Apollofjärilar, beslagtagna i tullen.
Foto: Gunnar Hägglund, Rikspolisstyrelsen
TEMA: KUNSKAPSSPRIDNINGFör några år sedan fick svenska poliser i princip ingen utbildning alls om natur och miljö. På senare tid har dock situationen förbättrats något.

Under sina fyra terminer på polishögskolan i Solna får Sveriges blivande poliser totalt åtta timmars undervisning i biologi/miljövård och miljörätt. Föreläsningarna hålls av Erold Coleman, polisinspektör i Uppsala.

– Åtta timmar räcker inte långt, men jag försöker få med det viktigaste, säger Coleman. Han har föreslagit att tiden utökas till det tredubbla.

Sedan 1994 finns det också en sju veckor lång specialistutbildning för yrkesverksamma poliser. Den består av 5 poäng miljörätt och 3 poäng ekologi och miljövård. Hittills har 55 poliser och 9 åklagare gått utbildningen. Dessa fortbildas en vecka varje år.

– De här poliserna får en ganska bra utbildning. Tyvärr får de som gått den inte jobba heltid med miljöbrott, säger Coleman.

Bättre i Norge

Coleman, som själv är naturintresserad, har varit polis sedan 1974.

– Mycket har hänt under de senaste åren, tidigare fanns det ingen naturutbildning för poliser. Men det går långsamt, säger han.

– I Sverige är det lite si och så på det här området, medger Lennart Karlsson, ställföreträdande rektor på polishögskolan. Han säger att läget är bättre i Norge, där fler poliser och åklagare arbetar heltid med miljöbrottsfrågor. På Rikspolisstyrelsen arbetar sedan några år Nils Bertil Hansson och Gunnar Hägglund med miljöbrottsbekämpning.

– Vi informerar polismyndigheter runt om i landet, säger Gunnar Hägglund. Det finns en kontaktperson i varje län och lokala nätverk håller på att bildas.

Alla myndigheter har fått propositionen om biologisk mångfald och information om EU:s förordningar och om CITES (konventionen om handel med hotade arter).

Samverkan viktigt

Det finns en central samverkansgrupp som också arbetar mycket med information. Den består av representanter från polis, tull, kustbevakning, åklagarväsende, WWF, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Naturhistoriska Riksmuseet. Dessutom samarbetar polisen ofta med ytterligare experter, t ex med CBM-folk.

– För att komma åt flora- och faunakriminalitet krävs det samverkan mellan myndigheter och experter, betonar Gunnar Hägglund.

Internationellt deltar Sverige i Interpols arbetsgrupp om handel med hotade arter. Ett visst nordiskt utbyte av kunskap sker också.

Reglerna för handel med hotade arter har blivit hårdare i och med den nya EU-förordningen, som är strängare än CITES. Men strängare regler medför inte automatiskt att brottsligheten minskar eller försvinner. Poliser m fl måste effektivt se till att lagen följs.

– Vi är på god väg, tycker Gunnar Hägglund. Det här är åtminstone inte längre ett främmande område för polisen i Sverige.