Symposiemiddagen med genbank som gemensam nämnare gav konferensdeltagarna möjlighet att stifta närmare bekantskap med Julitas egna produkter, t. ex. Dala pälsfår, sparris av herrgårdstyp och rabarberpaj gjord på sorter från genbanken
Foto: Håkan Tunón
TEMA: STYRMEDELI mitten av juni hölls ett etnobiologiskt symposium på Julita - Sveriges lantbruksmuseum i mellersta Södermanland. Titeln var Jordbrukets grödor i människans tjänst – etnobiologi ur en agrar synvinkel och symposiet anordnades inom projektet Människan, växterna och djuren – etnobiologi i Sverige. Avsikten var att belysa hur odlingen format människans vardag och föreställningsvärld.

I Sverige har människan brukat jorden under femtusen år vilket har lämnat spår i landskapet. Å andra sidan har den vilda floran och faunan ställt upp villkoren för vilken typ av lantbruk som har varit möjlig i olika områden. Jordbruksbygdens och särskilt trädens utseende har dessutom påverkats av bondens löv- och barktäkt. I stora delar av Sverige är därför naturen att betrakta som ett kulturlandskap skapat av generationer av bönder.

Att forma grödorna

Växtgenetikern Else-Marie Strese, Julita, berättade om människans längtan efter att manipulera arterna i sin omgivning. Grödornas egenskaper har genom århundradena anpassats efter odlarens önskemål, men myndigheterna har också alltid styrt jordbruket med ekonomiska eller juridiska påtryckningar. Genom lagar tvingades bönderna redan under medeltiden att odla humle och tack vare skyddstullar och jordbruksstöd skapades industrin kring den sydsvenska sockerbetan.

Grödor – inte bara som föda

Jordbrukslandskapet bidrog även med annat än livsmedel. Äldre tiders bönder brukade trädens naturliga former för att tillverka jordbruksredskap. Ibland formades de växande träden för att ge rätt material för olika verktyg.

CBM:s Håkan Tunón skildrade hur grödorna också kunde brukas i medicinen och att vissa fortfarande kan ha ett värde. I begreppet functional food bidrar nu åter forna medicinska grödor, som havre, kål, pep-parrot och rovor, i kampen mot sjukdomarna.

Historikern Marie Clark Nelson från Linköpings universitet berättade om människors syn på nödföda och 1800-talets myndighetskampanjer om att nyttja lav och svamp för att undvika svält. Folkets traditionella syn på vad som är föda eller inte övervinner till och med hungern.

Birger Nesholen från Gruetunet museum i Norge talade om svedjebrukets historia samt om museets försök att återuppväcka den praktiska kunskapen bakom denna brukningsform. Trots ett dåligt rykte var svedjebruket sannolikt en hållbar form av markutnyttjande som även gynnade biologisk mångfald, åtminstone i glesbefolkade områden. Människan fick större skördar och ökade samtidigt möjligheterna till jakt.

Framtidens jordbruk

I samband med båda världskrigen startades olika växtförädlingsprogram, och i slutet på 1900-talet skedde på grund av EU-stöden en nystart för svensk linodling. I framtiden kanske blomsterängar och dikeskanter kan användas för matproduktion, och redan idag framställs mediciner ur genmodifierade växter.

Attityder till livsmedel

Människan har alltid haft föreställningar om jorden och grödorna. Etnologen Cecilia Fredriksson från Lunds universitet belyste hur människors åsikter om genmodifierade organismer kan härledas till 1900talets folkliga syn på baslivsmedel. Vi har ställt upp konservativa regler som styr vad som är socialt accepterat att göra med mat. Detta gjorde exempelvis att ätbara papptallrikar av stärkelse aldrig blev något försäljningsgenombrott. Inom projektet MAT 21 undersöks bl a dagens syn på livsmedel och Maria Magnusson, Uppsala universitet berättade att otydlig märkning och ett högt pris är viktiga orsaker till varför vissa konsumenter inte köper ekologiska livsmedel.

Nästa års etnobiologisymposium går av stapeln 12–14 juni på Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg och bär titeln Trädgårdens växter till nytta och nöje – hortikulturell etnobiologi (mer information kommer i Biodiverse och på CBMs hemsida).