Termen biologisk mångfald myntades sannolikt i början av 1980-talet, men vem som står för upphovet är änu oklart. Somliga tillskriver det Thomas Lovejoy från 1980, andra hävdar att W. G. Rosen ligger bakom begreppet och att det myntades i samband med konferensen National Forum on Biological Diversity. Edward O. Wilson använde först begreppet i ett publicerat dokument från 1988.
Begreppet blev snabbt populärt, sannolikt för att det är lättillgängligt och enkelt kan användas för att beskriva naturen i målande termer. För den stora allmänheten är naturens mångfald en i många fall etisk och estetisk fråga, och i det perspektivet är biologisk mångfald ett bra begrepp. För den politiska diskussionen är visioner och målande begrepp erkänt viktiga.
Internationell förankring
I mitten av 1980-talet föreslog Internationella Naturvårdsunionen IUCN att en ny global konvention behövdes för att stärka skyddet av naturen. Man valde att ge förslaget namnet Konventionen om biologisk mångfald. Förslaget ledde till diskussioner på politisk nivå i FN:s miljöprogram (UNEP), vilket senare blev en del av dagordningen för FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. I förhandlingarna enades staterna om en definition av begreppet som lyder: Biological Diversity means the variability among living organisms from all sources including, inter alia, terrestrial, marine and other aquatic ecosystems and the ecological complexes of which they are part: this includes diversity within species, between species and of ecosystems.
Av definitionen framgår att konventionen tar ett brett grepp om naturen och inkluderar ekosystem, arter och genetisk variation. Ambitionen är således hög.
Nya frågor
När konventionen väl var på plats och biologisk mångfald blev del av den politiska dagordningen på högsta nivå uppstod problem med att tillämpa begreppet i praktiskt arbete. Vad betyder det egentligen att 192 stater förbundit sig genom konventionen att ”bevara och hållbart nyttja” den biologiska mångfalden? Hur definieras i praktiska termer ”hållbart nyttjande”? Hur ska begreppet tolkas när markanvändning, skogs- och jordbruk eller fiske ska regleras? Ska alla arter bevaras överallt? Ska alla ekosystem förvaltas för att maximera artvariation eller populationsstorlek? Är det varje art och ekosystem som finns idag som ska bevaras eller bara en viss variation över tid som ska upprätthållas?
Allt eftersom frågorna hopade sig, började också begreppet ifrågasättas. De mer extrema kritikerna menade att just variation är det viktiga, och att skydd av enskilda arter och ekosystem därför är mindre viktigt. Det är svårt att med någon större säkerhet hävda att en enskild art har så stor betydelse att just den bör bevaras till varje pris. Alla arter har säkerligen heller inte samma betydelse.
Andra pekade på att den kraftiga omvandling av naturen som människan åstadkommit under de senaste 100–150 åren gör det viktigt att fokusera just på de enskilda arterna och ekosystemen så som de existerar idag. Arter och ekosystem har minskat och försvunnit i hög takt och i förlängningen river det ner sambanden till brytpunkter där ekosystemen kan komma förändras drastiskt, med dramatiska och katastrofala följder för människans försörjning och överlevnad.
Ny forskning
Under 2000-talets början har forskningen kring ekosystemen gjort att nya begrepp rönt ökad popularitet, såsom ekosystemtjänster och ekologisk resiliens. Fokus förefaller börja flyttas från de enskilda delarna till hela system och biologiska och ekologiska funktioner. Genom forskningens fokus på hur ekosystemen fungerar har bilden blivit mer komplex. Trots de nya forskningsrönen kvarstår frågetecknen kring hur stor betydelse de enskilda komponenterna har för just funktioner och processer i ekosystemen.
Morgondagens arbete
I det praktiska miljöarbetet har de nya forskningsrönen inte påverkat prioriteringarna på något avgörande sätt. Arbetet behöver bedrivas mot definierbara och mätbara mål. Att skydda rödlistade arter och livsmiljöer som har minskat kraftigt genom landskapets omvandling är fortfarande bärande tankar i naturvårdsarbetet. Viktiga utmaningar finns i att verifiera att insatserna ger positiva effekter på arters hotsituation och ekosystemens funktioner för reglering av klimatförhållanden och vattenförsörjning, för att nämna några exempel på centrala ekosystemtjänster.
Biologisk mångfald kommer säkerligen att kvarstå som ett centralt begrepp i miljöarbetet, både på den politiska nivån och i det praktiska förvaltningsarbetet. Innehållet kommer dock att förändras. Åtgärderna kan komma att förändras mot bakgrund av vår ökade kunskap om hur ekosystemen fungerar och vilka som är de avgörande faktorerna bakom funktioner och processer. Samtidigt ska man inte underskatta betydelsen av den etiska dimensionen, inte minst för allmänheten som väljer våra politiker. Att arter har ett egenvärde och att människan inte har rätt att utrota arter är och kommer säkert vara viktigt för många människor och ett starkt motiv för att samhället och den privata sektorn lägger resurser på miljöarbete.