TEMA: LANDSKAPSPERSPEKTIVLevande skogar, sjöar och vattendrag, myllrande våtmarker, ett rikt odlingslandskap, storslagna fjäll, och ett rikt växt- och djurliv – tillsammans är de uttryck för biologisk mångfald i det svenska landskapet. Våra miljökvalitetsmål handlar om att bevara och varsamt bruka landskapet, med hela dess mångfald. Många djur och växter, och deras livsmiljöer, klarar sig fint i det brukade landskapet, och vissa till och med gynnas av människans påverkan, men inte alla...

För de mer krävande måste det finnas tillräckligt stora ytor av lämpliga miljöer, med tillräckligt höga kvaliteter, inom rimliga spridningsavstånd. För att se till att detta uppfylls räcker det inte med att planera och besluta om enskildheter i landskapet. Ekosystemansats, landskapsekologisk planering, eller grön infrastruktur om man så vill, är ledorden. Det handlar om helheten i bevarandet och brukandet, och om mångfalden och människorna. Behovet är tydligt, och vi har vetat om det länge, ändå är det så svårt att få till.

Det svenska landskapet ägs och brukas av tusentals små och stora företag och miljontals människor. Alla har sina egna mål och intressen i landskapet, och ofta måste aktörerna balansera olika krav från samhället. Det är inte uppenbart hur en enskild markägare eller brukare ska kunna delta i landskapsplanering och sedan bidra till mål på landskapsnivån. Arbetsprocesser för sådan planering saknas till stor del, och samhällets styrmedel riktas mot enskilda gårdar, projekt och objekt, inte mot landskapet. En rättvis fördelning av kostnader och nyttor som uppstår är också nödvändig, men det saknas mekanismer för detta.

Samhällets processer och institutioner är inte heller designade för en landskapsövergripande helhetssyn. Bristen ligger inte bara i processer och redskap för sektorsövergripande planering. Det saknas också ofta tydliga politiska prioriteringar mellan olika intressen. Om inte grundläggande målkonflikter har lösts räcker det inte med ett färggrant GIS-underlag för att klara planeringen. Det råder också ofta brist på rena fakta, till exempel vilka tröskelvärden som måste uppnås för olika arter, eller var i landskapet olika naturvärden finns.

Men det finns vägar framåt. Insikten om behovet av att samsas i landskapet växer, och mötesplatser skapas. Delaktighet och samverkan ökar. Om man med nuvarande redskap inte kan lösa alla svåra målkonflikter, så kan man i alla fall jobba med konfliktfria åtgärder. Och nya juridiska och ekonomiska redskap för samverkan mellan aktörer i landskapet är under utveckling. I detta nummer av Biodiverse ger vi några glimtar av arbetet för ett levande svenskt landskap.