Att förlusten av biologisk mångfald går snabbt vet vi. Men har medvetenheten om problemen bidragit till att minska hastigheten i utarmningen av arter globalt?

Att kommunikation kan bidra till opinion för, ökad kunskap om och engagemang för natur- och kulturarv är en idé som delas av många som är arbetar med natur- och miljöfrågor. Detta special-nummer av Biodiverse fokuserar på vikten av, liksom svårigheter och möjligheter med att kom­municera kunskap om miljö, natur och biologisk mångfald som leder till förändring. Vad finns det för plattformar för dialog? Hur ser berättelserna ut? Vilka är strategierna för att skapa engagemang och handlingskraft? Hur når kunskap från universitet ut till politiker, tjänstemän, och medborgarna? Hur når kunskap från samhället till universiteten? Det är frågor vi vill belysa på de följande sidorna.

Centrum för biologisk mångfald, CBM, har sedan 1995 i uppdrag från SLU och Uppsala universitet att producera och kommunicera policyrelevant forsk­ning om det komplexa samspelet mellan biologisk mångfald och samhällsutveckling. Regeringen ville med CBM bidra till att uppnå målen i kon­ventionen om biologisk mångfald. Centrum för naturvägledning, CNV, tillkom 2008 genom en överenskommelse mellan SLU och Naturvårdsver­ket med uppdrag att samla och stötta alla de som kommunicerar natur- och kulturmiljöfrågor i land­skapet och bidra till utveckling av naturvårdens ”visa-verksamhet”. De frågor vi hanterar ligger nära varandra och tillsammans når våra verksamheter en bred grupp av samhällsaktörer.

Mänskligheten har att handskas med stora utmaningar som klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Ökad kunskap hos allmänhe­ten, planerare och beslutsfattare är del av lösningen. I konventionen om biologisk mångfald 2003 ingick ett särskilt program som handlade om ”kommu­nikation, undervisning och ökad medvetenhet” där man talade om betydelsen av att ”ordna med mekanismer” som säkrar sådan kommunikation. På CBD-partsmötet i Nagoya 2010 skrev man om behovet av både formella och informella vägar till ökad kunskap som i sin tur ska leda till attityd- och beteendeförändringar. En artikel i detta nummer lyfter upp frågan om hur arbetet med kommunika­tion och utbildning på den internationella arenan adresseras.

Through interpretation understanding, through understanding appreciation, through appreciation protection.

Detta är en tankefigur som varit bärande i idén om kommunikation i USA:s nationalparker sedan 1950- talet. Samma idé har funnits i både ideell och statlig naturvård i Sverige i över 100 år. Organisationer som Naturskyddsföreningen och Svenska turist­föreningen har sedan de grundades verkat för att människor genom upplevelser ska öka sin känsla för och kunskap om natur. På så sätt har man parallellt med och som del i naturskyddet verkat också för ett brett stöd och engagemang för bevarande och förvaltning av naturresurser. Strax efter att Skan­sen grundades i slutet av 1800-talet, skapades våra första nationalparker i en strävan att sätta fokus på naturvärden, men också i att formulera vårt kultur-och naturarv som del i en nationell identitet. Idag är vårt arbete med naturskydd och naturupplevelser del i ett gemensamt globalt arbete.

Men hur har denna kommunikation lyckats? Har ambitionen att skapa engagemang som leder till skydd genom naturupplevelser fungerat? Svenskarna beskrivs ofta som ett folk som älskar natur – ett sekulariserat land där naturen är mångas ”kyrka”. Allemansrätten och naturskydd har brett folkligt stöd. Samtidigt når vi inte miljömålen om att bevara biologisk mångfald i våra egna landskap. Hur kan vi som för naturens talan röra oss från information och kunskapsförmedling mot dialog, lärande för hållbar utveckling och ett gemensamt ansvar för världen omkring oss? Vi måste utveckla bättre sätt att vidmakthålla och skapa ett än större engagemang för naturens värden och ett hållbart brukande av våra naturresurser.

CNV har i sökandet efter modeller för 2000- talets naturvägledning hittat några verktyg och perspektiv som kan bidra till att göra skillnad. Det handlar om förhållningssätt till kommunikation som beskrivits och utvecklats i samarbete med nordiska och europeiska kollegor, svenska natu­rum och forskare i miljökommunikation vid SLU. I en av artiklarna lite längre fram i tidningen delar vi med oss av några av dessa ansatser till alla som också tror att kommunikation är ett viktigt strate­giskt verktyg för naturvård, nu och i framtiden.

CBM:s forskning och utredningar samt kom­munikation med regering, nationella myndighe­ter, länsstyrelser, kommuner, muséer, renägare och fäbodbrukare handlar ofta om de områden som inte är skyddade. Skogs- och jordbruk, infrastruk­tur, rennäring, energiproduktion och andra typer av markanvändning är i fokus för våra studier. I takt med att jordens befolkning ökar och en större andel flyttar in i städer så blir omsorgen om biologisk mångfald i alla miljöer en viktig ange­lägenhet och kommunikationsfråga. Hänsyn till biologisk mångfald behöver integreras i alla delar av samhället.

I en tid när vi inte lyckats hindra den globala utrotningen av ekosystem och arter finns det ett stort behov av god information om läget. Till exempel sådan som produceras genom data- och informationsproducerande enheter som till exempel Artdatabanken, Svenska LifeWatch och Programmet för fortlöpande miljöanalys vid SLU. Men för att skapa relevans och mening behöver informationen diskuteras gemensamt i ett kon­kret sammanhang. Här kan organisationer som arbetar i gränslandet mellan universitet, myn­digheter och omvärld, som CNV och CBM, vara med bidra till processer som utvecklar, och visar nya vägar och förhållningssätt för, kommunika­tion som ökar viljan att agera för att skydda och hållbart använda vår natur.