Världens största landrovdjur, en perfekt predator och ett av jordens mest karismatiska djur. Med en längd av upp mot tre meter från nos till svansspets och en vikt av mer än 250 kg är tigern ett imponerande rovdjur. Det fanns sannolikt omkring 100 000 tigrar i Asien för några hundra år sedan och utbrednings­området omfattade stora delar av Asien. Idag är dock läget helt annorlunda, endast fyra procent av antalet återstår i det vilda, deras livsutrymme har minskat med ca 97 procent och antalet tigerländer är sanno­likt bara tio.

Dessutom har nio underarter reducerats till två, men det är mer ett resultat av forskning än tjuvjakt. En studie från 2015 visade att det finns två distinkta underarter av tiger istället för nio som man tidigare urskilde. Tigrar från Indonesien (Java och Bali, samt Sumatra) skiljer sig signifikant från fastlandstigrar.

Historiskt och nutid

Jakter och utrotningskampanjer, skottpengar, förgiftning, snaror, trafikdödlighet och kriminella nätverk är några av anledningarna varför antalet tig­rar minskat så drastiskt under hela 1900-talet. Lika viktigt är omdaningen av Asiens natur när tigersko­gar och gräsområden förvandlats till jordbruksland och tätorter, vilket också drabbat tigerns bytesdjur. Befolkningsökningen i Asien är en viktig faktor och i exempelvis Indien har antal människor ökat från 376 miljoner till 1,31 miljarder under min livstid. Det glädjande är att Asiens ekonomi stärkts och att allt färre människor räknas som fattiga. Men i gruppen extremt rika är det vanligt att visa sin status och stora förmögenhet genom att köpa delar av hotade arter. Efterfrågan på tigerskinn och skelettben till tillverk­ning av tigerbrännvin är fortfarande hög, trots att handeln med tigrar förbjöds i Indien 1972 och Kina 1993.I

Indien

För två hundra år sedan var det gott om tigrar i Indien. Redan på 1500-talet lär Mogulkejsare ha genomfört storviltsjakter. Men det var med det brit­tiska väldet som jakterna blev effektiva. Över 80 000 tigrar och många andra rovdjur sköts under perioden 1875 till 1925. Maharajan av Nepal med gäster sköt 433 tigrar och 53 noshörningar mellan 1933 och 1940. Maharajan av Surguja skrev att: ”My total bag of tigers is 1 150 one thousand one hundred and fifty only”.

Det var inte långt ifrån att tigrarna försvann från Indien, och runt 1970 visade en inventering att det bara fanns 1 827 tigrar i landet. Indiens dåvarande premiärminister Indira Gandhi reagerade starkt på detta. År 1971 förbjöds tigerjakt i Indien och redan dagen därpå tillsatte Gandhi en arbetsgrupp som byggde grunden för ”Project Tiger”.

Indira Gandhis insatser vände en negativ utveck­ling men problemen har fortsatt. En illegal handel med skinn tog vid. Efterfrågan på tigerprodukter ökade snabbt, när Kina i stort sett utrotat sina tigrar i slutet av 1900-talet. Vid inventeringen 2006 visade resultatet på bara 1 411 tigrar, och några av tigerreser­vaten, Sariska och Panna, hade fullständigt tömts på tigrar.

Nationella kriminella nätverk beställer tigrar från lokala jägarfolk. De fångar tigrar med framförallt bensax och dödar dem med gevär eller spjut genom munnen för att inte skada skinnen. Nätverken säljer sedan tigerdelarna vidare och de smugglas till Kina, ofta via den så kallade ”Trans-Himalayan Skin Trail” eller gränsstäder i Burma.

Berg- och dalbana bland Rysslands tigrar

På 1800-talet fanns det sannolikt 1 000–1 500 tigrar i östligaste Ryssland inklusive Koreahalvön. Efter ryska revolutionen hade antalet tigrar drastiskt redu­cerats till ca 100 efter flera statliga utrotningskam­panjer. Även i Kina fanns under Mao Zedongs tid en ”Döda tigrar-rörelse” som inkluderade jaktplutoner med namn som ”Riskeliminerings-team”.

Efter andra världskriget kan antalet tigrar i Ryssland ha varit så lågt som 20–30 exemplar. Utbredningen reducerades till den sydligaste delen av delstaten Primorie. Efter kriget arbetade den ryske forskaren Lev Kaplanov med att försöka fridlysa tigern i Ryssland. Hans arbete resulterade i att tigern delvis fridlystes 1947 och blev helt fridlyst år 1956.

Skyddet gjorde att antalet tigrar ökade. I bör­jan av 1980-talet fanns det sannolikt ca 500 tigrar i Ryssland. Men fattigdom gjorde att jakt blev allt viktigare. Efterfrågan på tigerdelar ökade och det blev lönande att smuggla tigerskinn och ben till Kina. Tjuvjägare sköt upp till 60 tigrar per år. Idag finns det ca 540 tigrar och utvecklingen är positiv. Med tanke på att Ryssland bara hade ca 20–30 tigrar under 1940-talet är denna ökning anmärkningsvärd och mycket glädjande.

Restaurang med stort akvarium med tigerbrännvin med tigerskelett, som här kan ses i tanken bakom naturvårdaren dr Thomas Gray. Tigerbrännvin är exklusivt, dyrt och populärt i delar av Asien.

Foto: Ola Jennersten

Ferrarifaktor och traditionell medicin

Traditionell kinesisk medicin har dominerat i Kina under mer än 2 000 år. Men trots att tigern finns som ingrediens är det andra faktorer som spelar större roll för tigerns försvinnande. Idag är det coolt att ha tiger­fäll och bjuda på tigerbrännvin, eftersom det bevisar att man har god ekonomi. Tigerbrännvin är baserat på risbrännvin. Tigerskelett och växtdelar får ligga i vinet i flera år för att det ska bli riktigt ”effektivt”. Eftersom att det är svårt att tillgodose detta behov med bara vilda tigrar har det dykt upp tigerfarmer i Kina, Thailand och Vietnam med sammanlagt tusentals tigrar. Tigershower är ofta fronter för dessa farmer men huvudinkomster kommer från handel med tigerdelar. Tillgång på skinn och tigerbrännvin ger hög status vilket ökar efterfrågan och därmed ökar tjuvjakten.

Idag finns det kanske totalt i världen 4 000 vilda tigrar varav Indien har de flesta (2 226 vid senaste inventeringen). Indien, Ryssland, Nepal och Bhutan har ökande tigerpopulationer medan tre av de tidigare tigerländerna, Kambodja, Vietnam och Laos, saknar reproducerande tigrar. Den globala räddningsplanen för tiger siktar mot 6 000 tigrar till nästa tigerår i den kinesiska kalendern, år 2022. Det är inte helt orealis­tiskt eftersom den hundraåriga nedgången verkar ha brutits, men då måste alla tigerländer satsa hårt.