Att i faktiska siffor bedöma hur stor risken är att en specifik art dör ut från jorden eller ett från land kräver normalt mycket data och datormodellering. Det finns ändå ofta varningssignaler som kan ge fingervisningar – snabb populationsminskning, litet förekomstområde, kraftigt fluktuerande, extremt fragmenterad eller mycket liten population, eller kombinationer av dessa – som indikerar att det kan vara fara på färde. IUCN:s rödlistning är konstruerat som ett slags riskbedömningsschema där man satt gränsvärden (siffror) på sådana var­ningssignaler, och där resultaten uttrycks i form av rödlistekategorier. Exempelvis, om en art minskat med över 80 % de senaste 10 åren eller om det finns färre än 50 reproduktiva individer kvar klassificeras den som Akut hotad, med förkortningen CR efter den engelska benämningen Critically Endangered.

Arter som inte når något av rödlistans tröskel­värden klassificeras som Livskraftig (LC). I prakti­ken brukar ungefär 80 % av bedömda arter föras till denna kategori. Om kunskapen om en arts status är så extremt dålig att osäkerhetsspannet för dess ”rätta” kategori sträcker sig från Livskraftig till Akut hotad klassificeras den som Kunskapsbrist (DD).

IUCN:s rödlistekategorier. På nationell nivå tillkommer kategorin Nationellt utdöd (RE – Regionally Exctinct) medan Utdöd i vilt tillstånd inte används annat än på global nivå.

Om en art är utdöd i världen klassificeras den som Utdöd (EX), från ett land eller annat område Nationellt utdöd (RE), eller utdöd som vild i hela världen men ändå finns kvar i till exempel djurpark eller odling klassificeras den som Utdöd i vilt till­stånd (EW). Att säkert veta att en art är utdöd kan i praktiken vara mycket svårt. IUCN är mycket mån om att man ska vara säker på sin sak innan man kategoriserar en art som Utdöd. Deras definition lyder: En art är Utdöd när det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen dött. Detta preciseras med att en art antas vara utdöd om man, trots mycket grundliga efterforskningar i kända och/ eller förmodade biotoper, vid lämpliga tidpunkter (avseende dygn, årstid och år) och inom hela det område som arten varit känd från under historisk tid, inte lyckats hitta något exemplar. Sökandet måste ha pågått under tillräckligt lång tid med avseende på artens livscykel och levnadssätt.

Detta betyder att antalet utdöda arter, även i välundersökta grupper, sannolikt är klart högre än vad den officiella statistiken anger. IUCN försöker dock uppskatta detta genom att i sin globala data­bas klassificera troligt utdöda arter som Akut hotad med en intern flagga Possibly Extinct och sedan redovisa detta i särskilda tabeller.

Motsvarande problematik finns på nationell eller regional nivå, men här tillkommer möjlig­heten att en art som dött ut från landet och blivit klassificerad som Nationellt utdöd (RE; Regionally Extinct) kan återkolonisera. I Sverige har också en del arter som varit klassificerade som Nationellt utdöd återfunnits efter att inte ha observerats på kanske ett helt sekel, men i praktiken sannolikt kontinuerligt funnits i låga numerär. Ett exempel är dvärgag Cyperus fuscus som senast sågs 1950 vid Vombsjön (förutom ett par tillfälliga, införda förekomster). När Vombsjön sänktes för restaure­ring dök den 2013 upp på den blottlagda bottnen och hade säkert funnits i fröbank på bottnen. Ett annat exempel är gulbent gullhårssnäppfluga Chrysopilus asiliformis som inte hittats sedan tidigt 1800-tal men sedan dök upp 2010. Om det berodde på återkolonisering eller att arten förbi­setts i 200 år vet man inte.

Jämför man olika generationer av rödlistor, till exempel Rödlistade arter i Sverige 2015 med motsvarande från 2010, finner man att ett antal arter fått annan rödlistekategori. Detta kan bero på att artens situation i naturen förändrats, men väl så ofta på att ny och mer kunskap har visat att situationen är bättre eller sämre än vad som tidigare bedömts. Sådana kategoriförändringar innebär att det är svårt att rakt av jämföra enskilda arters – eller hela gruppers – utveckling över tiden bara genom att jämföra rödlistekategorier.

IUCN har därför utvecklat ett rödlisteindex (RLI) som bygger på hur stor andel av artstocken som förs till olika rödlistekategorier och på hur den kategoriseringen ändrats över tid till följd av verkliga förändringar i naturen. Ett index på 1 betyder att alla arter är livskraftiga medan indexet 0 skulle betyda att alla vore (nationellt) utdöda. RLI för bedömda grupper i Sverige 2015 var ca 0,88 och har legat i stort sett stabilt sedan år 2000. RLI är ett trögrörligt index och om det är stabilt betyder det att utdöenderisken är likartad över åren, inte att läget är under kontroll.

Indexet kan användas för att jämföra situatio­nen mellan olika länder, och framförallt kan det brytas ned på enskilda organismgrupper eller eko­system (landskapstyper). Till exempel kan man se att jordbrukslandskapet (tätt följt av havet) är den miljö i Sverige som har lägst RLI (sämst tillstånd) medan våtmarker och fjäll har högst.

Klothuvmossa, Physcomitrium sphaericum, var känd från Dalarna fram till 1917 och klassificerades därför tidigare som RE. Den hittades dock på en ny lokal i Dalarna 2013 och blev då rödlistad som Akut hotad.

Foto: Tomas Hallingbäck

Själva rödlistan är en neutral redovisning av resultaten för bedömningar av arters utdöenderisk enligt IUCN:s rödlistningskriterier. Det ligger inga värderingar i den och på så sätt kan en röd­lista jämföras med innehållet i Statistisk årsbok. Det är upp till myndigheter och andra aktörer att dra slutsatser – utifrån miljömål, behov av ekosys­temtjänster, etiska överväganden, etc. – om och vilka åtgärder som bör göras baserat på rödlistans resultat. Vid prioriteringar av åtgärder väger man i praktiken in en lång rad faktorer utöver själva rödlistekategorin, såsom möjligheter att förbättra situationen, typ av åtgärdsbehov, kostnader, opinion, om arten har en stor del av sin förekomst i landet och om den är hotad också i andra delar av världen.