Politikerna bör väga in moraliska skäl att visa naturen omtanke för dess egen skull när de fattar beslut. I en ny avhandling i miljöetik från Umeå universitet behandlar Lars Samuelsson frågan om naturens moraliska status.
Enligt traditionella etiska synsätt hänger naturens värde på vilken nytta den har för oss människor. Naturen ges med detta synsätt en indirekt moralisk status. Med utgångspunkt i en samtida moralfilosofisk diskussion argumenterar Lars Samuelsson för att vi kan ha skäl att även visa naturen omtanke för dess egen skull, det vill säga att naturen har direkt moralisk status. Vid sidan av de indirekta skäl vi har för att bry oss om naturen, tycks vi också ha åtminstone svaga direkta skäl för en sådan omtanke; skäl att hysa en oegennyttig omsorg om naturen för dess egen skull.
Vissa av dessa skäl är av estetisk karaktär, medan andra har sin grund i det faktum att naturen är oumbärlig för oss. Det ger förvisso naturen en indirekt moralisk status, men det tycks också ge oss skäl att uppskatta naturen – och visa den omtanke – för dess egen skull, vilket skulle innebära att naturen även har direkt moralisk status.
– De direkta skäl som vi har för att visa naturen omtanke bör ha relevans för politiska beslut – även om det skulle visa sig att dessa skäl inte gäller för var och en av oss, säger Lars Samuelsson. Det är nämligen fråga om genuina skäl som inte bygger på missuppfattningar, falska trosföreställningar eller irrationalitet.