Coloradoskalbaggen (Leptinotarsia decemlineata) är en ökänd skadegörare på potatis. I den gamla Växtskyddsförordningen fanns ett antal paragrafer som särskilt syftade till skydd mot denna skalbagge. I sydöstra Finland påträffades under sommaren 2002 coloradoskalbaggar på mer än hundratalet potatisåkrar och den har nu sannolikt etablerat sig i området.
Foto: Schott Bauer, ARS Image Gallery
TEMA: FRÄMMANDE ARTERJordbruksverket (SJV) är den myndighet som utarbetar reglerna på exempelvis växtskyddsområdet och som ansvarar för att de efterlevs. På vissa andra områden, som när det gäller införsel av djur eller CITES-ärenden, är SJV administrativ myndighet.

SJV är således involverat när det gäller främmande arter både vad gäller djur och växter. Främmande arter inom den internationella växtskyddskonventionen (IPPC) diskuterades redan under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret 2001. Det är först nu 2003 som Jordbruksverket har fått i uppdrag att arbeta med detta problem på hemmaplan. I denna artikel kommer jag att presentera IPPC, dess relation till mångfaldskonventionen (CBD) och främmande arter ur internationellt och europeiskt perspektiv. Redan tagna internationella beslut inom växtskydd utgår från den engelska definitionen ”invasive alien species” (IAS) och artikeln koncentreras därför kring främmande arter som är invasiva.

Växtskydd och världshandel

IPPC (International Plant Protection Convention) är en bindande konvention som tillkom 1951 för att utarbeta internationella standarder rörande växtskydd. Den reviderades under 1997. IPPC verkar under FAO och har säte i Rom. En av de viktigaste av IPPC:s standarder hittills rör riskanalys (PRA, pest risk analysis).

Världshandelsorganisationen (WTO) hänvisar genom SPS-avtalet (Sanitary and Phytosanitary Agreement) till IPPC:s standarder som fytosanitär grund för handel med växter och växtprodukter. IPPC ger stöd och riktlinjer åt stater, som önskar skydda sig mot växtskadegörare i den egna lagstiftningen. FAO värnar speciellt om de fattiga länderna och många utvecklingsländer pressar på om vägledning rörande de krav som kan ställas i den internationella handeln.

Vad har hänt hittills?

Under det tredje IPPC-mötet i Rom 2001 antogs ett förslag om samarbete mellan CBD, IPPC och EPPO. EPPO, den regionala europeiska växtskyddsorganisationen under IPPC, är intressent i samarbetet med CBD, och har fått i uppdrag av sina 43 medlemsstater inklusive de 15 EU-länderna, att analysera båda sidors regelverk för att bedöma vad som krävs för ett samarbete med CBD om invasiva främmande arter inom givna mandat. En arbetsgrupp konstaterade i höstas att de flesta av CBD:s riktlinjer på något sätt återspeglas inom IPPC när det gäller de arter som är växtskadegörare samt att IPPC:s och EPPO:s normer samt EU:s lagstiftning går att bygga på även för en reglering av invasiva främmande arter. De flesta vill begränsa sig till de främmande arter som är växtskadegörare medan andra menar att även andra växter kan passas in i systemet.

Jordbruksbruksverket har valt att utgå från det internationella arbetet inom IPPC och EPPO rörande främmande arter eftersom det inte har funnits någon anledning till en avvikande svensk linje. Regeringsuppdraget till CBM ser vi som en naturlig följd av det internationella närmandet mellan IPPC och CBD. Jordbruksverkets internationella arbete utarbetas i nära samarbete med Jordbruksdepartementet.

IPPC & CBD – ömsesidig nytta?

Det har sagts att implementeringen av CBD:s riktlinjer så långt möjligt bör ske inom befintliga strukturer och IPPC har pekats ut inom växtskyddsområdet. Enligt växtskyddskonventionen har varje land, efter vetenskaplig prövning och riskanalys, möjlighet att skydda sig mot farliga växtskadegörare genom att reglera handeln. Den nya standarden för riskanalys ska även ta hänsyn till skador i den omgivande miljön och sträcker sig därmed utanför den traditionella fokuseringen på ekonomisk skada inom jord- och skogsbruk.

Basen i IPPC är ett officiellt, internationellt nätverk med etablerade kontaktpunkter för utbyte av information. I varje land, på strategiska införselorter, finns växtinspektionskontor med ansvar för tillsynen av växtskyddslagstiftningen. De har mandat att stoppa eller skicka tillbaka växtsändningar som inte uppfyller kraven. Det finns även regler för skadegörare som redan har introducerats men som är föremål för officiell bekämpning.

CBD:s riktlinjer kräver en hög skyddsnivå och tillämpning av försiktighetsprincipen, vilket ger starkt stöd för de ”nödvändiga handelshinder”, som reglerna de facto utgör. EU:s politiker har redan erkänt försiktighetsprincipen. Växtskyddscheferna i medlemsländerna antog i december en deklaration enligt vilken de har för avsikt att fullt ut implementera CBD:s riktlinjer inom växtskyddet. Vidare uppmanas EUkommissionen att fortsätta analysera växtskyddsdirektivet med detta för ögonen. En striktare hållning skulle sannolikt gagna alla parter på lång sikt, bara man lär sig att se bortom kortsiktiga ekonomiska intressen. Redan har således CBD:s syn på invasiva främmande arter influerat tänkandet inom EU:s växtskyddsarbete.