Jan Olov Westerberg

Foto: Mia Åkermark, Orasis foto

Varför det är alldeles särskilt viktigt idag att vi sat­sar och satsar stort på natur- och miljöinformation?

Denna krönika skrivs samma vecka som USA får sin 45:e president, efter en valkampanj som kommer att gå till historien som en av de mest polariserande hittills. Vi ser tydliga exempel på sanningsrelativism, där eget tyckande ersätter vetande, och faktaresistens, där egna uppfattningar om vad som är fakta inte påverkas av korrekt information.

Världen blir mer och mer polariserad samtidigt som mycket blir bättre i vår värld, avseende fattig-dom, läsförmåga, tillgång till rent vatten med mera. Samtidigt blir de rika rikare och tar kontroll över större och större delar av jordens resurser. Vårt ekologiska fotavtryck minskar inte. Vi intecknar framtiden. Förlusten av biologisk mångfald, effekterna av klimatförändringen och havens uppvärmning är bara några exempel på effekterna av en grundläggande ekonomisk modell som inte fungerar med världens bästa som ledstjärna.

Samtidigt med detta blir det allt fler människor som bor i städer och tätorter än på landsbygden. I en rapport från FN 2014 lyfts fram att en majoritet av världens befolkning sedan 2005 lever i städer. Situationen i Sverige är likartad. Den tidpunkt när fler levde i stad och tätort än på landsbygden passerades redan ca 1930. Detta kallas ibland för den demografiska brytpunkten.

Majoriteten av alla svenskar idag, ”gamla” som ”nya” föds, växer upp, utbildar sig och dör utanför landsbygden. Allt färre får en direkt koppling till, och erfarenhet av naturen och av landsbygden. Alla har vi en natursyn, men de skiljer sig åt beroende på vår erfarenhetsbakgrund. De av oss som växer upp i staden, kanske aldrig möter de värderingar och de levnadsmönster som många av de som lever på landsbygden har. Hur påverkar detta vår syn på naturen? Och hur påverkar det olika gruppers syn på varandra? Vems värderingar har ”rätten” att styra? Den stora majoriteten som aldrig har levt nära landsbygdens landskap och i dess näringar, eller de som växt upp där?

Jag är övertygad att vårt sätt att informera om miljö och naturen runt om oss påverkar människors syn på och respekt för både naturen och dess värden och olika grupper. Det är viktigt att finna mötesplatser där medborgare med olika natursyn kan mötas i en respektfull dialog för att vi inte än mer hamnar i ett läge där avståendet mellan grupper leder till ännu starkare motsättningar. Mötesplatser och samtal där vi också lär oss av varandra och med varandra också om enkla saker som ordval. Hur känner vi till exempel inför ordet vildmark?

När vi arbetar med kommunikation kring miljö och landskap, har vi ett stort och viktigt uppdrag. Vi kan bidra till att minska motsättningar mellan stad och land, och att överbrygga de motsättningar som kan uppstå när vi har olika perspektiv på naturen.

Vi är många aktörer som har uppdrag och roller inom området. Vi behöver mötas och diskutera strategier för både hur vi möter varandra och vår omvärld. Detta kan ske hemma hos var och en av oss, och Naturhistoriska riksmuseet erbjuder lokaler och faciliteter för sådana möten, men det måste i första hand ske ute i landskapet i samtal kring konkreta objekt. En samtalsbaserad bevarandekultur, är enligt mig en förutsättning för hållbarhet.

Vi både kan och ska bidra till en minskad polarisering för allas vår överlevnad!