Kartbilden visar andelen rödlistade arter som försvunnit från ett län. Ur rapporten Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2020.

Foto: SLU Artdatabanken

För större växter och djur tar evolutionen mycket längre tid. Problemet är när förändring­arna i miljön går snabbare än de kan anpassa sig. I synnerhet om deras utbredning och genetiska variation är begränsad. Då hänger de inte med och riskerar på sikt att dö ut.

Regionala utdöenden

Ungefär tre fjärdedelar av Sveriges rödlistade arter minskar och är föremål för ett pågående utdöende. Minskande populationer leder med tiden till fragmentering. Närmare 900 rödlistade arter har redan försvunnit från ett eller flera län, andelen är högst i urbana miljöer och i jord­brukslandskapet. Det tar ofta lång tid innan en art helt försvunnit från landet om den tidigare haft en stor utbredning. Ett återkommande mönster är att en tidigare vanlig art stabiliseras med kanske bara en bråkdel av sina tidigare förekomster. På denna låga nivå kan arten leva kvar relativt länge i en spillra av sitt utbrednings­område. Ofta pratar man om en utdöendeskuld när arter finns kvar en tid i ett område, men att förutsättningarna för artens långsiktiga överlev­nad har försvunnit.

Ta en art som vanlig backruta. Det är en halv­meterhög, flerårig ört som har varit vanligt före­kommande från Skåne upp till Jämtland. Men arten minskar på grund av förändringar i hur vi brukar odlingslandskapet. Utbredningen är fortfarande stor och arten finns på tiotusentals platser. Men minskningen av antalet individer och förekomsta­rea fortsätter. Så småningom riskerar kanske vanlig backruta också att försvinna regionalt.

Genetisk övervakning av skogsträd

SLU Artdatabanken har ofta påtalat att den kraftiga minsk­ningen av de rödlistade arterna skogsalm och ask påverkar en mängd andra arter som de är värdar för. Artdatabanken välkomnar därför de insatser som görs framför allt på Got­land för att bekämpa almsjuka. Samtidigt kan man fråga sig hur almen och askens genetiska variation har förändrats det senaste decenniet.

Och hur står det till med den genetiska mångfalden hos gran och tall? Dessa skogsträd är otroligt vanligt förekommande, men under många decennier har föryngringen i stor skala skett med förflyttat och förädlat skogsodlings­material. Effekterna på granen och tallens genetiska variation, både på bestånds- och landskapsnivå, är idag relativt okända.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket är båda intresserade av att få till stånd en genetisk över­vakning av gran och tall, liksom av ask och alm. Med en övervakning skulle man potentiellt kunna upptäcka genetiska förändringar i egen­skaper av betydelse för trädslagens långsiktiga överlevnad och anpassningsförmåga.

– Vi ser behov av att få till stånd en gene­tisk övervakning av prioriterade skogsträd. Förhoppningen är att forskningen först kan utreda olika förutsättningar för det, säger Sanna Black-Samuelsson, specialist i skogsgenetik på Skogsstyrelsen.

Det finns även behov av ett nationellt system för att dokumentera vilket skogsodlingsmate­rial som används i skogen anser Skogsstyrelsen. Med kunskap om trädens genetik kan man lättare modellera skogens framtida tillväxt, bedöma riskspridning eller hantera uppkomna risker.

Indikatorer för genetisk mångfald

Naturvårdsverket har visat intresse av att Sverige ska delta i en test av indikatorer för genetisk mångfald som föreslagits inom arbetet med konventionen för biologisk mångfald, CBD. Indikatorerna bygger på data om populationsstorlek samt på kunskap om geografiskt skilda populationer. En diskussion förs med bland annat SLU Artdatabanken om att i så fall använda underlag från rödlistningen för testerna.