Sagån är en sju mil lång å i gränstrakterna mellan Västmanland och Uppland, där jordbruksmark dominerar avrinningsområdet, det vill säga det landområde som ån får sitt vatten från. Det är intressant att tänka på hur landskapet förändrats genom århundradena. Man skulle kunna säga att det vänts upp- och ner. En gång fanns, som i många andra avrinningsområden, tjärnar, porlande bäckar och någon sjö uppe i skogsmarken, medan det nere i slättområdena fanns flera sjöar och stora översvämningsytor genom vilka meandrande grenar av ån med endast lite fall tog sig ner mot ravinen i söder som leder mot Mälaren, på några få ställen forsade ån ordentligt. Från källflöden till Mälaren faller Sagån ungefär 50 meter. Ån mynnar i Oxfjärden, öster om Ängsö mellan Västerås och Enköping.
Artrik men övergödd
Idag är det i princip tvärt om, landskapet är omvänt. Längst upp har bäckar och tjärnar dämts upp för att skapa Sala silvergruvas unikt intakta dammsystem för vattenkraft till gruvan, och det är här man idag finner öppna vattenytor. I söder har i stort sett varenda sjö dikats ut och blivit åkermark. Forsarna har i stor utsträckning dämts över sedan hundratals år och i Sagåns nedre lopp finns tre vattenkraftverk och ytterligare några dammar som inte längre används för kraftproduktion.
Utöver att Sagån har högst halter av näringsämnen av alla de vattendrag som utmynnar i Mälaren är den också utpräglat sjöfattig. Trots detta anses Sagån vara Mälarens artrikaste å, i den korta delen av ån mellan Mälaren och första vandringshindret för fisk.
Få söker de medel som finns
Men den biologiska mångfalden är inte den enda tillgången – sedan ett antal år finns också Sagåns vattenråd, en ideell förening som ska verka för bättre status på vattnet. Detta uppmärksammande Mälarens vattenvårdsförbund som med start 2019 har ett projekt med åtgärder för minskad övergödning. Målet är att förbättra vattenkvaliteten i Mälaren, med finansiering från Havs- och vattenmyndigheten HaV. Projektet är ett så kallat Leva-projekt (lokalt engagemang för vatten), där HaV, länsstyrelserna och LRF är initiativtagare.
Sedan vattendirektivet infördes i svensk lagstiftning har myndigheterna i sexårscykler beskrivit åtgärdsbehovet. Behoven ser man ökar, medan åtgärderna är för få. Det finns medel från HaV, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen med flera, men för få som söker.
Genom Sagåns Leva-projekt har vattenvårdsförbundet en samordningstjänst för vattenvårdsprojekt. Huvudfokus för projekten är övergödning, men det bestämdes tidigt att alla miljöutmaningar kopplat till vattnet ska beaktas hela tiden. Övergödning, fria vandringsvägar för fisk, grundvatten med mera.
Samordningen underlättar
Åtgärderna genomförs av markägare, kommuner och ibland direkt av vattenrådet. Åtgärdssamordningen handlar om att underlätta så mycket som det behövs för att få åtgärder genomförda, att vara bryggan mellan markägare och tillhandahålla pengarna för åtgärderna.
Genom vattenrådet kan åtgärderna genomföras med ett gräsrotsperspektiv. Lokala entreprenörer anlitas och med god lokalkännedom och lokalt engagemang blir åtgärderna både många och väldigt prisvärda.
Fokusera på det konfliktfria
Det pratas ofta om målkonflikter när det gäller naturvårdsprojekt, men när åtgärdsbehovet är så enormt som vi konstaterat att det är, kan man ju i många fall börja med att fokusera på de konfliktfria åtgärderna, de är fler än man tror. Även om vi arbetar fort i vårt Leva-projekt och har genomfört många åtgärder har vi ännu inte hunnit till ett projekt som mött något egentligt motstånd. Det finns ett stort intresse för naturvård i stort i samhället, om frågan ställs på rätt sätt och vägen framåt är flexibel. En viktig del är också att kommunerna föregår med gott exempel. Därför försöker vi genomföra näringsreducerande dagvattendammar och fosfordammar på kommunal mark, all kommunal skogsmark har karterats för våtmarker, och ett tiotal (bland annat) kommunägda vandringshinder i form av dammar har antingen redan tagits bort eller så är en åtgärd planerad.
Vattenkraften i Sagån kommer att miljöanpassas med start år 2023, och målsättningen är att Sagån inte ska ha några övriga vandringshinder i huvudfåran när domstolsprövningarna sätter igång.
Åtgärderna i ett helhetsperspektiv
Landskapet är väldigt påverkat av mänsklig aktivitet och det går inte ha inställningen att det alltid är ett naturtillstånd som eftersträvas. Men det är alltid naturliga processer vi försöker återskapa. Med det sagt går det att göra väldigt mycket. Leva-projektet ger tillfällen att förklara varför vi river dammar i bäcken, samtidigt som vi ”bygger dammar” längre upp, alltså lägger igen skogsdiken och återskapar våtmarker. I den mån vi kan lagar vi landskapet, återskapar forsen och mossen, bromsar flödet där uppe för att skydda det som är där nere. En åtgärd för att stoppa övergödning kan därför bli en våtmark uppe i skogen som minskar risken för översvämning av åkermarken och därför minskar läckaget av näringsämnen. Istället för att skapa motsättningar och målkonflikter fokuserar vi på synergierna. Om mark ska planläggas för bostäder, hur kan vi då få in vattenvårdsperspektivet tidigt? Kan vi till och med spara pengar på att planera bort behovet av dagvattennät?
Lokal förankring avgörande
I Sagåns Leva-projekt läggs ganska lite medel på projekteringar. I samförstånd med markägare och grävmaskinist kommer man ofta ganska lätt fram till vad som är möjligt att göra. Genom Leva-projektet har Mälarens vattenvårdsförbund genom Sagåns vattenråd visat att det går att öka åtgärdstakten ordentligt för att nå miljömål och återfå en biologisk mångfald i hela avrinningsområdet. Avgörande för att det ska gå är god lokal förankring och ett gott samarbete med kommuner och andra myndigheter. Vattenvårdsarbete måste ses som en del av samhällsplaneringen och hela tiden fortgå och ges resurser. Vi kommer kanske inte vända hela avrinningsområdet upp- och ner igen, men vi kommer göra väldigt mycket nytta medan vi försöker!