I det gamla kulturlandskapet har den här och andra ekar stått i århundraden. För att bli så gamla är de ofta beroende av människans skötsel. Gamla ekar hör till de organismer i Sverige som hyser flest arter under sin livstid.
Foto: Biosfärkontoret Mariestad
TEMA: TRADITION FÖR FRAMTIDBiosfärområden utgör en praktisk approach för att lösa en av de viktigaste utmaningarna som världen står inför idag: att förena bevarande av biologisk mångfald och landskapets resurser med ett hållbart nyttjande.

Biosfärområden är både ett koncept och ett verktyg. De är inordnade i Unescos vetenskapliga program Man and the Biosphere (MAB) och har som uppgift att visa fram goda exempel på hållbar utveckling. Målet för varje biosfärområde är att upprätthålla balansen mellan den biologiska mångfaldens långsiktiga livskraftighet, samhällsutvecklingens betydelse och kulturvärdenas beständighet – intressen som inte sällan är i konflikt. Då är biosfärområden ett verktyg som testar syfte, förädlar idén, demonstrerar och omsätter den till handling.

Du är en del av biosfären

Biosfärområdenas grundläggande filosofi sätter människan i centrum. Den grundas inte bara i att människan påverkar sin omgivning utan att människan är en interagerande del av biosfären. Människan samspelar med sin omgivning och kan strategiskt planera för att nyttja landskapets resurser på ett långsiktigt hållbart sätt. Nyckeln är att lära sig bruka utan att förbruka.

Varje biosfärområde är unikt eftersom det utgår från områdets lokala förutsättningar. Arbetet med biosfärområdet baseras på lokala resurser och den lokala viljan att utveckla området långsiktigt och på ett hållbart sätt. Biosfärområdet är per definition ett modellområde för hållbar utveckling där ny kunskap tas fram och testas. Varje biosfärområde spelar också en viktig roll för att sprida kunskapen till omvärlden. Vi ska lära oss att finnas kvar! Kommande generationer ska ha samma förutsättningar, allra helst bättre förutsättningar, att bo, verka, bruka och trivas i vårt område.

En brobyggande funktion

I Sverige innebär ett biosfärområde inte att nya restriktioner börjar gälla i området. Det har faktiskt ingen laglig grund utan motiverar utveckling genom samverkan samt genom att uppmuntra goda exempel. Då ett biosfärområde inte tillför några nya lagar och regler, får jag ofta frågan ”Vad tillför det då?” och ”Vad är det som kommer att vara annorlunda efter att vi blir ett biosfärområde?”

Ett biosfärområde är en samverkansform och ett förhållningssätt. Det tillför en brobyggande funktion och utgör ett forum där viktiga frågor hanteras. Alla berörda samlas kring samma bord för att diskutera framtidens riktning och där hållbar utveckling är den gemensamma nämnaren. Erfarenheter från biosfärområden som sprids till omvärlden är en förutsättning för kommande generationers välfärd. Låt oss bli framgångsrika med det!

Biosfärområden  i globalt närverk

Biosfärområden nomineras av nationella regeringar och utses av Unesco som är FN:s organ för kultur, vetenskap och utbildning. Det finns idag 564 biosfärområden i 109 länder och över 260 av dessa finns i Europa och Nordamerika. Biosfärområdena samlas i ett globalt nätverk där samverkan och förmedling av kunskap sker i aktivt utbyte.

MAB-programmets riktlinjer är avsiktligt öppet skrivna. Detta tillåter varje enskilt biosfärområde att anpassa konceptet efter sina lokala förutsättningar. Det tillåter också varje enskild stat att i viss mån forma programmet efter de behov som finns nationellt. På så vis maximeras biosfärområdets potential som verktyg. Men ingen regel utan undantag. Just den aspekten att riktlinjerna är så generella, möter kritik från olika håll, inte sällan från länder som har en kultur av att överdefiniera på ett begränsande sätt. Eftersom MAB är ett globalt program, är det mycket viktigt att reglerna inte skrivs för skarpt, så att de kan anpassas i alla världens länder.

Tegelängen i centrala Mariestad är en våtmark i biosfärområde Väner­skärgården med Kinnekulle. Den utgör ett exempel på en biotop med viktiga ekosystemfunktioner och rymmer livsmiljöer – alltför ovanliga – för vattenlevande växter och djur.

Foto: Biosfärkontoret Mariestad

Den svenska MAB-familjen växer

Sveriges första biosfärområde, Torneträsk, utnämndes 1986. Det var ett område med fokus på forskning. När MAB-programmet på 90-talet utvecklades till att inkludera människan och fokusera på hållbar utveckling, ställdes också kravet att samtliga biosfärområden skulle uppgraderas. Flera försök att uppgradera Torneträsk gjordes utan önskat resultat och i maj 2010 beslöt Sverige att dra tillbaka biosfärområdet från det globala nätverket.

Biosfärområde Kristianstads Vattenrike utvecklades strategiskt under närmare 20 år. Slutligen 2005 kom den officiella utnämningen. Kristianstad Vattenrike är det första biosfärområdet i Sverige som är format för att uppvisa exempel på hållbar utveckling och hur bevarande av biologisk mångfald kan gå hand i hand med nyttjandet av ekosystemets tjänster. Processen som ledde till den slutliga utnämningen har inspirerat många som bor och verkar i biosfärområdet liksom till nya biosfärinitiativ i Sverige. Utöver det nyligen utnämnda Biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle (juni 2010) finns tre biosfärkandidater; Nedre Dalälven, Blekinge Arkipelag och Östra Vätter­branterna.

Ett vetenskapligt program designat för att möta förändring

MAB-programmets ursprung går tillbaka till slutet av 1960-talet, då ett antal forskare fick i uppdrag av Unesco att börja belysa problemet med förlusten av biologisk mångfald. De utvalda ordnade en konferens i Paris, där de kom upp med embryot till MAB-programmet. Några år senare, 1971, hölls det första styrelsemötet för MAB. Man hade skapat ett vetenskapligt globalt forum för att belysa
problematiken med att den biologiska mångfalden drastiskt minskar. Särskilda geografiska områden avsattes för forskning och demonstrationsprojekt. De första biosfärområdena hade etablerats.

Tjugo år senare genomgick MAB-programmet en förändring i samband med världskongressen i Sevilla 1995. Nu sattes människan i centrum. Man insåg att för att kunna påverka förlusten av biologisk mångfald, måste man utgå ifrån att människan spelar en central roll. Resultatet blev att begreppet ”hållbar utveckling” inkluderades i MAB-programmet.

Vid den tredje världskongressen i Madrid 2008 genomgick programmet ytterligare en förändring. Nya globala utmaningar inkluderades och biosfärområdena ska nu även visa exempel på hur de hanterar klimatförändringar, stärker ekosystemtjänster och bemöter problem som uppstår på grund av urbanisering.

Mer information:
www.biosfaromrade.org
www.unesco.org/mab