Det är många variabler att ta hänsyn till när man förvaltar stora skogsområden. Det finns en mängd olika mål som var för sig är viktiga, men som är svåra att jämföra med varandra och prioritera mellan. Det är som att jämföra äpplen och päron, men i dagens skogsbruk måste vi försöka hitta sätt att göra det. Detta dessutom över olika tidsperspektiv. På Boxholms Skogar AB har vi börjat arbeta med en mer flexibel landskapsplanering än vad det traditionella beståndsperspektivet möjliggör, och vi har märkt att det ger en bredare måluppfyllelse.
Enligt vårt sätt att se behöver långsiktigt effektiv skogsförvaltning beakta en rad värden. Det inkluderar bland annat:
- Hög och uthållig produktion av förnybara produkter,
- säkerställande av ekologisk uthållighet,
- säkerställande av ekologisk resiliens,
- vilt- och fiskförvaltning,
- kolinbindning,
- kulturella värden,
- sociala värden,
- möjligheter till lokal livsmedelsproduktion.
Dessa punkter skall beaktas utan inbördes ordning och mynna ut i en ekosystemsansats. Det är en utmaning att väva ihop alla till synes motstridiga målsättningar. Frågan är dock om målsättningarna verkligen är motstridiga när man funderar djupare? Kan motsättningarna helt enkelt vara effekten av en allt för polariserad debatt inom de areella näringarna? Är det inte så att alla ovanstående punkter egentligen är samma sak i det långa perspektivet?
Man kan fundera på om det vi i dag kallar naturvård inte i stället borde kallas långsiktig ekonomisk effektivitet. Man borde åtminstone betrakta och värdera det som någon form av försäkringspremie för ett långsiktigt nyttjande av våra naturgivna resurser.
Tallen är vårt karaktärsträdslag. En art med många värden.Foto: Peter Wallin
Flexibilitet och handlingsfrihet
En väl utförd och förankrad landskapsplan måste vara det bästa verktyget att möta, eller åtminstone börja angripa delar av, ovanstående frågeställningar. Detta helhetsgrepp vill vi kalla för gårdsförvaltning. Ekologisk landskapsplanering handlar om simulering och sammanvägning av olika scenarier. De planer vi har sett hittills hanterar i första hand de två första punkterna i listan ovan. Övriga nyttor ser vi, och börjar se enskilda analyssystem för. Det blir mycket intressant att följa utvecklingen för att hitta möjligheter till helhetslösningar. En landskapsplan ska bestå av klassificerade områden med beskrivning av olika mål, och prioritering mellan dessa. Vi kommer inte att kunna uppfylla alla mål och vi kommer inte att med säkerhet veta att vi gör rätt på lång sikt. Därför väljer vi att låta försiktighetsprincipen råda när vi lägger upp skötsel- och avverkningsstrategier. Vi använder befintliga analysverktyg inklusive Ekologisk Landskapsplanering (ELP), men värderar resultatet noga och tar inte ut svängarna för mycket åt något håll. Vi söker efter robusta lösningar baserad på väl förankrad och tillförlitlig forskning. Detta för att behålla så stor flexibilitet som möjligt, och handlingsfrihet för framtiden. Då kan vi implementera ny kunskap och anpassa oss till förändrade förutsättningar på ett mycket bättre och snabbare sätt.
Vår gårdsförvaltning tar form
Under 2011 delade vi in våra marker i ett antal ”landskap”, med storlekar från ca 5 000 till drygt 12 000 hektar, baserat på de skiftande markförhållanden och brukningshistoria som finns. Utifrån lokala förutsättningar sattes generella skötselinriktningar per landskap. Vi arbetade till exempel med ökade lövandelar i odlingspräglade landskap, bränning i landskap definierade av brandpräglade successionsskogar, och så vidare. Landskapsbegreppet är dock otydligt, och har många olika definitioner. Vi övergick därför till att använda oss av skogstyper definierade enligt SOU 1997:98 som underlag för bristanalyser inför ekologiska landskapsplaner. Glädjande nog konstaterade vi att klassificeringen av skogstyper och klassificeringen av våra bestånd med naturvärden bildar ett mönster som i stor utsträckning stämmer överens med vår ursprungliga landskapsindelning. Kombination av dessa två infallsvinklar ger oss möjligheter att, beroende på skogstyp, välja bästa skötselstrategi. Till exempel är boreala successionsskogar troligen mindre beroende av vilket landskapsavsnitt de tillhör än brandpräglade tallskogar och lövdominerade skogstyper. Detta indikerar att successionsskogar bör hanteras i en större skala. I vårt fall över hela innehavet. Utifrån analyserade brister ges möjligheter att med hjälp av bestånd med naturvärden, registrerad detaljhänsyn, samt eventuellt ytterligare anpassningar, skapa funktionell grön infrastruktur som utgår från våra förutsättningar anpassat till aktuellt landskapsavsnitt. Vi ser en stor potential för analys av nya data med stor detaljrikedom. Till exempel kommande laserdata eller annan högupplöst datainsamling för att hitta företeelser som inte är beståndsanknutna, och se nya samband i landskapet.
Från plan till handling
Som alla andra strategiska planer måste ELP betraktas som ett levande dokument som skall revideras när ny relevant kunskap framkommer. En utmaning är att omsätta landskapsplanens strategier till operativa riktlinjer. Det är en förutsättning för att få effekt. Hur hanterar och markerar vi till exempel, på ett robust sätt, vilka bestånd som ska ges längre växttid och hur länge för att säkerställa tillräckligt stor andel äldre skog i ett landskap? Helst ska ju detta även ske utan att äventyra eventuell befintlig konnektivitet. Vi måste hitta sätt att kombinera så många mål som möjligt i samma områden. Formella skydd utan flexibilitet och utan samverkan med närliggande områden kan knappast vara en framgångsrik strategi. Vi behöver även fundera på eventuella sammanställningar och dokumentation av ELP, bland annat för att kunna kommunicera på tydligt och trovärdigt sätt. Vi upplever i dagsläget vissa svårigheter att få samsyn och acceptans från till exempel myndigheter när det gäller kombinerade målsättningar inom ramen för vår ekologiska landskapsplanering. Vi skulle gärna se att vi kunde få jobba med de kort- och långsiktiga produktionsförutsättningarna utifrån ett förankrat landskapsperspektiv utan att allt för ofta trilla tillbaka till beståndsperspektivet. Vi är övertygade om att samhället och inte minst naturen skulle vinna på detta förhållningsätt.