2006–2014 på regeringens uppdrag. Inom ramen för detta tog vi och Sveriges hembygdsförbund oss an frågan hur man kunde lyfta fram det lokala kulturarvets roll i arbetet med hållbar utveckling i boken Ju förr desto bättre. Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid (2009) och EU-utställningen SOS – save our sources samma år. Angreppspunkten var: Vilka utmaningar står vi inför? Och vilka lärdomar finns i det lokala kulturarvet? En projektidé som krävde ett möte mellan kultur och natur. Som en del av boklanseringen av Ju förr desto bättre genomfördes temadagar och studiecirklar i samarbete med regionala hembygdsförbund och naturskyddsföreningar i syftet att koppla ihop natur och kultur, och historia och framtid.

Inom Naptek genomfördes också tre tvärveten­skapliga workshops vilka fokuserade på pedagogik och temat att traditionell kunskap och etnobiologi var en möjlig arena för att få samtal om framtidsut­maningarna mellan pedagogisk personal från uni­versitetsvärlden, museivärlden, naturskolor, etc. som gemensamt representerade såväl natur- som kultur­sektorn och mellan praktiker och teoretiker. Det blev en otvungen mötesplats för naturvård, kulturvård och pedagogik. För att möta framtiden behövs det fler platser där alla olika slags kulturer kan mötas och gemensamt reflektera!